Kom att tänka på den här charmiga gamla Värnhemsdängan eftersom jag känner en person som nyligen flyttat in i det hus som åsyftas i melodin. Bandet hette Diadem och låten blev ganska poppis i en del kretsar för sisådär 20 år sedan. Jag har CD-singeln minsann!
Jobbigaste och struligaste New York-jäntan around gör ibland vassaste rappen, det går inte att komma ifrån. Senaste släppet på Soundcloud heter Murda She Wrote. Efter den har Azealia Banks spunnit fram ett spår med gotisk insektstechno och mässande sång i nyutkomna singeln Tarantula.
I slutet av 80-talet sommarjobbade jag på Östra sjukhuset (avdelning 14, a k a Stormen) och minns att både personal och patienter pratade om rysligheterna som hade hänt där tio år tidigare, under hösten och vintern 1978. Sveriges genom tiderna värsta seriemördare – en 18-årig beredsakapsarbetare på långvårdskliniken – tog då livet av 24 personer med de frätande desinfektionsmedlen Gevisol och Ivisol.
I P3-dokumentären (från 2009) kommer anhöriga och personal till tals, då drygt 30 år efter händelserna. Makabert och djupt tragiskt förstås, men ändå är reportaget inte helt utan komiska poänger är jag rädd.. Ja, det låter ju hemskt att säga, men det är någonting med tonen, den tydliga skånskan i mix med det morbida innehållet. Samtidigt fastnar förstås skrattet i halsen, jomen det är klart det gör, allt annat vore ju horribelt att känna inför det hela.
Det var längesedan jag skrev något om Värnhem, så hög tid för en statusuppdatering när jag nu sitter och pustar ut i soffan efter att ha farit runt i kvarteren under dagen. Det är ju trots allt här vid Värnhem jag rör mig mest, för att inte säga uteslutande. I modern tid är det mina hemkvarter, vare sig jag vill det eller ej.
I ”Lilla Entré” – som man numera kallar den del av gamla Entré-komplexet som vetter ut mot Värnhemstorget – ligger ju sedan ett drygt år tillbaka Café Buur (tidigare Mormors Cafe). Det har varit lite lurigt att få fräs på verksamheten, men ägarinnan meddelade idag glatt att hösten har varit riktigt bra. Det har jag märkt av när jag besökt stället den senaste tiden. Inte så att det har varit trångt direkt, men definitivt fler kunder än vanligt, vilket ju är trevligt för familjen som driver caféet. Lokalen är spatiös och har många bord så det är aldrig något problem att hitta sin egen lugna plats. Igår var där gott om folk eftersom det firades Farsdag. En större familj satt församlade runt två ihopsatta bord. I deras centrum, och i dödens väntrum, satt en tunn och krum 92-årig farsgubbe med mjällstinn gammal kavaj och spretigt skägg, men han var kärt välkammad. Hade en kritvit backslick, och isblå ögon som Paul Newman.
På ”Stora Entré” har den indiska restaurangen Fusion Curry varit igång några månader nu. Ser oftast tomt ut när man går förbi utanför på gatan och tittar in. Interiören är tråkig också. Kock med stor kockmössa brukar sitta ensam vid ett av borden och glo på sin mobiltelefon i väntan på gäster. Och det är ju synd, speciellt när jag hörde från en väninna som vågat sig dit att maten ska vara riktigt god.
Samma kundtorka är det hos norska kedjan Pizzabakeren som ligger bredvid. Men det kan en tycka är mer förståeligt, jag menar – ”norsk pizza”, vem vill ha det? Hos grannen Aiko Sushi är det däremot livaktigt värre. Alltid fullt med folk, oavsett hur mycket Covid härjar.
Magasin 17 verkar också gå bra. Butiken breddar ständigt sitt sortiment. En hel del tingeltangel klart, men även sånt en kan behöva. Jag brukar gå dit och köpa stearinljus, blomster, förbrukningsartiklar och kanske lite godis – och just det, billiga läsglasögon (14:95 kr) som dessutom är riktigt bra. Jag har lagt upp ett litet lager. Använder +2,5 nu. +3,0 står på tur.
Stadsmissionen har till sist stängt sin butik i hörnet av Östra Förstadsgatan och Fredriksbergsgatan. Det var inte oväntat. Den har känts trött länge. Men det är ju tråkigt ändå. Den har faktisk legat där i tjugo år. Jag har haft för vana att trava dit och glo då och då, kanske köpa en och annan skjorta och så. Men butikerna på Kvarngatan, Triangeln och Mobilia finns ju kvar. Och så läste jag att Stadsmissonen öppnar en ny digitalbutik på Tradera här i veckan.
På Caroli Center har butiksdöden plötsligt upphört. Nordic Outlets har nämligen lagt rabarber på större delen av gallerian, ja hela 4000 kvm. En extremt blaffig etablering. Man saluför ”lyxiga brands” och ”premiumvaror till kraftigt reducerade priser”. Kläder, accessoarer och skor. Jag tog ett svep där häromdagen och konstaterade att det mesta både var fult och dyrt. Brands in my ass, tänker jag surt. Brands för folk med dålig smak.
Mycket skojigare är det då att vi här vid Värnhem har en kombinerad kemtvätt & skräddarebutik som heter SAJA, en vegetarisk restaurang som heter SAJVAA samt en ny och populär dumplingbar som heter SÅJJA. Såjja och Saja ligger vägg i vägg med varandra på Värnhemstorget. Sajvaa ligger i korsningen Östra Förstadsgatan/Regementsgatan. Jag har aldrig käkat på vare sig Såjja eller Sajvaa, men flera gånger lämnat in söndriga kläder för lagning hos billiga Saja. Jaja, nu finns det nog inte mer att säja.
Mer om bordtennis-VM på Pingisposter
Great stuff:
69-årige Stellan Bengtsson, världsmästare i singel 1971, blir assisterande coach till förbundskapten Jörgen Persson under bordtennis-VM i Houston den 23-29 november. Persson har känts aningen ensam med sin svenska trupp, så en stärkning av staben är välkommen. Spännande det här samarbetet. Tror det kan bli bra, inte minst för att de är så bundis med varandra. Stellan var ju också Jörgens coach en gång i tiden så de två går långt tillbaka. Jörgen Persson om saken i pressrelease:
”Jag har väldigt mycket kontakt med honom och när jag frågade om han ville vara med som assisterade coach under VM i Houston behövde han inte lång betänketid. Stellan kommer bidra med ett enormt kunnande, erfarenhet som tränare och mycket energi. Vi tänker ganska likt varandra och jag är övertygad om att han kommer kunna hjälpa laget inom många områden”.
Stellan har varit knuten till det svenska landslaget tidigare, men det var ett par decennier sedan. Jag förmodar att han varit tilltänkt som coach igen ganska länge, men hans flygrädsla har av allt att döma ställt till det. Den problematiken slipper han nu eftersom VM går i USA. Vi får hoppas att den gamle världsmästaren så småningom kan komma över flygrädslan och bli stadigvarande coach i landslaget.
Stellan Bengtsson bor sedan drygt 15 år tillbaka i San Diego där han driver en bordtenniscamp med sin fru Angelita som han träffade under VM i Sarajevo 1973. I april var det 50 år sedan han vann VM-guldet i Nagoya, Japan. Relaterad post här.
Den svenska VM-truppen i Houston:
Herrar: Mattias Falck, Anton Källberg, Truls Möregårdh, Kristian Karlsson, Jon Persson,
L O G G F I G U R 