Författare: JHL

86 år gammal och älskad och uppburen av folket. Lata Mangeshkar är den ojämförligt största playbacksångerskan i den indiska filmfabriken. På sin Facebooksida får hon på ett kick några hundratusen gillningar om hon så bara lägger upp en bild på när hon klappar sin hund. Konsertklippet ovan där hon efter förfrågan från publiken sjunger en liten bit av den gamla patriotiska sången ”Aye Mere Watan Ke Logo” (”O! the people of my country!”) visar hur oerhört älskad den här tanten är i Indien. Nedan hör man hennes starksockrade stämma i den kända hinduiska bhajanen ”Vaishnav Jan To Tene Kahiye Je” som även ska ha ingått i Mahatma Gandhis dagliga bönordning. Den handlar om det älskvärda och eftersträvansvärda i mentaliteten hos en Vaishnava (en Vishnutroende) vilket gestaltas i med stor tydlighet.. Nu har jag alltid varit svag för hinduisk Bhakti, för Vishnus nedstigningar, och inte minst för Krishnas sötma – därför tar jag utan att blinka till mig den här sedelärande ”ajabaja vänligheten”.

Vaishnava Jana To – av Narsinh Mehta (1414-1481), Vishnuivrande poet.

Call those people as Vaishnavas who,
Feel the pain of others,
Help those who are in misery,
But never let ego or conceit enter their mind.

Vaishnavas, respect the entire world,
Do not censure anyone,
Keep their words, actions and thoughts pure,
The mother of such a soul is blessed.
Vaishnavas see all equally, renounce greed and avarice,
Respect other woman as they respect their own mother,
Their tongue never utters false words,
Their hands would never touch the wealth of another.

Vaishnavas do not succumb to worldly attachments,
They are detached from worldly pleasures,
They are enticed by the name of God (Shri Ram),
All holy sites of pilgrimage are embodied within them.

Vaishnavas encompasses the absence of greed and deceit,
They have renounced all types of lust and anger,
The author of this poem (Narsinh) would be grateful to meet such a soul,
Whose virtue liberates their entire lineage.

Kan inte hjälpas – smilbanden upp en aning. En återkomst i wrestlingringen med fekalier, bröstmjölksprut och en el-ciggrökande Kim Gordon som livstrött manager. 6 år sedan Peaches släppte någon musik. 15 år sedan The Teaches of Peaches.

Franskjudiska Barbara’s kanske vackraste sång. En ljuvlighet i sorgeflor. Vill man kan man höra den smågripande historien om Göttingen i ljudklippet nedan.

“Soft, silky and confidential, her voice never rages like Piaf’s nor goes Gitane-blue like Jacques Brel’s, her patron. Her songs stroke the brow and disturb the unconscious. Like Mahler and Freud, she quotes a hint of nursery rhyme to evoke innocence and its corruption. Yet she is never harsh or cruel. Her greatest love – “ma plus belle histoire d’amour,” she would assure adoring audiences – “c’est vous,” her voice breaking on the last monosyllable. For Barbara, music was the element that bonds the lonely to the whole.” 

Norman Leberecht, brittisk kritiker

http://www.npr.org/player/embed/170385153/170385138