Författare: JHL

Lokalt, Samhälle & Politik, Värnhem, Malmö

Malmötanter

På buss 130 mellan Malmö och Lund via Arlöv/Burlöv. Två äldre damer i 75-årsåldern sitter och samspråkar. Den ena är på väg hem till Arlöv och den andra som tydligen bor i Malmö är på väg till Burlöv Center för att handla. De pratar på ett lugnt och trevligt sätt om än det ena och än det andra: Snöovädret som uteblev. Lite krämpor, Nästa veckas förmiddagsbowling. Något vägarbete som har dragit ut på tiden i Arlöv (“men det kan ju vara vädret..”). På bussen finns också en skolklass med 10-12-åringar, enbart elever av utländsk härkomst, många från muslimska länder, mest flickor. Klassen stiger av på hållplatsen innan Burlöv Center. Tant 1 säger på ett lika kärt som självklart sätt till tant 2: ”De är så fina i sina slöjor och huvudbonader”. Tant två svarar: ”Ja, och vissa har glitter och paljetter på – de är så granna så.” Sedan återgår de till att prata om väder och vind. Jag noterar vänligheten i deras tonfall, snällheten och anständigheten. Det goa malmöitiska förnuftet. Gamla Malmötanter av allra bästa sort!

De äldre damerna på bilden har inget som helst med inläggets innehåll att göra utan är bara ett par helt vanliga kärringar från Skottland.


København, Kultur, Litteratur & Konst, Lokalt, Värnhem, Malmö

Digtere og den slags

Søren Ulrik Thomsen

Borde ha åkt upp till systerdottern i Lysekil förra veckan. Läser för sent i biblioteksprogrammet deras att Søren Ulrik Thomsen (poet) och Ellen Mattson (romanförfattarinna) var inbokade. Ja, Mattson har jag inte läst, men Thomsen är en gammal favoritpoet. Har lyssnat till honom många gånger både i Sverige og Danmark. I fjol på Lunds stadsbibliotek, fast det var en ganska blek uppläsning. Dessförinnan såg jag honom på Inkonst i Malmö – där jag minns att även Pia Tafdrup och Håkan Sandell läste. Och Stickan Larsson från Lilla Essingen. Det var en laddad afton där alla var i god form.

Kanske brann Søren Ulrik Thomsens ljus som starkast under 80-talet – även om hans dikt då hade något mindre seniorfiness än vad den har idag. Det finns för övrigt ett bra porträtt av S.U.T på dvd’n ”Jeg er levande” regisserad av Jørgen Leth, experimentell dokumentärfilmare, poet och gammal cykelexpert (varje år tv-kommentator under Tour de France). Generationen med bl a Michael Strunge, Thomsen, Pia Juul och Pia Tafdrup var mycket trevlig. En poetisk guldålder då – på andra sidan sundet. På tal om Tafdrup. Utöver diktsamlingarna måste jag tipsa om hennes poetik ”Över vattnet går jag”. Bra om skrivprocess och diktandets villkor i korta koncentrerade reflektioner, aforismlika. Går att läsa den på svenska, men annars är tumregeln att dansk dikt ska läsas på danska. Eller lyssnas på: Søren Ulrik Thomsens egen inläsning av Tusindhaven. En annan tidig favorit av den senare var dikten ”Power”som överväldigade mig när jag var typ 20 och hoppade mellan barerna i Köpenhamnsnatten.

Power

Maven en bro av muskler

Hvor lyset kommer fra

Holder døden i sin hede hånd

ørene hovedets lådne smykker

kærlighed et slag precist og hårdt

åben og smattet hængende sort

tungen skinner mellem tænderne

tungen er kødfuld

tingen er fed

falder i dybeste søvn midt på gaden

uskadt over boulevarden

lysvågen i drømmenes nåleskov

buttede fødder

hvor kommer lyset fra

power

udefra indefra

power

indefra udefra

hvor kommer stormen fra

..

Uppdatering: Missade ingenting i Lysekil för han kom aldrig fram:

Film & Tv, Kultur

Skywhales

Den gamla VHS:en med kortfilmer kom fram ur dina gömmor till sist, L. Tack, och att den fanns kvar! Jag hade nog nästan förlorat hoppet. Funderade om den möjligvis kunde ha försvunnit vid garageinbrottet i Torreberga -99, att tjyvarna jämte geväret och pilbågen tog en styck VHS-kassett med kortfilmer på.. Kanske inte så troligt, nej. Har hursomhelst kollat genom den i kväll. Det mesta är från 80-talet. Kortfilm, videokonst, animerade filmer från när och fjärran. Minns att vi satt i ”gråa soffan” i källaren i S-torp och tittade – medan Gatien (katt) troget trampade runt på våra huvuden. Guldstunder. En tecknad favorit var Skywhales, engelsk skapelse från 1983. En varm och ömsint – om än dramatisk – berättelse om liv och död i en underlig värld befolkad av mohikanfriserade varelser som i dödsprocessen transformeras till himlavalar. Inte var du gammal när du såg den för första gången. Jag tror den kom att bli en favorit för den var så stark i sitt uttryck. Det djupa pappabrölandet, fadersdöden och återfödelsen – magnifikt. Och nu kommer jag att tänka på det goa borstiga ratschandet i mammans ömma strykningar över sonens mohikan. Sedan vet jag att du tyckte om Darkwing Duck också! Disneyklubben i all ära, men nu dags för ett kärt återseende:

Bordtennis, Sport

Pingisen helar den söndrige

The Bad News:

Departement of Veteran Affairs rapporterar om att posttraumatisk stress, depressioner, psykoser, missbruk osv skördar människoliv i nästan industriell skala bland USA’s veteransoldater. Över 8000 amerikanska soldater begår självmord varje år. 22 individer om dagen i genomsnitt. Det är alltså så horribelt att nästan en veteransoldat i timmen tar livet av sig. Studien sträcker sig från åren 1999 till 2010 och är den hittills mest omfattande i sitt slag. Kan tilläggas att bland aktiva soldater i fjol begick fler självmord än som dog i strid.

The Good News:

I Denver, Colorado, har man upptäckt bordtennisens livgivande egenskaper och läkande effekt på det mänskliga psyket – och tar emot krigsveteraner i behandling. Projektet är ett samarbete mellan Denver Veterans Affairs Medical Center och pingisklubben Zing Denver.  

Artikel med tv-inslag på 9News. 
Dealing With PTSD Through PingPong (efter 30 sek reklam).

http://c.brightcove.com/services/viewer/federated_f9?isVid=1&isUI=1

Mer pingisposter här.

Film & Tv, Kultur, Litteratur & Konst

Stig Larsson om Karl Ove Knausgård och Liv Strömkvist om Larsson

Stig Larsson hyllade Knausgård i SVT’s Babel för några år sedan. En Larsson vars berömda självförtroende och maskhållning var på väg att krackelera, och som avslöjade ett tillkortakommande på det privatpsykologiska planet – det låter löjligt, jag vet, men det är sant. Larsson hade inte hade tillräckligt på fötterna för att tycka till om Knausgård. Jag fick intrycket av att han inte omfattade nyanserna i norrbaggens känslomässiga register, och mest därför tyckte att det handlade om en ”häpnadsväckande” litteratur, ja en litteratur som ”chockade” honom. Larsson har bjudit på mången intressant artikel, underhållande tv-intervjuer, och framförallt några riktigt bra böcker genom åren, men vid tidpunkten för framträdandet och sittningen med Knausgård i Babel var han inte tillräckligt samlad, inte nog formerad.
Livet tycks sedan ha blivit en allvarligare historia för Larsson efter diverse relations- och sjukdomsproblem. Han verkar ha närmat sig saker som han tidigare negligerade för det mer konstnärligt laddade kraftfältet. Ruskats om av livet och den litterära pretentionen har fått stå tillbaka för den mer personliga livserfarenheten. På gott och ont. För ett par månader sedan kom den självbiografiska När det känns att det håller på att ta slut. Visst material har skickats på noggranna remissrundor i blodomloppet, somt skulle behöva ta ett par vändor till. I samband med utgivningen blev det en hel del ståhej. Några tveksamma och verkligen plumpa skildringar av hans sexliv fick spridning i media. Och vad de högg! Ofta i en mer tvivelaktig anda än Larssons egen. Ett bra exempel på det hittar vi i premiäravsnittet av podden ”En varg söker sin pod” där Liv Strömkvist och väninnan Caroline Ringskog Ferrada-Noli tar sig rätten att göra narr av Larsson på ett rätt tveksamt sätt. Säger inte att han inte förtjänade kritik, men hmm, den raljerande tonen störde mig.