Dags att i god tid påminna om konserten med pop- och synthpopdrivna Maustetytöt (kryddflickorna). De fick jag först korn på i Aki Kaurismäkis film Höstlöv som faller (2023). Den här finska varianten av Spice Girls kommer till Plan B den 12 september och dagen efter uppträder de på Loppen i Köpenhamn. Jag tror på det senare, mest för att jag föredrar Byen framför Malmö.
Systrarna i Maustetytöt, Anna och Kaisa Karjalainen är ursprungligen från Vaala i Norra Österbotten. Duon spelar en dyster och melankolisk syntpop som är svår att motstå. Kryddflickorna har nu in alles släppt fyra starka album. Finns en hel del sevärt med dem på YouTube – både liveframträdande och officiella videor. Nästan svårt att välja, så en hel drös av små smakprov nederst. Så vi fattar lite mer om vad vi har att se fram emot!
[Uppföljning av posten En del intressanta konserter framöver.., mest för att påminna om att det är hög tid att köpa biljetter för att inte missa de artister som kommer till regionen nästa månad.
Tricky från Bristol, har alltid tyckt om honom, speciellt som soloartist utanför gamla triphop-kollektivet Massive Attack. Han har ett helt eget sound, mörkt och sorgtyngt med en enkel och rå energi som ibland landar i tjusigt värre. Får också rekommendera hans självbiografi Hell Is Round the Corner, men det duger gott att bara lyssna på plattorna.
Antingen går man och ser honom i København på Vega (20 juni), på Slagthuset i Malmö (26 juni), eller på filmstudion i Göteborg (28/6). Men har en känsla av att Köpenhamnskonserten blir bäst. Självklart har han med sig kumpanen Marta Złakowska. Deras samarbete har under de senaste åren varit riktigt lyckade. Senaste släppta singeln Out of Place från nytt album som kommer i juli är inget undantag. Lite synd bara att plattan släpps i sin helhet först efter konserterna i Sverige och Danmark. Å andra sidan finns det en hel del äldre material som tål att lyssnas på igen, och igen..
[Uppföljning av posten En del intressanta konserter framöver.., mest för att påminna om att det är hög tid att köpa biljetter för att inte missa de artister som kommer till regionen nästa månad.
Jag gillar Londontösen Little Simz. Den punkiga publikdynamiken när hon kör Venom Live. Bombastiken i Introvert. Sånt. Se nedan. Hon spelar på Roskildefestivalen den 27 juni i sommar.
Little Simz har i övrigt just släppt nya EP’n Sugar Girl, där hon delvis väljer att bryta ny mark. Hon är forfarande politisk och arg , men nu låter hiphopen mer experimentell med inslag av elektronica, rage-trap och med spår av det afrikanska arvet. Nån skrev: This is Simz in her risk-taking, mad scientist era — and it hits punishingly hard.
Andra sevärda namn på årets Roskildefestival: The Cure och danskt i Smag På Dig Selv(1 juli) och Krøyer (2 juli). Mer namnkunniga Gorillaz samma datum. Dagen efter David Byrne,Young Lean & Bladee och mer danskt i Köpenhamnska Vestegns egen rap-queen Tessa och gamla nationalklenoden The Savage Rose (samtliga 3 juli).
Maj är här, men lika bra att påminna om konserterna som ligger längre fram än så – så att biljetter hinner köpas om man känner sig manad. Först ut i juni är nyzeeländskan Aldous Harding som spelar på Vega i Köpenhamn den 17de. Ny platta på väg (8/5) efter några års väntan. Nyliga samarbeten med finfina Sleaford Mods och Perfume Genius. Se nedan.
(…) Tänk er en inverterad PJ Harvey mixad med aktrisen Giulietta Masina i “Le notti di Cabiria” från 1957 (Fellinis fruga ni vet). Sedan lite Harpo Marx och Kate Bush också. Ibland ett pytte-kryddmått av Joni Mitchell, men med ett helt eget uttryck.
Snart på gång för spelningar i regionen: Emmon och Lucrecia Dalt, TT-Reuter & Blago Bung – och 16 Horsepower minsann!
Emmon och Lucrecia Dalt har jag ett gott öga till, så de hade båda varit kul att checka in. Men att gå och se TT-Reuter(ett av de viktigaste banden för mig som jätteung) utan suveräna basisten Peter Ivarss, gitarristen PeterPuders (båda döda) ochtighta trummisenPeter Strauss – det vette fasiken.. Men tanken på att se den sällsynta blomman Blago Bung tycker jag om. Vi får se om det blir av.
En något piggare reunion står nog 16 Horsepower för. Ett älskat band här en gång i tiden. David Eugene Edwards, Jean Yves Tola och Pascal Humbert återskapar sin genredefinerande gothic americana på trevliga Amager Bio i Köpenhamn om några veckor. Ska sägas att frontmannen David Eugene Edwards efter sitt fleråriga projekt Wovenhand fortsatt att ge ut musik under eget namn. Han släppte prima albumet Hyacinth 2023 och den 22 maj kommer uppföljaren Mercurial Silence. Första singeln Sun Manes från den plattan knockade mig i natt.
Har alltid känt mig svag för hans mörkt jagade och vackra sound. Det löper som en röd, eller snarare svartblank tråd genom hela hans gärning, från 16 Horsepower via Wovenhand till den senare solosvängen. Existentiellt och lyriskt rör han sig som vanligt kring oro och smärta, tro och försoning. Hans personliga kristna övertygelse är ingen hemlighet, inte heller hans tvivel. Visst, det kan bli lite mycket ibland, men det funkar för mig. De mörka stråken. Intensiteten och musikaliteten. Motståndet och friktionen. Det gör det för denne. Kristenheten har heller aldrig omfamnat hans verk, speciellt inte den högervridna. Som han säger själv:
”Det kristna samhället har aldrig gillat min musik, och den sekulära världen har aldrig accepterat den eftersom den har en kristen prägel. Så ingetdera lägret vill ha det. Det finns inget jag kan göra åt det. Det är bara vad jag gör. Jag tänker inte försöka blidka någon av sidorna
Videokavalkad och speldatum med hela juntan nedan. Vi börjar bakifrån, ja med månadens sista konserter/artister – först ut.
16 Horsepower på Amager Bio i København den 19 Maj.
Lucrecia Dalt spelar på Inkonst i Malmö den 18 Maj.
TT-Reuter & Blago Bung spelar på Mejeriet i Lund den 15 Maj.
Uppföljning av posten ”En del intressanta konserter framöver” (14/4). Amerikanska L.A. Witch spelar – hur man än vrider och vänder på det – på Loppen i Christiania i København om tio dagar, den 5 Maj. Mucho tveksamt om jag kommer att vara där, ty mycket annat som står på just nu. Tror t.ex. den dagen en tandläkartid och ett besök hos terapeuten. Men L.A. Witch är ett bra band som jag har sett förut och rekommenderar.. Garage/psych med en trevlig vibe. Gott gry i töserna fortfarande, efter femton år i branschen. De kör sin grej liksom! Nedan videokavalkad genom åren.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.