Natasja Saad: ”Gi’ mig Danmark tilbage”

Stannar kvar i Danmark en post till. Kom nämligen att tänka på en annan kvinnlig dansk rap-queen – Natasja Saad. Hon omkom ju tragiskt i en bilolycka på Jamaica 2007, bara 32 år gammal.

Under 1990-talet rönte hon framgång i unga rapduon No Name Requested tillsammans med väninnan Karen Mukupa. Därefter rörde hon sig alltmer mot reggae och dancehall. Som första europé någonsin lyckades hon vinna prestigefyllda tävlingen Irie FM Big Break Contest på Jamaica vilket banade väg för en internationell karriär. Hon gjorde då bl.a låten Calabria tillsammans med danska DJ Enur. Den nådde förstaplatsen på Billbord’s Hot Dance-lista sex månader efter hennes bortgång.

Året innan hon hade hon på hemmaplan haft en dunderhit med singeln Gi’ Mig Danmark Tilbage som var en protestlåt i en slags fusion av rockabilly och dancehall. Låttexten sätter fokus på en del konflikter och händelser i Danmark under den här tiden, och var en bitsk kommentar till ett samhälle som hade börjat dra allt mer högerut. Det blå blocket med Venstre (de danska moderaterna) i spetsen hade haft regeringsmakten länge. Anders Fogh Rasmussen var statsminister och Pia Kjersgaards Dansk Folkeparti hade börjat få alltmer utrymme i den politiska debatten.

Natasja Saad rappade: ”Ey Danmark/Jeg savner dig/Jag freaking fucking savner dig/Du skræmmer mig, jeg vil ha’ dig tilbage, for jeg græmmer mig”. Och i videon till låten reclaimar hon både Dannebrogen och håller fristaden Christianias fana högt. Ett Christiania som under den här tiden var utsatt för frekvent polisvåld, utrensningar och återkommande razzior.

Gi’ mig Danmark Tilbage var också en direkt kommentar till Köpenhamns kommuns beslut att riva det gamla ockuperade Ungdomshuset på Jagtvej 69. Ni minns – det blev ju under vintern 2006/2007 rätt dramatiskt på Nørrebro, med flera våldsamma sammanstötningar mellan polis och demonstranter. Natten till den sjätte mars 2007 revs slutligen Ungdomshuset och en epok av konserter, teater, poesi och diverse subkulturella aktiviter tog slut (1982-2007).

Att rivningen skedde på uppdrag av den kristna frikyrkosekten Faderhuset – som ville åt marken för att bygga nytt – gjorde ju inte direkt förlusten av Ungdomshuset lättare att ta. Natasja kommenterade med textraden ”Så gi’r de Ungdomshuset væk til en fanatisk sekt/med et kors i røven/hvor er det frækt!”. Och det får man ju säga att hon hade helt rätt i.

Året efter att Natasja dog använde sig Danske Folkeparti osmakligt nog sig av sångens titel i sin kampanj för att förbjuda rätten att bära slöja i danska domstolar. ‘Gi’ os Danmark tilbage’ var också partiets reklamslogan på stadsbussarna under det året. Och sedan dess har det väl egentligen bara gått utför i grannlandet, tänker jag. Socialdemokraterna började snart använda samma retorik som DF, och numera tävlar merparten av partierna i Folketinget om vem som kan vara mest invandrarfientlig. Man har stiftat ghetto-lagar, stramat åt asylregler och man bötfäller kvinnor som använder niqab osv. Vilket förstås medfört att antimuslimska strömningar och rasism frodas som aldrig förr i samhället.

Så det är inte utan att man saknar röster som Natasjas. Men i höstas fick man faktiskt höra den igen! En tidigare outgiven låt släpptes. Den heter ”Til Banken” och är en catchy Dancehall-poppig slagdänga där Natasja, gamla rap-väninnan Karen Mukupa (som för övrigt var en av passagerarna som överlevde den olyckliga bilkraschen) och nya rapdrottningen Tessa tillsammans står för rap och sång. Låten är ett angrepp på den mansdominerade musikbranschen och ansågs 2007 vara så kontroversiell att den plockades bort från Natasjas platta ”I Danmark Er Jag Født”. Ett beslut man finner en smula märkligt idag. Men så här tretton år senare har den i alla fall blivit en smash-hit.

I den nya videon till den upphottade gamla låten framträder de tre rapparna i tecknad form. De rånar ”branschen”, flyr i motorbåt där Natasja Saad – uppstigen från de döda – styr rodret och slår an tonen direkt: ”Natasja henter tøserne og rydder op i branchen/Og du ved vi står distancen/Sammen vil vi skræmme dem, binde dem og brænde dem/Du ved vi griner hele vejen til banken/”. Låten blir förstås också en slags hommage till Natasja, och unga Tessa rappar i en passage till henne : ”Nu tager vi Danmark tilbage/Hver gang jeg lægger mine linjer husker jeg alt hvad du sagde”. Det är allt lite fint..


Danskt nyårstal, och i brist på punk – hip hop

Theresa Ann Fallesen, mer känd som Tessa

Dansk hiphop, hoho, kan inte säga att jag är jättebevandrad, men är ju inte heller döv, och har nog alltid haft minst ett öra öppet för musiken på andra sidan Öresund. Danska nyårstal brukar däremot inte intressera mig. Men en har ju noterat att det är en grej där – med just nytårstaler – mer så än i Sverige. Det är liksom inte bara drottning Margrethe som får komma till tals när ett år ska summeras och ett nytt står för dörren.

I år fick 23-åriga rapparen Tessa hålla ett direktsänt nyårstal i tv-programmet Deadline. Det utlöste både kärleksbombning och shitstorm. Vad hon pratade om? Jo, men vasst och angeläget om kvinnosyn, om sexualitet, om jämställdhet, Metoo, om unga kvinnors utsatthet på nätet, och om sina egna erfarenheter av sexuella trakasserier, och om sin musik och sina texter.

Ur Tessas Nytårstale 2021.

Jeg rapper om at kneppe, hvem jeg vil, hvordan jeg vil, når jeg vil.
Og selvom den danske kulturelite har taget mig til sig … obviously … 
Så er jeg blevet kaldt “luder” og “stakkels forsømte pige” så mange gange i kommentarsporene, at det ikke bare kan tilskrives “internet-trolls” og “sørgelige haters”. Det er et udtryk for et kvindesyn, der stadig lever i alle afkroge af samfundet. En kvinde, der udlever og udtrykker sin seksualitet, er enten uden selvværd og selvrespekt eller en svigtet sjæl, der i virkeligheden søger kærlighed og bekræftelse. Hun kan ikke bare være liderlig og have lyst til at tage kontrol. De her beskeder kommer oftest fra unge, der er opdraget af forældre fra den generation, der spiller hovedrollerne i tidens største Metoo-sager. Mine tekster er ikke mere dirty, end så mange af mine mandlige kollegers har været igennem årtier. Og jaja, de gutter har også fået lidt hug for det … men sjældent af den simple grund, at de var mænd.
Jeg har fået at vide, at mine sange virker stødende, provokerende og degraderende for især unge piger. Men min indbakke på Instagram fortæller noget helt andet. Siden folk hørte mine rim for første gang, har jeg fået beskeder fra især tøser i alle aldre og fra alle lag af samfundet, som fortæller mig, at min rap giver dem en følelse af selvtillid, empowerment og af ikke at være alene. Og de giver mig det samme.

Man kan tycka att det är klarsynt och skarpt, snarare än provocerande eller chockerande. Trots det väckte det hätska kommentarer från haters på sociala medier, och såväl vänster- som högerkrönikörer i några större dagstidningar reagerade med nypuritansk moralpanik. Men framförallt möttes nog talet faktiskt av uppskattning och vilda hejarop. Se det i sin helhet på FB eller Youtube, eller läs det på sidan Danske Taler.

Tessa är lite av ett fenomen i Danmark. Hon har blivit extremt populär och gjort raketkarriär. Allting började började med att hon mimade till Nicki Minajs låtar på sin Instagram-profil. Våren 2019 lade hon upp eget material – korta freestyleklipp där hon med knivskarpt flow rappade om sitt liv i Askerød, i Vestegn (en förort till Köpenhamn som ligger på den omstridda ghettolistan). Hon levererade rap med (s)explicita textrader, och med udden riktad mot en skola som sagt att hon är oduglig, mot pojkvänner som försökt sätta sig över henne och ett samhälle med strukturer som försökt stävja henne. Skaran av fans och följare växte snabbt på Instagram. Inte minst var det unga kvinnor födda runt millenieskiftet och uppväxta i danska förortsområden, som hittade en stark röst att identifiera sig med. I juni 2019 släppte hon sin första singel ”Snakker for Meget” och några veckor senare gjorde hon sin scendebut på Roskildefestivalen med bara tre låtar i bagaget. Det blev jättesuccé, och sedan har det bara rullat på.

I somras sände DR TV dokumentären Tessas Hævn som i fyra avsnitt beskriver hennes livsresa och historia utifrån var hon är just nu. Den är sevärd och letar sig in bakom den rätt klichéaktiga rap queen-identiteten, ger en djupare och mer nyanserad bild av personen Tessa – flickan då, och den unga kvinnan nu. I dokumentären berättar hon naket och utlämnande om sina tonår och ungdomsår. Om skolan som sänkte henne, om mobbning, droger och hemlöshet, och om sexuella trakasserier och övergrepp.

Efter dokumentären och ett par ytterligare singelsläpp har hon slagit genom på bred front. I november kammade hon hem priset som årets nykomling på Danish Music Awards och låtar som ”Okey”, ”Ben” och Så’n Der har slagit nationsrekord med miljontals strömningar på Spotify och Apple Music. Och som så ofta inom hiphop och rap finns motivet om revansch, fame och framgång med i bilden, ja alla de där attributen liksom – och hon är självfallet självutnämnd boss-bitch! Jo, det där tugget som är en del av genren, kanske främst gangsterrapen – vare sig man pallar med det eller inte. Men det får man stå ut med, och funkar faktiskt, om man doserar klokt..

Nu är det är inte helt ovanligt att unga kvinnliga rappare både upprör och gör succé i Danmark. Även arga och munviga Nikoline hamnade i blåsväder efter låten Flertallet Er Dumme för något år sedan. I den levererade hon konfrontativa och samhällskritiska texter i en video där hon skjuter med en AK47:a på fotografier av kända politiker. Det blev protester från både etablissemang och vanligt folk – och polisanmälning från nån nisse i Dansk Folkparti förstås. Hennes senare videos – som ”Danskhed” och ”Sut Min Klit”har också mötts av en betydande skitstorm på sociala media. Så det är väl tur att den danska kvinnliga hiphopen finns, tänker jag – och når ut liksom. I brist på punk.

Nikoline – Flertallet Er Dumme

Tessa – Så’n Der

Nikoline – Sut Min Klit

Tessa – Ben

Nikoline -Danskhed


Spellista: Goodies 1

– I mean real Goodies!

[Spotify] [Apple Music]

  1. Wendy Rene – After Laughter (Comes Tears)
  2. Gun Club – Mother of Earth
  3. Neil Young – Ambulance Blues
  4. Nick Cave & The Bad Seeds -The Ship Song
  5. Giant Sand – Shiver
  6. Bob Hund – Det överexponerade gömstället
  7. Woven Hand -The Speaking Hands
  8. Johnny Thunders & Patti Palladin – I Was Born to Cry
  9. France Gall – Poupée de Cire, Poupée de Son
  10. Pj Harvey – Down By The Water
  11. Nick Cave – I Let Love In
  12. Lana Del Rey – White Mustang
  13. Sanford Clark – The Fool
  14. Nine Horses -Darkest Birds
  15. Yo La Tengo – Take Care
  16. Marlene Dietrich & Orchester Burt Bacharach
  17. Gil Scott-Heron – Me and The Devil
  18. Current 93 -All the Pretty Little Horses
  19. Giant Sand – Stranded Pearl
  20. Zouzou – Tu fais partie du passé
  21. The Fall – Mountain Energy
  22. Serafina Steer – Motion Pictures (Simon Bookish Remix)
  23. The Seeds – Can´t Seem To Make You Mine
  24. Boney M – Sunny
  25. Family Fodder -The Big Dig
  26. Gun Club – The House On Highland Ave
  27. Freddie Wadling & Blue For Two – Ships
  28. Vomito Negro – Did It Again
  29. PJ Harvey – Long Snake Moan
  30. Lan Del Rey – The Greatest
  31. Trailer Bride – All Thine
  32. Betty Cody – Pale Moon
  33. Sarah Snook & Disarmers – Heal Me
  34. Patti Smith – 1959
  35. Johnny Cash -The Mercy Seat
  36. Bonnie Dobson – Winter´s Going
  37. Wayne County & The Electric Chairs – Waiting For Marines
  38. Jaqueline Taïeb – Le fac de lettres
  39. Ladytron – Run
  40. Danny Kaye – I’ll Take You Dreaming
  41. Pluxus – Kung den knege
  42. Stereo Total – Exakt Neutral
  43. Oppenheimer Analysis – The Devil’s Dancers
  44. The Knife – Lasagna
  45. Vånna Inget – Ingen botten
  46. Lee Hazlewood & Nancy Sinatra – Summerwine
  47. Ulla Billquist – En Stilla Flirt
  48. Neil Young – Old Man
  49. Charles Trenet – La Mer
  50. Nick Cave & The Bad Seeds – Push the Sky Away

Goodies 2

Goodies 3

Övriga spellistor


Death to 2020

Mockumentären Death to 2020 på Netflix. Den har ju inte fått lysande recensioner, men jag tyckte att den var ganska underhållande trots komiska fadäser här och var. En småputtrig retrospektiv över ett tungt år fyllt av bekanta ämnen som Corona, BLM, Brexit, diverse naturkatastrofer – och förstås Donald Trump som i en skojig passus omnämns som ”The president and experimental pig-man”.

Medverkande: Samuel L. Jackson, Lisa Kudrow, Cristian Milioti, Hugh Grant m.fl.

Death to 2020 på Netflix


Vägvinnande egenskaper och munter självbild

Medan corona continues och vi har ett fortsatt Auf Wiedersehen till att umgås i flock lämpar det sig väl att sitta hemma och snickra på sin blogg. Men visst fasen kan en sakna den mer självklara kollektiva samvaron – stöket och böket i baren, snurren på dansgolvet, röran på konserten, eller bara en mindre anfäktad shoppingrunda i gallerian, ja, sånt. Men mycket är ju också precis som vanligt, och som väl är kan man ännu läsa, skriva, spela instrument eller vässa sina spellistor.

Kanske kan man nu rentav få tid att fundera över var man själv befinner sig i livet, vad som känns betydelsefullt, hur det egentligen går för en.. Men där måste jag genast få rusa till mitt eget försvar. Jag menar, en gör väl nog i någon mening alltid så gott en kan, eller hur? Jag tycker det är trösterikt att ha med sig på färden. 

Man kan klart navigera på mer eller mindre förtjänstfulla sätt i tillvaron. Det finns säkert en uppsjö av vägvinnande egenskaper som kan vara bra att ha, och om man inte besitter några av dem, så smått försöka odla. Men istället för att spekulera om sådana, så vill jag teckna ner några ”typer” som jag tror kan vara gynnsamma att rymma.

Här tror jag en hel del på den gladlynte skeptikern och den livfulle absurdisten. Och jag tror på den patologiskt subversive filuren. För att inte tala om den positiva melankolikern och den insiktsfulle pessimisten! Och så förstås på den osedliga livsnjutaren, på kättjan och – säkert dåraktigt – kärleken. Sedan omfamnar jag ju hellre den glyttige glädjespridaren än den dömande dåren – på ungefär på samma sätt som jag gillar den nyanserade nissen framför den fyrkantige och alltför kategoriska krabaten. Jag tror ock’ på den vacklande anden och den vänliga medpatienten, liksom den driftige drömmaren, den spontana spillevinken och den pigga omvärldsengagerade figuren – och några till..

.. Men rymmer man någon av dessa, så är man nog på rätt väg. Det bästa är att vara en hybrid av dem. Det är jag. Och min självbild är väsentligen normal!

Välkommen till ett nytt år med Loggfigur.