Det måste bero på Apple Watch och framförallt på mina Airpods Max. Det lyssnas på helt enkelt mycket mer på musik med sådana tingestar på kroppen nu om dagarna. 87 nya spår har börjat luftas. 13 av de vassaste biter sig kvar från förra månaden. Räliga Spotify skiter vi fortfarande i.
We got first and last names of six witches that are in our church. And you know what’s strange? Three of you are in this room right now… Three of you in the room right now! You better look in my eyeballs. We ain’t afraid of you, ya’ stinkin’ witch! Ya’ devil-worshiping Satanist witch! We cast you OUT in the name of Jesus Christ! We break yo’ spells! We break yo’ curse! We got your first name! We got your last name! We even got an address for one of you!…
⬤ Hemant Mehta på Only Sky: Greg Locke’s witch hunt is even worse than it looks
Gluttade vidare på superstollen Locke’s predikningar på Youtube. Obskyr kille.. Det blir ju förfärligt komiskt, även om skrattet fastnar i halsen.
Vet inte om ni såg ärkekräken Aron Flams och David Eberhards obehagliga och raljerande sågning av Bianca Kronlöfs SVT-intervju häromdagen. Två elaka gossar som sitter och mobbar på den förstnämndes pissiga kanal där.
Att Eberhardt får jobba som psykiatriker är både pinsamt och jävligt illa, som Irena Pouzar indirekt skrev i en artikel häromdagen. Myra Åhbeck Öhrman följde upp med bra sågning av honom idag.
Makt är vad som skiljer en provokatör från en mobbare. Därför är det inte så konstigt att stora delar av högern krampaktigt omfamnar cancel culture-narrativ. Genom att ständigt dra uppmärksamhet till tillfällen då de straffats av krafter bortom deras kontroll kan de ge sken av att de är gycklare även när de nogsamt riktar sin kritik mot betydligt enklare mål.
Att de sällan sparkar uppåt i praktiken – att deras granskningar, hån och drevförsök alltid verkar drabba personer utan faktiskt makt – hoppas de att du ska glömma bort.
⬤ Myra Åhbeck Öhrman: Att gissa har väl aldrig stoppat David Eberhard?
⬤ Irena Pouzar: Jag står inte ut med att han har kvinnliga patienter
De fyra största skolkoncernerna har tillsammans tjänat drygt 1,3 miljarder kronor det senaste året, visar SVT:s kartläggning. Omsättningen har ökat till nästan 20 miljarder kronor.
⬤ SVT: Skolvinsterna för fyra största koncernerna: 4,6 miljarder på fem år
Ja, tänk hur friskolereformen en gång diskuterades på ett hyfsat rimligt vis – om föreningars och stiftelsers rätt att bedriva alternativ pedagogik, men hur allt fick slagsida och annekterades av aktiebolag. Det är tragiskt.
Nä, nu får det räcka med mörker. Avslutar med något oväntat ljus från Mellanöstern:
Kuwait’s constitutional court has overturned a law that criminalised ”imitation of the opposite sex” and was used to prosecute transgender people.
The Gulf state’s parliament amended Article 198 of the penal code in 2007 to make the offence punishable by up to one year in prison and a fine. But Wednesday’s court ruling said the amendment violated the constitution.
Amnesty International called the development ”a major breakthrough for transgender rights in the region”.
⬤ BBC: Kuwait overturns law criminalising ‘imitation of opposite sex’
Det är något speciellt med brass. Har alltid tyckt om det. Påverkar mig i djupet på nån vänster.
Först ut Hypnotic Brass Ensembles War. Obändigt sväng och temperamentsfullt blås under starka första minuten där, synd att de inte bibehåller riktigt samma tjusiga schvung framöver i spåret. Men vafalls, en edgy låt ändå!
Och säga vad man vill om filmer som Brassed Off eller Braveheart, men Concierto de Aranjuez respektive For The Love of a Princess är ju granna brasstycken för det mer melankoliska och milda sinnelaget.
Först baskiska ungdomsorkestern Lekittto Musikka Banda med solo av vass flygelhornspojke i Concierto de Aranjuez.
Sedan nedan samma stycke till filmbilderna från Brassed Off. Filmens höjdpunkt förresten när den känslosamme men språkhämmade orkesterledaren presenterar stycket som Concierto de Orange Juice!
Musiken ursprungligen av anrika engelska Grimethorpe Colliery Coal Band.
Sedan ju lite skojigt att For The Love of a Princess framförs av ett brassband från Drogheda (Irland).
Avslutningsvis Duke Ellington Orchester’s Caravan från 1936 med trombonisten Juan Tizol. Den gamla fina och flummiga exotica- och tikifavoriten kommer man inte heller förbi i brassmusiksammanhang.
Jomen, jag satt på ett av mina favoritcaféer häromdagen. Skrev på iPaden och lyssnade på musik i lurarna.
Jag brukar nästan alltid sitta vid något av hörnborden i den långa cafésoffan i lokalen, men inte den här dagen eftersom de var upptagna när jag kom. När de blev lediga blev jag sittande på min lite ovanliga plats, vid ett bord ungefär i mitten av soffan. En av stammisgästerna dyker så upp på kaféet. Jag har sett honom där flera månader. Brukar säga hej till honom, får ofta ett hum till svar, men ja – ett svar. Det här är en man i 70-årsåldern som verkar lida av psykisk ohälsa. Ser ut att medicinera quite a bit. Dricker väldigt mycket Coca Cola. Muttrar ibland knappt hörbart för sig själv, men har trots sin belägenhet en vaken och alert blick.
Nåväl. Han satte sig ner vid ett bord ute i lokalen. Annars brukar han alltid välja en av hörnplatserna precis som jag själv. Vi känner oss väl tryggare där. Mannen har aldrig sökt kontakt med mig förut, men efter bara några minuter reste han sig, kom fram till mig och sa:
”Det är bättre att du sitter i någon av hörnorna som du brukar. Så blir det mer plats och känns friare”.
Jag förstod genast att min placering rubbade hans cirklar, eller snarare hans fyrkanter – och förklarade att hörnplatserna var upptagna när jag kom, och att jag bara blivit sittande när de andra gästerna gått. Han verkade nöja sig med det svaret och lommade tillbaka till sitt bord.
Efter fem minuter kom han fram till mig igen, hade en sak till på hjärtat, sa:
”Det blir att du bestämmer för mig också när du sitter där i mitten”.
Han sade det inte hotfullt alls, snarare blygt med något vänligt och vädjande i blicken. Att det inte handlade om att hålla avstånd p.g.a. Covid-19 förstod jag. Det får plats åtminstone 5-6 personer i rad i soffan innan det skulle räknas som riskabelt ur smittosynvinkel. Så jag svarade att jag förstod vad han menade, men att det blev så här idag – att jag hamnade vid ett mittbord. Tillade att jag alldeles strax skulle gå, och att han då kunde sätta sig var han ville. Han nöjde sig med det svaret också, och satte sig vid sitt bord igen.
När jag efter en kvart var färdig med mitt och redo att lämna caféet så gick jag fram till honom och sa att soffan nu var fri. Jag önskade honom en lugn och skön fikastund, sa hej då, och han hummade hej tillbaka. Det var allt.
Trodde jag.
Men så idag, för ett par timmar sedan, var jag tillbaka på caféet igen och käre tid – samma stammis kommer in. Han stegar fram till mig direkt, överlämnar ett brev i A-4 kuvert med orden:
”Eftersom du ser ut att ha det svårt ekonomiskt så får du det här brevet som du kan läsa om du vill”.
Jag blev klart förvånad, dels över den plötsliga välviljan, men också för han tyckte att jag såg mindre bemedlad ut där jag satt med min svindyra iPad Pro. Samtidigt har han ju alldeles rätt – jag är fattig som en kyrkråtta, trots att jag råkar ha en sådan fin skrivmaskin. Att jag har den beror på en fin och generös vän, snarare än god egen ekonomi. Så jag hann liksom tänka att mannen var skvatt galen, men kanske också rätt lyhörd och receptiv. Sedan tackade jag för brevet och sa att jag skulle läsa det när jag kom hem.
Det har jag gjort nu.
Han hade skrivit sitt namn och sin adress på baksidan av kuvertet. En liten handskriven lapp var fäst med ett gem på detsamma. Och ytterligare en liten lapp var häftad vid brevet inuti. Så vad bestod detta brev av? Jo, av fem sidor med personligt färgade tips för ett billigt leverne. In alles 15 tips och goda råd om var man t.ex. kan köpa billiga vantar, eltandborstar och sodastreamers (!), var man handlar billigaste mobiltelefonen, varför man ska köpa secondhand framför nytt, och varför man alltid ska läsa reklambladen. Och mycket mer!
De utförliga råden fick mig att le flera gånger, men är också väldigt behjärtansvärda och bra, jajamensan. Nästa gång jag ser honom på cafeet ska jag tacka honom för hans tips, och fråga honom om jag får kopiera upp dem och dela vidare till mina kompisar, eller kanske rentav få dela dem här. Återkommer!
Uppdatering: Pratat med den prismedvetna mannen igen. Fick mer än gärna dela hans brev och kopierade standardformulär här. Kuligt. Så väl bekomme – här kommer hans matnyttiga och rätt roliga råd.
Klockar nytt nattskift till 3 timmar och 1 minut. Shuffle mode – not allowed. Här lyssnas det bara rakt uppifrån och ned, ja från topp till tå.
Rocks and stones. Broken bones. Everything eventually comes crawling home. In the night. In the night.
Nattskift 3 [Apple Music] [Spotify]
L O G G F I G U R 