Musik, Samhälle & Politik

Twitterparet för dagen + ett fuck War, og et ”fuck dem allesammen”

Tittar in till journalistparet @TEngström/@MargitRichert som med buller och uppgång lämnade sina jobb på Aftonbladet respektive DN för ett tag sedan. Thomas Engström i protest mot ”ryssvinklat medlöperi” på AB – efter bl.a. Frida Strannes något enögda artikel om den svenska mediebevakningen av invasionen av Ukraina. Jag tyckte själv också att det var rätt bad timing av Stranne att börja gaffla om USA när världen står i brand på andra sidan Östersjön, men hade gärna tagit del av andras perspektiv i frågan i tidningen, även Engströms. Men det dröjde inte så länge innan vi fick det, för Anders Lindberg svängde i Nato-frågan – och därmed förklarades Aftonbladets ledarsida officiellt vara för ett svenskt Nato-medlemskap.

Men Engström alltså borta. Han har nu istället startat en Substack-blogg och kört igång på Twitter efter en längre tids uppehåll från plattformen. Hans hustru Margit har gjort detsamma, och hon passade också på att gå med i Hemvärnet. 

Maken skrev på Twitter: ”Om ni undrar varför Margit sa upp sig från DN, och jag från Aftonbladet: för att få skriva vad fan vi VILL”.  

Så jag läser deras ord om vad fan de vill, men nja, det känns inte helt bra.

Å ena sidan håller de ju Ukraina-flaggan högt. De är t.o.m. på plats i landet för att skriva en bok. Och de tycker illa om moderater och SD:are och annat behjärtansvärt, ungefär som jag själv. De är båda mycket engagerade. Det är en bra sak. Så jag beundrar duon på nån vänster. Men å andra sidan framstår de som rusiga. Jag kan inte annat än att känna av det. Och det irriterar mig. Som att de länkar till Lars Wilderängs vapenskrammelvideos. Det känns ju sisådär friskt. Wilderäng är en oförblommerad Möp-are och Mensamedlem och den kombin känns inte frisk. Har alltid haft svårt för honom. Men kriget brinner så det är inte nog inte plats för sådana funderingar.

Men det är fan något med intensiteten i deras Twitterflöde som känns kymig. Det blir klurigt för mig när folk börjar härja i den omfattningen i sociala media. Lite som barnrumpor. Parets intensitet har flera gånger fått mig att tänka på en nydöd författares och hans sambos hyperaktivitet på en Facebooksida när det begav sig. Den är borta nu vad jag vet. Tror också ivern att tvåsamt förmedla sina ståndpunkter ger mig lite kväljningskänslor. Japp, ett slags manierad klängväxtproblematik som känns avtändande med Engström & Richter och som gör att jag än mer misstror dem, även om jag i mångt och mycket håller med dem i sak. Det är ju lite olyckligt, hoho.

Så visst är det väl någon vajsing med det här paret, tänker jag. Eller är det jag som ska tänka annorlunda, omfamna deras tempo och ton? Alltså, jag har svårt för det. Upplever dem också som alltmer kategoriska i sina kommentarer på twitter. Var det inte den ryske despoten himself som sa: Det finns tre sorters människor: Vänner, fiender och förrädare. Japp, fan, precis den Putin-vibben får jag när jag läser dem. Det kan ju inte riktigt vara meningen, eller? Jo, men det är det nog faktiskt. De går i gasen på att sätta hårt mot hårt, och det är väl inte fel när det ser ut som det gör i det lemlästade Ukraina? De är helt enkelt förbannade över de illdåd som nu sker. Jag med. Och du med. Och likväl är där något med deras quisling-retorik och oresonliga ton som gör den tänkbare pacifisten i mig förbannad. Känner mig plötsligt som besatt av en 200-årig alliansfrihet och en ståndaktig tro på diplomati och olivkvistar. Men inte kan väl fredliga och pacifistiska strävanden i nuläget stå upp mot djävulen själv? Säkert naivt. Som när jag en gång klottrade ett stort ”våld föder våld & kärlek – kärlek!” följt av ett anarkist-A på väggen till Folkets Park under en direkt aktion hösten 1983.

Avslutar med att säga att jag blir så jävla trött på rapporterna om Erdogans kohandel med Sverige om vapenembargo, hot mot kurder och Nato-medlemskap att jag bara känner ett fuck off inför hela middevitten, vilket förmodligen är en gammal anarkistisk reflex, men den känns inte helt fel.

Så jag ger upp. Den avslutande frågan ikväll får bli vem som ska få förmedla mitt fuck off till det hela. Crass är bra på sådana förstås, men så kom jag på att ett välriktat danskt Fuck Dem Allesammen också hade känts gott att höra. De brukar Tessa från Vestegnen i København vara bra på. Skit i kontexten, den är inte så noga i sammhanget. Mer känslan. Så Crass och Tessa får det bli.

Tessa: Fuck dem allesammen

Crass: What The Fuck

Samhälle & Politik

Ryssland, Ukraina, Nato

En person nära mig som befunnit sig på en annan planet ett tag efterlyste vid sin hemkomst artiklar angående Rysslands invasion av Ukraina, om Natofrågan, och olika perspektiv i den svenska debatten. Längst ner i posten en drös disparata sådana, så här tar vi nu det onda med det goda en stund.

Inleder med Utrikespolitiska Institutets podcast Utblick, från veckorna just innan den storskaliga ryska aggressionen mot Ukraina. Två ytterst intressanta podavsnitt som kan lyssnas på som del 1 och 2 om man så vill.

Medverkande är Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier samt Carolina Vendil Pallin, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.

I Nato-hänseende känner jag mig fortfarande kluven. Är inte så himla begeistrad över vårt beslut att gå med, men kan också se motiven till att göra det. Att världen blir mer militärt sinnad är tragiskt, men förståeligt med tanke på den ryska aggressionen och de krigsbrott som sker. Att det förändrade världsläget kräver handling står klart. Världen ser ut som den gör och vi har att försöka bryta en eskalerande upptrappning mot mer krig och förödelse. Även om en inte gillar nuvarande maktbalans och säkerhetspolitisk anamnes så är det ju den strukturen som råder och som står oss till buds. Att ett förhindrande av mer krig och mer förödelse effektivast uppnås inom Natos ramar låter väl egentligen för bra för att vara sant, men tiden får utvisa om kostsamt och smärtsamt, eller allas inte.

Gillade inte alls stressen i närmandet till Nato, och ur demokratisk synvinkel känns det snabba beslutet problematiskt. Att S-ledningen genom sitt agerande undvikit att Nato blir en knepig valfråga är uppenbart. Sedan vet jag inte om de som hävdar USA:s aggressioner i omvärlden (som argument mot en Nato-anslutning) helt har fått chans att lägga ut texten. Och en hel del verkar också fortfarande oklart i kärnvapenfrågan, och det pågående efterspelet med Turkiet om vapenembargot och risken för undfallenhet i kurdfrågan är ju minst sagt olustigt och oroande.

Så det är inte lätt det här. Men here we go:

⬤ Martin Kragh, ExpressenTV: Putin saknar alla spärrar

⬤ Per Wirtén, Expressen: Debatten om Putins krig är en ekokammare

⬤ Jens Liljestrand, Expressen: I Putins krig behövs ingen djävulens advokat

⬤ Per Wirtén, Expressen: Jens Liljestrands raseri är precis det jag oroar mig för

⬤ Karin Olsson, Expressen: Dags att sopa framför egen dörr Aftonbladet

⬤ Linus Hagström, Aftonbladet: Förlöjliga inte svenska Nato-motståndare

⬤ Hynek Pallas, Expressen: Unken attack på ukrainska journalister av Ekis-Ekman

⬤ Ivar Andersen, Arbetet: Kajsa Ekis Ekman och dagens ETC agerar som Putins språkrör

⬤ Frida Stranne, Aftonbladet: Dubbelmoralen om krig får mig att tappa andan

⬤ Leonidas Aretakis, Aftonbladet: Rysslands krig behöver inte fler nyanser

⬤ Linda Jerneck, Expressen: USA-hatet gör forskaren blind för Rysslands brott

⬤ Frida Stranne, Aftonbladet: Att peka på mönster är inte att ursäkta Putin

⬤ Isobel Hadley-Kamptz, DN: För delar av vänstern är det som om de östeuropeiska länderna inte finns

⬤ Carl Tham, Aftonbladet: Sverige behöver inte följa Finland in i Nato

⬤ Jonas Sjöstedt, Ny Tid: Kan Ukraina rädda Ryssland

⬤ Jonas Gardell, Expressen: Vår värld är en värld försvara

⬤ Somar Al Naher, Aftonbladet: Modet att ta strid mot överheten måste övas

⬤ Hynek Pallas, GP: Sveriges neutrala identitet blev för osolidarisk

⬤ Bahman Garemani, Expressen: Erdogans egentliga motiv – därför pressas Sverige

⬤ Daniel Poohl, Expo, i TV4: Krig och epidemi splittrar extremhögern

⬤ Jan Eliasson om sin självbiografi och nya inställning till Nato

⬤ Jan Eliason i Tv4. Vändningen: Därför säger Eliasson ja till svenskt medlemskap i Nato

⬤ Anders Lindberg, Aftonbladet: Putins krig visar att vi behöver gå med i Nato

⬤ Essä av Sanjin Pejkovic:, Expressen: Jag trodde min son skulle slippa kriget

⬤ Sveriges Radio: Så förändrar Nato säkerheten för Sverige

⬤ Hynek Pallas, GP: Det går inte längre att ignorera Östeuropa

⬤ UPPROP, Expressen: Överlämna inte publicister till Erdogan

  • Frida Strannes artikel tyckte jag inte om alls. Mer då Robert Schönbecks (S) tweet om den:

Märkligt närsynt artikel av Frida Stranne om bevakningen av Rysslands invasion av Ukraina. Har hon rätt i sak? Javisst! Bushs och Blairs krig i Irak var olagligt, orättfärdigt, och vedervärdigt. Är detta relevant just nu? Inte ett dugg. 

Samtidigt tog jag till mig hennes svar efter kritiken.

  • Per Wirten och Jens Liljestrands debatt om Nato i Expressen var intressant även om de hade olika perspektiv. Kan förstå argumenten hos de båda. En klarsynt ”just nu-orienterad” argumentation från Liljestrand, men den lugnare och mer resonerande tonen hos Wirtén har jag alltid haft stor respekt för.
  • Svårare har jag då för Kajsa Ekis Ekman som verkar röra sig i en konspiratorisk, förljugen och farlig vänstersfär som är antisemitisk, transfobisk och tyvärr ofta lyckas göra gemensam sak med högerextremister. Hennes utsaga i ETC om USA:s påstådda inblandning i Ukraina besvarades som väl är med hård kritik från många håll. Den av allt att döma omdömesgille Martin Kragh sa t.ex: ”Nytt lågvattenmärke i svensk debatt. Påståendet att USA styr över ukrainsk journalistik är en konspirationsteori och en förolämpning.”
  • Inte heller föll mig Göran Greiders dikt i DN i smaken häromdagen. Greider som annars kan ha en väldigt fin blick för det lilla sina dikter. Nu krockade det lilla rätt bryskt mot det stora och pågående. Som ju fred gör med krig, för någon slags fredsönskan och en sorg över det militariserade sinnet förstås noterad hos Greider. Det får väl aldrig vara helt åt helvete, men likt Strannes artikel känns hans dikt något bedräglig i sin undfallenhet inför det som pågår, och då blir jag skeptisk.
Film & Tv

Landscapers

Miniserien Landscapers på HBO är en säregen True Crime-skapelse om det besynnerliga mördarparet Edwards i England. Den gick hem hos mig i kväll.

Bakgrundshistoria: År 2013 gjordes en makaber upptäckt på bakgården till en lägenhet i Mansfield. Två lik hittades nedgrävna i trädgården. Kropparna tillhörde William och Patricia Wycherly, 86 respektive 63 år vid dödstillfället. De hade legat i jorden sedan 1998. Paret Wycherleys hade varit ensamma och isolerade, och inte hade kontakt med många andra än sin dotter Susan. Hon jobbade som bibliotekarie.. Hennes man Christopher Edwards var revisor. De tömde sina besparingar och reste till Frankrike efter tidpunkten för morden. Yep.

Susan omdirigerade föräldrarnas post och avbokade deras möten med folk. Att hålla föräldrarna ”vid liv” ska mer eller mindre ha varit ett heltidsjobb som varade i 15 år. Hon skickade julkort till de avlidnas adress, skrev att hon reste, upplevde saker med Christopher, att de hade det bra. Det hade de inte. Paret levde i grav förnekelse i dödsskuggans dal och var på ruinens brant.

Vid ett telefonsamtal till sin styvmor hemma i England (för att tigga pengar) råkade Christopher berätta lite för mycket om det som varit. Polisen larmades omgående av styvmodern och sanningen kom snabbt att uppdagas. Kropparna grävdes upp och paret Edwards efterlystes och arresterades efter bara ett par dagar. De dömdes år 2014 till ett minimum av 25 år i finkan för dubbelmord. När de greps hade de enligt polisen bara ett fåtal lösören, ett ombyte av kläder var – samt en resväska fylld med affischer och gamla bilder av Hollywoodkändisar.. Det mesta rariteter och dyrgripar.

Landscapers är True Crime som inte skyr gränsen mellan fantasi och verklighet, samtidigt som den lyckas beskriva de verkliga omständigheterna kring morden. Den leker frejdigt med form och bildspråk, och skaparna drar sig inte för att göra en tolkning av paret Edwards inre värld och bitvis skildra deras kärlekshistoria ömt. Det skulle kunna kännas spekulativt, men funkar bra.

Det bisarra och sammansvetsade paret Edwards spelas med den äran av Olivia Colman och finfine David Thewlis. Serien är skriven av Ed Sinclair, och regisserad av Will Sharpe. Se medan tid är!

⬤ Landscapers på HBO

Musik

Spellista: Hiphop/Rap 3

Såg på nya avsnittet av ”Better Call Saul” på Netflix i kväll, och hörde strax därefter Knucks nya album där det samplas ur serien i spåret Los Pollos Hermanos (en kyckling-snabbmatskedja i tv-serien). Den pedantiske narkotikabossen Gustavo Fring, även chef för Los Pollos, dyker upp i låten som avslutas med kund som säger: I’ve gotta tell ya, you guys make some killer chicken! Gustavo Fring svarar: Thank you very much. Det tyckte jag var jätteskojigt – så det spåret får inleda spellista 3 som fortsätter med 59 andra prima hiphop-bitar. Idel ädel adel i genren blandas upp med nya förmågor. Visst är det långt mellan Lil Wayne’s ”hip-pop” och Lil’ Ugly Mane’s (även Bedwetter) ångestdrypande desperationer, men jag behöver dem båda och allt däremellan, för balansens skull. Så håll till godo, folks. Hiphopen breder ut sig och tur då att det finns nån här som visar lite ambition i ämnet, fanimej.

Hiphop/Rap 3 [Apple Music]
  1. Knucks – Los Pollos Hermanos
  2. The Beatnuts – Se Acabo (feat. Method Man) [Remix]
  3. Kae Tempest – Lionmouth Door Knocker
  4. Wu Tang Clan – Can It Be All So Simpe (feat. RZA, Raekwon & Ghostface Killah) [Radio Edit]
  5. Little Simz – Venom
  6. SR – Snap It
  7. French The Kid – C’est La Vie (interlude)
  8. Lil Wayne – Mr. Carter (feat. JAY-Z)
  9. Jaylib – Starz
  10. bbno$ – edamame (feat.Rich Brian)
  11. Nolay – Pressure
  12. Themselves – Good People Check
  13. Ghetts – Skengman (feat. Stormzy)
  14. Zeds Dead – Rude boy
  15. Ol’ Dirty Bastard – Hippa to da Hoppa
  16. Kendrick Lamar – m.A.A.d city (feat.MC Eiht)
  17. jungle bobby – Swear (feat. lentra)
  18. Nolay – Hate Me
  19. Public Enemy – Fight the Power
  20. Nicki Minaj – Did It On’em
  21. J Dilla – Waves
  22. Dirt E. Dutch & RandomBeats – Pedigree Papers
  23. Too $hort – Gettin’ It (feat. Parliament-Funcadelic)
  24. Action Bronson – The Chairman’s Intent
  25. Lil’ Kim – Big Momma Thang (feat. JAY-Z & Lil’ Cease)
  26. Apollo Brown, The Left, DJ Soko & Journalist 103 – Statistics (Feat. Invincible)
  27. Keak da Sneak – Super Hyphy
  28. Stormzy – Bad Boys (feat. Ghetts & J Hus)
  29. ShaSimone – LOCK OFF
  30. Yung Lean – Muddy Sea
  31. Ghostemane – Hexada
  32. Madwreck – Criminal Minded
  33. Lil Wayne, Wis Khalifa & Imagine Dragons – Sucker for Pain (with Logic, Ty Dolla $ign & X Ambassadors)
  34. Brianna Perry – Make It Bad
  35. Action Bronson, Mark Ronson & Dan Auerbach – Standing In the Rain
  36. WorkRate, Nito NB & AbzSav – L’s DOWN (feat. Madmax)
  37. Prop Dylan – The Cardinal Sin , Pt. 2
  38. K-Def – Ester Is Cool
  39. Nas – N.Y State of Mind Pt.II
  40. Lil Ugly Mane – Achilles Foot
  41. Frisco – Normal
  42. Bedwetter – Haze of Interference
  43. French The Kid – Can’t Feel My Face
  44. Nolay – Dancing With The Devil (Live)
  45. Tessa – Så’n der
  46. Das EFX – They Want EFX
  47. Dr. Dre – Forgot About Dre (feat. Eminem)
  48. A$AP Rocky – Praise the Lord (Da Shine) [Feat. Skepta]
  49. Stooki Sound & Mr. Carmack – Uppers
  50. Talib Kweli – Say Something (feat. Jean Grae)
  51. Ghostface Killah – Shakey Dog (Explicit)
  52. Bass Boosted Bass – Dope
  53. David Strickland – Feathers (feat. Que Rock) [Vanguard Remix]
  54. Beastie Boys – An Open Letter to NYC (With S**t)
  55. Dakota Bear – Setbacks
  56. SR – Ring
  57. Public Enemy – Bring the Noise
  58. Playboi Carti – JumpOutTheHouse
  59. Wordsworth & Donel Smokes – Spanish Guitar
  60. The Fugees – Fugees – Ready Or Not

Musik

Prop Dylan

  • Prop Dylan/Per Norén

Hiphop-veckan forsätter, och blir visst längre än så. En vecka för dig är kanske som en månad för mig? Men vad spelar det för roll. Ett svenskt namn till måste nämnas utöver Yung Lean, och det är Bob Dylans mer okände bror från Dalarna – Prop Dylan. Han har just släppt ett ett nytt engelskpråkigt album som heter Bushido Code och det är inte pjåkigt alls. Dessutom är beatmakern och mästersamplaren Apollo Brown från Detroit inblandad i flera spår på plattan. Så coolt indeed.

Med sina influencer från bl.a. den amerikanske East Coast-scenen har Prop Dylan rönt en del internationell uppmärksamhet. Han släppte sitt första album 2007. Samarbetade 2013 med bl.a. biggo-producenten DJ Premier och underground-rapparen Talib Kweli. Så på nån vänster har lång och trogen tjänst banat väg in i finrummen för dalmasen.

Prop Dylan heter egentligen Per Norén, är 39 år och bor i Borlänge, hihi, men det funkar, och han blir bättre från år till år. Inte är han någon elaking inte, men han har känsla för den musikaliska formen. Jag gillar hans fläskiga och muskulösa sound. Nästa steg hade varit att vässa lyricsen, blir aningens mindre amerika-svängig i artikulationen och skippa lite av I’m the best rapper-klichéerna, fast det är väl som att svära i kyrkan i hiphop-svängen att föreslå något sådant.

Kom här ikväll – jämte Prop Dylan – att lyssna på brittisk hiphop i spoken wordiska Kae Tempest, men också artister som Tyrone Healy, Jack Wolff, Loyle Carner m.fl. Hur man kan uppskatta den rikare textfloran och mer återhållsamma viben i rappen.

Prop Dylan har en lätt personlig och lagom socialrealistiskt engagerad agenda textmässigt. Det kan ju kännas hemtrevligt – ja väldigt svenskt – i varje fall när en kommer från drogstinn och vapenladdad amerikansk hiphop. Men något mer krut i de personliga utsagorna och next level av udd i diskbänksrealismen hade varit intressant att få ta del av. En gnutta mer desperation och jävla nödvändighet. Något mindre manér. Eller kanske bara andra manér? Men hur något i den vägen skulle se ut vet bara han.

Hur som helst är soundet på plats, och samplingarna, ja där gör han ett guldjobb. Måste ju gilla någon som samplar Carole King’s platta Tapestry från 1971. Det gör Prop Dylan i sin bouncy-bappande The Cardinal Sin pt.2 från 2013. Från nya albumet gillar jag framförallt det skönt biffiga spåret Golden Handshakes. Alles och lite till nedan.

Prop Dylan – The Cardinal Sin pt.2 (2013)

Prop Dylan: Golden Handshakes (2022)

Prop Dylan – Keep On Moving ft. Evidence & Rakaa (2013)

Prop Dylan – Life Mission ft. Promoe (2019)

Prop Dylan – Brooklyn Brawl ft. Talib Kweli (2013)