”I tried my best, but I could not.” / Jeffrey Lee Pierce
”He was very genuine. And you know, I loved him very much. And I think he was a great songwriter. And had a great unique voice. The way he sung [sic] up high like that and slightly off key was enough to tear your heart out.” / Nick Cave.
Hur jag än vrider och vänder på det så landar jag alltid i Jeffrey Lee Pierce och The Gun Club. Återkommer till dem ständigt sedan 15-16 årsåldern. De har många gånger funkat både som kraftkälla, tröst och hjälpare i nöd. I min JLP-spellista på Apple Music flyttas låtar upp och ner mest hela tiden, allt efter humör.
Jeffrey Lee Pierce hade varit 63 år nu, om han hade fått leva. Alkohol och droger gjorde sitt. Han fastnade i en självdestruktiv spiral tills kroppen lade av. Han blev bara 37 år. Född 27 augusti 1958. Död den 31 mars 1996.
Men aj, vilka låtar och album han lämnade efter sig. Sju fullängdare med Gun Club + två soloplattor.
Nedan fin intervju med Pierce i holländsk TV 1989. Har alltid gillat hur han i den ger vännen Nick Cave en lätt känga – beskriver honom som lite av en teatralisk romantiker. Sedan avfärdar han band som R.E.M. och U2, men drar på smilbanden när det kommer till The Cramps och säger: ”wonderful entertainment culture”och tillägger ”deadly serious.”
(…) ”Zoetrop” utspelar sig på olika platser i Vietnam, Chile, Indien, USA och, givetvis, i poetens hemtrakter runt Lindesberg. Den ”resandets metod” dikten ålägger sig innebär underkastelse under hyperförnimmelser. Världen är stickande ljussken och droppar av tid, texturer för öga och hand, en ”väv av luft och sten”, ”ornament eller rå nytta” – lika brutal som avsiktslös i all sin rörelse och glömska, sitt våld och överflöd.
”Zoetrop” får mig ibland att tänka på Roland Barthes ”Teckenriket”, med sitt njutningsfulla avläsande av platsernas framträdelser och betydelser. (…)
Får mig intresserad. Plats. Betydelse. Att sakta in och stanna upp inför. Men mer än de diktskärvor som återfinns i recensionen är det nog Hanna Nordenhöks läsning av samlingen som slår an något i mig, min egen läsning av hennes kritik. Kommer bl.a. att tänka på Jean Baudrillards essäer i ”Cool Memories” och ”Amerika.”
.. Men Arne Johnsson, vars dikt jag minns som lite överspänd för några decennier sedan. Nu kanske han har blivit gammal nog (70) att mer spännande förmedla det sken han ser, tänker jag. Jag ska faktiskt ta mig en titt i samlingen och se efter.
⬤ Hanna Nordenhök i Expressen: Hans lyrik fångar resenärens blick
The Washington Post
Something happened in Baltimore last year. The coronavirus pandemic hit, and State’s Attorney Marilyn J. Mosby announced that the city would no longer prosecute drug possession, prostitution, trespassing and other minor charges, to keep people out of jail and limit the spread of the deadly virus.
And then crime went down in Baltimore. A lot. While violent crime and homicides skyrocketed in most other big American cities last year, violent crime in Baltimore dropped 20 percent from last March to this month, property crime decreased 36 percent, and there were 13 fewer homicides compared with the previous year. This happened while 39 percent fewer people entered the city’s criminal justice system in the one-year period, and 20 percent fewer people landed in jail after Mosby’s office dismissed more than 1,400 pending cases and tossed out more than 1,400 warrants for nonviolent crimes. So on Friday, Mosby made her temporary steps permanent.
Spännande. Lite samma progressiva tänk som under säsong 4 av The Wire – fast i verkligheten.
⬤ The Washington Post: After crime plummeted in 2020, Baltimore will stop drug, sex prosecution
Tokhyllande expressionistiska dikten Asta Nielsen av belgiska poeten Paul van Ostaijen (1925). Uppläsning på originalspråk av hans yngre framtida kollegor. Vad man gillar internet ibland.. Och flamländskan ju ganska fin!
Engelsk översättning undertill.
(tappa/klicka för större format)
L O G G F I G U R 