Kultur, Litteratur & Konst, Zu Hause

Robert Desnos igen

Ung anarkist finner Dada 1919 och blir så småningom en centralgestalt i den blomstrande kretsen av franska surrealister. Desnos – mannen med de halvöppna och liksom beslöjade ögonen, som försänkta i dvala. Så svarade han på världen: Med sömn! Han var känd för att kunna försätta sig i trans och fabricera dikt. Surrealisternas överstepräst Andre Breton kallade honom “vår profet”.

När jag vaknade i morse gick jag på studs till Billy för att plocka fram diktsamlingen “Drucket språk” vars första upplaga gavs ut på förlaget Bakhåll 1984 (i översättning av Peter Luthersson och Annika Bladh). Men den var inte där. Utlånad, eller stulen måhända? Får bli en sökning på antikvariat.net ty ungdomens litterära hjältar bör – om de försvinner – återbördas till bokhyllan just bara för att de en gång ställdes dit. 1987 kom en samling med dikter av bl.a. Desnos och Henri Michaux ut: Märkliga jämviktslägen. Också Bakhåll. Annars är de engelska översättningarna av honom ok. 

Han hade en speciell ton, Desnos. Inte utan udd och vision, men han är mild, tänker jag – mer mild än vild, speciellt om man jämför med en del av de andra surrealisterna. Mer sansad i någon mening. Han bröt också med surrealistkretsen och Andre Breton sedan. Han var kritisk mot de kommunistiska strömningarna som smög sig in i rörelsen mot slutet av 1920-talet. Ja, skeptisk till  ”ismer” och organiserad politisk nivå överhuvudtaget, vad jag förstår. Han körde vidare på andra håll – journalistik, litteratur och filmkritik, radio, (var tidigt ute med dikter i radiomediet), krönikor, teater, barnböcker, antinazistiska essäer (som skulle komma att kosta honom livet) och förstås poesi. Det blev ett filmmanus också: ”L’Etoile de mer” (“The Starfish) 1928 som Man Ray regisserade.  

Wiki för en överblick av liv och gärning. Missa inte de hjärteknipande raderna om hur han lyckades rädda sig själv och sina medfångar från döden under fångenskapen i koncentrationslägret.

Men nazisterna skulle få honom på fall ändå. Desnos dog av tyfus i Theresienstadt i Tjeckien 1945, strax efter att Röda Armén befriat lägret. Gripande är också hans sista dikt till sin hustru inifrån lägret. Man hittade den i hans ficka.. “Dernier poème”, “Last poem” – som tycks vara en förkortad version av en annan dikt som han skrev redan 1930: “J’ai tant rêvé de toi” (“I have dreamed of you so much”).

—

LE DERNIER POÉME
The Last Poem

I have dreamed of you so much,
Walked so much, talked so much,
Loved so much your shadow,
That there is nothing left for me of you.

I am left to be no more
than a shadow among shadows,
One hundred times
more shadow than shadow,
The shadow that will come again and again
to your sundrenched life.

—

Relaterad post

Kultur, Litteratur & Konst

Dröm om Desnos, ett efternamn med dålig klang

Jag drömde om poeten Robert Desnos i natt. Sekvensen: Jag och min son gick runt i stor lägenhet med varsin kaffekopp i hand.  Folk låg och sov i soffor och fåtöljer, som efterfest på upphällningen. Vi stannade upp inför en livlös äldre man, och min son säger: ”Det ser ut som om han är död, pappa”. Jag tittar på mannen, undrar om han faktiskt är död. Sedan känner jag igen honom, tänker att han inte borde vara här, att han inte lever i vår tid. Han har blivit gammal, men ansiktet ser exakt så livlöst ut som det gjorde på fotografierna av den unge poeten. Svarar: “Nä, det är Robert Desnos, han är poet. Han bara ser död ut. Kolla hur hans ögonlock rör sig! Han drömmer fram dikter”.

Käre Robert, någon iakttar dig när du sover i en främmande människas dröm runt sjuttio år efter din egen död. Tippen hade rätt: Ingenting försvinner, allt finns kvar. Men du, ditt efternamn har tyvärr fått en smula dålig klang med tiden.. Ja, det är faktiskt riktigt illa. D-E-S-N-O-S: “Disorder of Extreme Stress Not Otherwise Specified”. Det är en nutida åkomma, och är självfallet att beklaga. Sjukdomens nervösa karaktär står ju också bjärt i kontrast till din faiblesse för transcendens – och till din välutvecklade förmåga att kunna somna närhelst det passar dig.

Relaterad post: Robert Desnos igen.

Apple & Tech, Kultur, Litteratur & Konst

Why I Take Good Care of My Macintosh

64FBFB3D-BC73-4F05-868D-26895267A17AIdag teknologisk högtidsdag för Macen fyller 35 år! Poeten Gary Snyder skrev redan i slutet av 80-talet en hyllningsdikt till sin dator och IT-times la upp den på webben tio år senare. Vill minnas att jag har en diktsamling av Snyder i bokhyllan, jo, Sköldpaddsön från 1974. Om man räknar Snyder till beatpoeterna så var han den i gruppen som hade mest ”plain-living/high thinking-tankar” innanför pärmarna. Han plussade på med indiansk mystik och miljömedvetenhet, vilket uppenbart inte hindrade honom från att älska sin moderna Macintosh-manick.

Så här såg det ut när Apple och Steve Jobs presenterade Macintosh för världen den 24 januari 1984.

Apple & Tech, Minnen

”An iPod, a phone.. Are you getting it?” 

När iPhone kom. Såg Apples livesändning från eventet (se video nedan) tillsammans med min son. Vi har gluttat på alla sådana sedan de presenterade iMac i augusti 1998, men jag vill minnas att vi den här kvällen – den 9 januari 2007 – kände oss lite mer exalterade än vanligt. Och vi blev inte besvikna. Steve Jobs presentation av iPhone var mästerlig. Det gick ett imponerat sus genom publiken bara när han förevisade hur man väckte telefonen: ”I just slide my finger across.. Boom!”. Och när han med sin finger visade hur man navigerar genom en spellista – ”I just scroll”– ja, då visste tech-glädjen inga gränser. Ingen hade sett något sådant förut. Det var helt nytt. Framtiden var äntligen här.

Minnesvärd ju även hans smått briljanta inledning när han äntrade scenen: 

”Every once in a while, a revolutionary product comes along that changes everything. And Apple has been – well, first of all, one’s very fortunate if you get to work on just one of these in your career. Apple’s been very fortunate. It’s been able to introduce a few of these into the world. In 1984, we introduced the Macintosh. It didn’t just change Apple, it changed the whole computer industry.  In 2001, we introduced the first iPod and… it didn’t just – it didn’t just change the way we all listen to music – it changed the entire music industry.

Well, today, we’re introducing three revolutionary products of this class. The first one: is a widescreen iPod with touch controls. The second: is a revolutionary mobile phone. And the third is a breakthrough Internet communications device. So, three things: a widescreen iPod with touch controls; a revolutionary mobile phone; and a breakthrough Internet communications device. An iPod, a phone, and an Internet communicator. An iPod, a phone … Are you getting it? These are not three separate devices, this is one device, and we are calling it – iPhone!”

Alltså, man kan tycka man vill om krämare – och Steve Jobs var storprånglarnas storprånglare – men det här produktsläppet var liksom inte vilket som helst. För visst var det tal om en revolutionerande produkt. IPhone var år före sin tid och kom att placera konkurrenterna rejält på efterkälken. Den förändrade telefonmarknaden och den revolutionerade vårt sätt att kommunicera digitalt och använda webben. Även den mest förhärdade motståndare av teknologisk utveckling och pengastinna techföretag kan inte förneka att det här skrevs ett stycke betydande teknikhistoria.

Lokalt, Värnhem, Malmö

Julgranarna på Entré

Julgranarna på Entré, köpcentret. De dyker ju alltid upp varje jul. Ja, redan i november, och de brukar bli kvar ända in i februari.

De gör sånt som julgranar gör. Står, lyser lite, glänser och så. Men på Entré har de alltid varit lite speciella.. De har en utstrålning av att vara något mer än julgranar. Eller kanske mindre. Det beror på hur man ser det. Men jag tycker att den torftiga formpressade apparansen lyfter fram något utöver julgran. Något främmande.

Vissa av dem ser ut att ha någon form av uppgift. Kanske som att – ha uppsikt? Alltså antingen bröstar de upp sig ser, ser illvilliga och beräknande ut, eller så står de bara och trycker i nån hörna. Som om de försöker gömma sig, spionera, jag vet inte. Sedan har vi ju också deras märkvärdiga rörelser – att de gör förflyttningar inom huskroppen. Jag har spekulerat om det tidigare, en smula vidlyftigt perhaps, men något ska man ju ha sin gamla blogg till.

Precis som år 2015 så handlar det om små och subtila rörelser i det tomma köpcentret. Ofta i grupper om två. Mer sällan är enstaka exemplar i rörelse. Inga direkta incidenter har hänt genom åren, men det är fortfarande oklart om granarnas uppsåt är gott.

I år överraskade de oss genom att plötsligt dyka upp på nya Coop. Förmodligen har de tagit sig ner i skydd av mörkret, kanske via Ringgatan, ner till Värnhemstorget där de korsat Föreningsgatan och helt sonika rullat, eller vad vet jag – kanske svävat in på Coop. Det handlar inte om någon massflykt från Entré. Ingen massinvasion av varken Coop eller Värnhem. Än så länge. Det är faktiskt bara två av dem som tagit sig dit, till Coop. Det är inte mycket formpressad julgran det inte. De har placerats på den tomma ytan utanför kassorna, transportsträckan ut mot entrén. Där har de också förflyttat sig runt ett par gånger, intagit småförvirrade positioner – ställt sig som om de inte vill synas, vilket de förstås kapitalt misslyckas med.