Litteratur & Konst, Lokalt

”An Meinen Erlöser” på ett soldränkt Entré

Skön promenad längs med Kungsgatan och runt en stund på Värnhem i eftermiddags. Följde upp med en inköpsrunda i favoritgallerian. När solen lyste in genom de stora fönsterglasen på bottenvåningen av Entré så stannade jag upp och tog ett foto av det ymniga ljuset.

Satte mig sedan på bänken vid den gamla torrlagda fontänen, ja den som nu länge varit fylld till brädden av gröna plastväxter istället. När jag hade suttit där en stund och moverat i ljusbadet så dök en 1600-tals dikt av poeten Paul Fleming upp i skallen. Förmodligen p.g.a. påsk och kristen kontext. Gick genast hem och lyssnade på den, på An Meinen Erlöser. Hörde den för drygt tio år sedan i tyska lyrikpodcasten Das Bondage Projekt (nu nedlagd). Jag spelade in spåret från programmet för jag tyckte om uppläsningen. Postade på bloggen 2010, tror jag. Nu har jag överfört till den youtube och fick lust att dela på nytt.

Passande poesi i stridig påsktid klart, men An Meinen Erlöser funkar fint året om. En av mina favoritdikter på långa listan faktiskt. Högt placerad. Varmt uppskattad. I all sin nöd och allvarlighet. Ja, här flamsar vi då inte med påsken, era jävlar.

Och oavsett om en är troende eller ej, så kan vi väl samsas om att den här dikten är ovanligt vacker och känns i hjärteroten. Uppläsningen i kombination med det stegrade musikarrangemanget gör sitt till. Aningens publikfriande kanske, men väldigt snyggt. Sedan är ju tyska språket i sig Wunderschön’t.

Paul Fleming (1609-1640). An Meinen Erlöser

Erhöre meine Not, du aller Not Erhöhrer,
Hilf Helfer aller Welt, hilf mir auch, der ich mir
selb-selbst nicht helfen kann; ich suche Trost bei dir.
Herr, du hast Rat und Tat. Dich preisen deine Lehrer,

wie du es denn auch bist, für einen Glaubensmehrer.
Ich bin desselben leer. Hier steh’ ich, Ich steh’ hier.
Erfülle mich mit dir und deines Geistes Zier.
Er ist es, Er dein Geist, der rechte Glaubensmehrer.

Arzt, Ich bin krank nach dir. Du Brunnen Israel,
dein kräftig’ Wasser löscht den Durst der matten Seel’.
Auch dein Blut, Oster-Lamm, hat meine Tür errötet,

die zu dem Herzen geht. Ich steife mich auf dich
du mein Hort, du mein Fels. Belebe, Leben, mich.
Dein Tod hat meinen Tod , Du Todes Tod, getötet.

Musik

Spellista: Synth & Electronics 3

Långfredag och påskhelg. Bliv förlåten dina synder eller fly dem med synth!

Spotify är ju nu grav synd, men för de stackare som ändå signalerat att de liksom är fast där länkar jag fortsatt till det konto som jag i alla fall inte längre betalar några månatliga summor för. Kan man ju inte, känner jag. Redan när jag skrev om problemet med Spotify var det liksom over the top, och under det senaste året har det ju bara tillkommit mer besvärande fakta runt företaget. Fan nu mår jag illa över att jag ens har ett gratiskonto där. Jaja, det är som det är.

Now some good synthersizer tracks!

Synth & Electronics 3  [Apple Music]  [Spotify]

  1. Aleksi Perälä – FI3AC2263030
  2. Spettro Family -1978 la Fuga
  3. Squarepusher – Detroit People Mover
  4. Fever Ray – If I Had a Heart
  5. Plaid – Do Matter
  6. Gary Numan – Mercy
  7. Smerz – Because
  8. Dave Clark – Frisson (feat. Mt. Sims)
  9. Clan of Xymox – I Close My Eyes
  10. Bronski Beat – Smallltown Boy
  11. Absolute Body Control – Figures
  12. Nuclear Family – Leave Us Alone
  13. Machinista – The Bombs
  14. Christian Gabel – Förödelse, Ändlös Förödelse
  15. Anna Öberg – Provocerande
  16. Vomito Negro – 23 Days
  17. Schwelfelgelb – Durch die Haare die Stirn
  18. Laurie Anderson – Radar (Live)
  19. Timothy Fleet & Wayne Murray – Sos
  20. Christian Gabel – Krater Prolog
  21. Hante. – Beyond The Waves
  22. Kyle Bruckmann – Use for Dance
  23. ABU NEIN – Rotten Garden
  24. Staccato Du Mal – Walls Fade
  25. Plaid – Clock
  26. Velvet Acid Crist – Fun With Drugs
  27. Rouage -Fierce
  28. Vanligt Folk – Vitt Skum
  29. Anna Öberg – Handen Eller Hjärtat
  30. Plastikman & Chilly Gonzales – Contain (In Key)
  31. Mitch Murder – Lost Patrol Theme
  32. Absolute Body Control – Is There an Exit?
  33. Jon Hopkins – Emerald Rush
  34. Automelodi – La poussière
  35. Kite – Panic Music
  36. Atom™ & tobias. – Physik E7532
  37. Elm – Kampftrinker (Slacht!-Mix)
  38. Clan of Xymox – Lovers
  39. Autechre – Carefree Counter Dronal
  40. KÅRP – Ghost Rockets
  41. Gesaffelstein – Viol
  42. Futurisk – Lonely Streets
  43. Dive – Power of Passion
  44. Gasleben & Electric Friends – Secondhand
  45. London After Midnight – Kiss
  46. Tangerine Dream – Marmontel Riding On a Clef
  47. Paintbastard – Sternetanz
  48. Croatian Amor – Any Life You Want
  49. Boy Harsher – Machina (feat. Mariana Saldaña)
  50. Guyer’s Connection – He Sabine!

⬤ Synth & Electronics 1

⬤ Synth & Electronics 2

⬤ Synth & Electronics 4

⬤ Övriga spellistor

Musik, Zu Hause

Skaka sakta

Blåmåndagen eller svartmåndag, är ursprungligen måndagen efter Fastlagssöndagen. Felaktigt har måndagen i stilla veckan kommit att kallas för blåmåndag. Namnet kommer från tyskans ”Blauer Montag”. I sydtyska kyrkor hade man traditionen under fastetiden att invändigt klä kyrkorna i blått.

Svenska Kyrkan

Blåmåndag alltså felaktigt. Svartmåndag bättre, men också fel. Råmåndag, mer korrekt. Så kändes det när jag vaknade. Rått. Men trots alltings jävlighet trotsade jag makterna och tog mig upp efter ett par timmars mycket grund sömn.

Jag – Piotr Johan Heziekel – en av de allra busigaste killarna på den här planeten – kokade kaffe, åt ett kokt ägg och beslutade mig för att äntligen se säsongsavslutningen av Severance på tv +. Det gjorde jag rätt i. Oj, vad den är bra, och slutklämmen ju infernaliskt spännande. Hur en ser fram emot säsong två.

Det slår mig att det inte är givet att känna så. Att se fram emot en fortsättning av en tv-serie ens. Det förutsätter att tillvaron är dräglig. Om för mycket oro och bedrövelser står på har varken film, böcker, musik eller konst en chans. Det där är lite tråkigt, alltså.

Sedan ett par månader tillbaka sitter det hårt åt att stiga upp och möta dagarna. Alldeles för många av dem har nämligen varit så obehagliga att jag nu helst vill ligga kvar. Jag vet, det håller inte, men vet också att det händer. Sånt händer. Vi kan brytas ner, är inte hur starka som helst. Det spelar ingen roll hur balanserad, glader eller engagerad du än är. Det där kan alltid tas ifrån dig, fås att gå. Mörkret kan alltid triggas. Du kan alltid hindras, du kan alltid krympa. Japp, jag skulle säga att jag är i ett slags krympande. Stor järnhand har trubbigt greppat mig mellan tumme och pekfinger. Jag har lyfts upp i luften och sänkts ner i en liten låda. Denna låda hålls det i. Denna låda skakas om.

Kommer nu att tänka på Majestix (hövdingen i Asterix). Han var ju alltid rädd för att himlen skulle ramla ner i huvudet på honom. Förståeligt. Tog han inte då gärna betäckning under sin sköld? Ett adekvat beteende. Och jag minns mycket väl hur jag som liten blev extra glad när just han fick i sig en klunk av Miraculix trolldryck. Så att han fick må lite bättre. Jag tror jag tänkte så.

Nu sitter jag och funderar över om jag ska lyssna på Jack Whites sprillans nysläppta album Fear Of The Dawn eller Nick Cave’s Push The Sky Away. Det är ett val mellan fläskig skruvad powerrock på steroider eller sing-a-long-hallelujah från en scen i Aten. Blir det mildare väckelsemötet idag.

Apple & Tech, Musik

Nice function unveils the darkness

En bra funktion i Apple Music är att de varje söndag uppdaterar listan över dina hundra mest spelade sånger den senaste månaden. Alltid spännande att se hur det ser ut.

Tar vi Top 10 för April så ligger just nu låten Persephone med Dead Can Dance på första plats. Den är ju bra grann. PJ Harvey har lagt beslag på andra platsen med sin In The Dark Places. Aj, vad hon kan kännas, Polly Jean, och inte minst den där låten under kris och i krigstid. Hennes gamle boyfriend Nick Cave’s People Just Ain’t No Good ligger på en hedrande tredje plats. På fjärde plats hitttar vi Giovanni Battista Pergolesi’s urvackra Stabat Mater Dolorosa. Den följs av Lhasa de Sela’s outhärdligt sorgliga I’m Going In som förebådade hennes död. Kan man tolka in ett gravmörkt samband mellan de fem inledande låttitlarna? Jodå, det kan man. För folk är verkligen rätt kassa, livet gör för ont och ibland vill man fan bara tacka för sig och gå. Nåja, nu ska vi inte bli för deppiga. Men kan ju inte heller blunda för att Joy Divison’s New Dawn Fades ligger på sjätte plats. På sjunde hittar vi When We Die med brittiska rapparen Tricky. Ok, här nånstans slår det ju en vilken muntergök man är. Och som om det inte vore nog så frågar Rexy ”Is This Goodbye?” på plats nummer åtta. På plats nio ligger Nine Horses snygga Darkest Birds och min Top Ten för april avslutas med Dark Night Of The Soul med Mouse & Sparkle House (feat. David Lynch). Och så där fortsätter det. Det är faktiskt först på typ plats 47 som ljuset väller in i min spellista för den här månaden. Där ligger nämligen Boney M’s version av Sunny, hoho – är jag fukkad?