Skådespelerskan och sångerskan Marie Laforet sjöng under 1960- och 70-talet in en hel del minnesvärda melodier och lyckade covers, bl a gjorde hon Rolling Stones Paint it Black. Och så sjöng hon under en period charmig barockpop med östeuropeiska influenser – som i Ivan, Boris Et Moi från 1969 – som finns både i sprallig babushkaversion och i rökig konsertversion.
Författare: JHL
Er kärlek är inte min.
Era lägenheter kan jag på förhand.
Jag bryr mig inte om ert hat.
Min mjukhet är av det förfärande slaget.
Er boskap, era fåglar: strålande,
Kanske har ni i en viss utsträckning
Blivit medbrottslingar till universum.
Jag ler inte. Det är ett faktum.
Det händer att jag klagar,
Ni har inte lagt märke till min lömska trumpet.
Jag blir tjockare för varje dag för att förbluffa er,
Ni stenkrossare framför människoägaren.
*
Berövad min lakrits.
Försent för kjoltyg.
Stor och tjock flickjägare, fortfarande kasperdocka.
En gatornas arbetsmyra, någon griffeltavla har jag inte,
Aperitifskyltarna visar mig den rätta vägen.
Jag låtsas spetsa öronen. Jag sitter inne med en top secret.
Jag ska varsko er. Jag byter ofta regnkappor.
Huvudsaken: att bryta mönstret.
Jag drömmer om de minst möjliga krumsprången,
Om hårsvall att lägga till vid.
Alla kvinnor vet det. Utan att röra mig, går jag för långt.
Jag bjuder aldrig in någon: säker på att frysa.
*
Yves Martin ur Jag kokar mitt vin, 1978, i översättning och tolkning av Jaques & Marie Werup i samlingen Ett steg på de älskandes ö, 1986.
 |
| Balthus: Landscape in Morvan, 1955 |
Jag ser mig redan om några år,
En stammande kung från öarna, i botten av fickan
Sand som varken hater eller varar.
Titta genom ett glas enkelt vin,
Plantera kanoter, odla pärlor under det
malvafärgade trädet.
Jag skall låna mina händer till smutsiga yrken.
Inget tak får skymma himlen.
Jag ska inte ha andra kvinnor än småflickor,
som ska ligga mellan mina ben medan deras
tänder växer.
Jag skall glömma tågen, foldrarna.
Flygplanen skall bli mig ett dyrbarare regn.
Jag skall ha bröstet fyllt av söner,
Fria att blåsa liv i seglen.
En dag skall man finna mig död på stranden,
Skör som min vän trollkarlen.
Koltrasten skall uttala de traditionella formlerna.
För att spetsa min hunger efter evigheten skall man
ge mig
Sjungande kryddor, tusenbladstårta av
slingrande hår.
*
Yves Martin ur Le marcheur 1972, i översättning och tolkning av Jaques & Marie Werup i samlingen Ett steg på de älskandes ö – Dikter av Yves Martin, 1986.
 |
| Yves Martin (1936-1999) |
En kär bok plockas ur bokhyllan härhemma idag: Ett steg på de älskandes ö, dikter av den franske poeten Yves Martin. Det här är inte en diktsamling längre. Det har det nog aldrig varit när jag tänker efter. Det är mer Yves man plockar fram. Samlingen från 1986 innehåller ett urval dikter sammanställda och översatta av Jacques och Marie Werup.
Egensinniga och livfulla reflektioner från lägenheten, bardisken, staden. Frivola tankeutflykter. Avgrunden mellan drömmarna och utanförskapet. Tillvarons skrovlighet. Strävt och ömt omvartannat. Minnena och den tunga kroppen. Slutligen hans sjukdomskamp medan avläsandet av omvärlden fortgår, nedtecknandet av vardagsbilderna som sluter upp i surrealistiska scenarion. Orden alltid väl förankrade vid personen Yves Martin som av allt att döma var en ganska speciell herre. En illusionslös romantiker. Och särling. Det sägs att han bodde på samma hotellrum i 15 år med en en kanin som enda sällskap. Senare hade han katter. Massor av katter.
Apple hade sitt stora event i San Francisco under onsdagskvällen och jag och min son slurkade kaffe och knaprade på chokladbitar medan vi lät oss förföras. Let me put it this way: Det finns säkert saker som vi är stoltare över än vår upptagenhet av det här företagets produktsläpp, men efter snart 20-års event- och keynote-tittande så finns det inte så mycket att sätta emot.
Detta hände: Vi blev mycket exalterade. Vi satt, vi hoppade och slutligen gungade vi intensivt fram och tillbaka i varsin fåtölj medan vi tittade. Och detta släpptes:
iPad Mini 4
Den hör har kag väntat på länge. Jag har alltid gillat iPad mini formatet, får plats i den större innerfickan, tar ingen plats i väska eller ryggsäck. Är prima för surf, bloggar, FB, Twitter, osv. En bra liten skrivmaskin och perfekt för läsning av böcker. OCH nya iPad Mini 4 väger bara 298 gram!! Det avgör – det blir ett köp för mig!
Den nya Minin fick inte mycket scentid inte, och ingen video, men den är här och specifikationerna ser trevliga ut. Den får inte riktigt iPad Air 2’s prestanda, men nästan.. En överklockad A8-processor och 2 GB RAM ger den ett rejält lyft. Bästa skärmen hittills på en i-enhet! 6.1 mm tunn. 3 mm längre än tidigare modeller.
IPhone 6s och IPhone 6s Plus
A9-chip som är upp till 70 procent snabbare än processorn i tidigare modell. 2 GB Ram bidrar till nya hastigheter. Den stora saken är tryckkänslig skärm med ”3-D Touch” som möjliggör kontextmenyer, kommando, genvägar. Nya funktionen/skärmen bara till iPhone inledningsvis. Inte ens nya iPad Pro är utrustad med 3-D Touch, vilket faktiskt gör iPadlinjen lite kyligare i år.
Andra generationens Touch-ID. Kameran avanceras till 12 megapixel. Live Photo gör stillfotona rörliga med sekundrörelse före och efter ”klick”. iPhone blir aningens tjockare och några gram tyngre, iPhone 6s upp 14 gram, iPhone 6s Plus upp 20 gram. Ny färg: Rosegold. Video. En sådan köper sonen.
Apple TV 4
Efter ett par års väntan kom då slutligen en ny version av Apple TV. Inte Tv-revolution, men en bit på vägen. Eget tvOS med nytt användargränsnitt och App Store! Man upp således upp för tredjepartsutvecklare. Apple-Tv är nu också spelkonsoll. SIRI får en mer betydande roll, även i TV-soffan. Ny fjärrkontroll med Touch-yta för navigation med svepningar. Kontrollen har Siri-anrop och fungerar också som spelkontroll. Apple Tv 4 har kraftigt förbättrad sökfunktion. Universal/multisökning av enhetens olika appar. En sådan köper jag till sonen! Video.
Uppdatering: Ingen Siri-funktion i Sverige ännu.
Ipad Pro
Skärm på 12.9″!! 6,9 mm tunn och väger 712 G, dvs ungefär som original iPad från 2010, trots sin storlek. Kraftfull. Nya större processorn A9x, förmodligen 4 GB Ram. Fullskaligt mjukvarutangentbord. Batteritiden är beräknad till 10 timmar.
För text och layout, grafik, teckning och måleri blir den här stora plattan spännande. Likaså för filmredigering och spel. Och så förevisades iPad Pro som läkarens och patientens bästa vän med en skillad anatomi-app. Apple kommer att köra mycket på hälsobiten framöver.
Vi inväntar nästa generation för eventuellt inköp.
Tryckkänsliga Apple Pencil visades upp jämte ett nytt Smart Keyboard som är fodral och fysiskt tangentbord i ett. Detta drivs med ström via ny magnetisk kontakt mellan plattan och tangentbordet vilket gör att bluetooth inte behövs längre. Mjukvara presenteras på flera användningsområden. Produktivitets- och nyttoapppar inom olika fält.
Video: iPad Pro. Video: Apple Pencil.
Apple Watch
Tim Cook presenterar uppdateringarna för WatchOS 2 och några nya armband. Känns fortfarande som den är i sin linda. Dessutom är den lite för tjock och bullig. Står över.
IOS 9
Släpps den 16 September.
Barnens ö gillade jag, den hade något speciellt, och lite skruvat vad jag minns. Sedan var där ett par scener som känns mer problematiska idag, tänker på nakenscenerna med pojken. Beror på agendan hos Pollak. Nåt vi aldrig får veta. Men fan vet med den gubben. Hursomhelst – sedan har det gått utför med Kay Pollaks filmkonst. Han gör inga bra filmer längre och levererar dessutom odrägliga föreläsningar och böcker i genren personutveckling. Där rapar han upp precis alla av samtidens färdigfabricerade ”sanningar” om hur du kan lära att ”välja glädjen”, ”förändra ditt liv och dränka det i hav av ljus och egenkraft”. Jag tittar på material från ett par av hans föreläsningar på Youtube och förstår att detta är vad som händer när en cyniker drabbas av hysteri, eller kanske en hysteriker drabbas av cynism? Karlen är helt enkelt en fara för både sig själv och andra.
Nå, nu har Pollak släppt uppföljaren till pekoralen ”Såsom till himlen” och den heter – ”Så ock på jorden”. Läs Charlotte Wibergs kritik av nya filmen på FLM, Po Tidholms kritik av första filmen i DN och nedan sammanfattande utdrag ur artikel om Pollak och hanses världsbild skriven av John Sjögren i UNT häromdagen:
”I boken Att välja glädje, på vilken hans föreläsning till största del bygger, framträder en skriande simpel bild av människans valmöjligheter. Pollaks teori ser ut ungefär såhär: Varje situation i livet ställer människan inför ett val. Antingen kan hon med hjälp av positivt tänkande ta befälet över sitt liv och välja glädje. Eller blir hon ett offer, faller in i negativt vanetänkande och väljer därigenom olycka. Det är en svartvit antingen-eller-filosofi, helt utan nyanser. Att göra valet av glädje till en heltäckande livsstrategi är djupt problematiskt. För föräldern som just förlorat sitt barn, eller för barnet som utnyttjas av sin förälder, framstår uppmaningen att välja glädje mest som ett hån. När meningslöshetens svallvågor likt en tsunami slår in över våra liv är Pollaks livsfilosofi knappast det material man vill bygga sina skyddsvallar av.”
”Om man skulle koka ner budskapet i Såsom i himmelen till två enkla motton skulle de bli ”det finns ingen synd” och ”hitta din inre ton”. Pollak offrar synden, vars kärna är det egna och det kollektiva ansvaret, till förmån för det egna personliga projektet, den egna tonen. Egot framför medmänniskan. Faran med en sådan egocentrerad hållning är att man hamnar i ett tänkande som endast ser till det egna välmåendet och som saknar alla etiska implikationer.
När en bekant som varit på en av Pollaks föreläsningar skulle förklara för mig varför föreläsningen gjort ett så starkt intryck på honom sade han, med något närmast frireligiöst i blicken: ”Det var så befriande. Det handlade helt enkelt om vad jag kan göra i mitt liv för att jag ska bli lycklig”. Låter inte bara som populism, tänkte jag. Ännu värre, det låter som egoism.”
John Sjögren
L O G G F I G U R 
