Författare: JHL

Det har varit rätt skralt med konst och kultur här i kvarteren vid Värnhem genom åren. Undantaget är väl min gata – Ehrensvärdsgatan – där man sett en hel del utställningsrum komma och gå. Som fina fotogalleriet Almlöf Gallery, som drevs av tidskriften FOTO’s chefredaktör Jan Almlöf. Vi hade också det konstnärsdrivna projektrummet Delfi som låg invid Johanna Jeppssons Spettkaksbageri. Delfi finns kvar, men har flyttat till Föreningsgatan 66. Sedan har väl Galleri Final fortfarande sin publik i korsningen Ehrensvärdsgatan-Kungsgatan, men något riktigt intressant konstrum har vi egentligen inte sett röken av på ett bra tag här i kvarteren. Förrän nu! På Ehrensvärdsgatan 1 – mittemot populära vegetariska restaurangen Sajvva – har nämligen galleriet Canopy öppnat. Det är inte stort, rymmer bara två små rum – ett på gatuplan och ett en trappa ner, men personerna bakom projektet verkar ha jävligt lovvärda ambitioner. Canopy drivs av tre elever från Konsthögskolan i Malmö och en från konstakademin i Köpenhamn. Kopplingen till konsthögskolevärlden känns intressant, innebär säkert god pejl, och kan förhoppningsvis ge Värnhem en hyfsat pigg och livaktig verksamhet som stannar kvar en stund.

Jag pratade med Erlend Rødsten, en av initiativtagarna, häromdagen. Erlend går näst sista året vid Konsthögskolan, och var för övrigt inneboende hos mig ett tag när han just hade påbörjat sin konstnärsutbildning. Norrmannen, entusiastisk över det nya galleriet, sa bl.a: ”Det er første gangen vi driver noe selv, så veien blir litt til mens vi går, men det kommer til å vises masse bra konst der framover!”. Han förklarade vidare att kvartetten (bestående av Rødsten själv, Emil Sandström, Amin Zouiten och Benn Malca) ser Canopy som ett sidoprojekt där man vill lyfta ny lokal konst, men även kunna visa fram intressanta konstnärskap utanför Öresundsregionen. Galleriet öppnade i september och har redan avverkat en utställning som jag – trots att jag bor på samma gata och är bekant med Rødsten – konstfärdigt nog lyckades missa. Men nu finns en ny chans att se bra konst i o m att den nya utställningen Roundabout är uppe och igång.

Roundabout är en utställning som är uppdelad i tre ”akter” fördelade på olika konstnärer [se namn nedan] under en rätt kort utställningsperiod (30/10 – 9/11). Verken skiftas således ut med jämna mellanrum och innehållet förändras allteftersom. Det ingår skulpturala objekt, fotocollage, ljudinstallation, och smalfilm/video. Ikväll loopas t.ex. Marguerite Duras poetiska voice-over betraktelser i 14-minuters filmen Les Mains négatives från 1978. Den tilldrar sig i ett långsamt förbiflytande vintage-Paris, vilket ju känns lite som att ha finbesök här hemma, i ens gamla slitna kvarter. Så den rullen vill en ju inte missa! Ska därför nu avbryta mitt soffläge och ta mig ner till galleri Canopy. Filmen visas i det nedre rummet, där man förstås klokt nog har Covid-anpassat och bara tar emot sex personer åt gången. Ska sägas att jag har inte mer än ca 200 meter att gå från min port till det nya galleriet, så det finns ingen giltig anledning att inte.. Och i morgon får båda gallerirummen nytt innehåll, och då får man väl helt sonika bege sig dit igen, ja ramla in och idissla vad som bjuds en stund! Eller som de unga och jävligt dedicerade galleristerna skriver på utställningens FB-sida:

We warmly welcome you to our second exhibition at Canopy – Roundabout. Situated as a semi-fluid motion across three acts, Roundabout engages with temporal structures of exhibition-making and display. Through a series of changing and overlapping interventions in the gallery space; the works themselves take on the lives of a ‘cast of characters’ – in movements simultaneously tracing the shadow or outline of a collective gestalt. A scenario in constant narrative flux.

Medverkande konstnärer: Marguerite Duras, Carina Emery – Valerie Franco/Luis Polyanszky Worth – Saskia Holmkvist – Dag Kewenter – James N. Kienitz Wilkins + Ed Atkins (reading).

Öppettider, kvarvarande dagar:

3-4/11: kl 17:00 – 20:30
6/11: kl 17:00 – 21:00
7-8/11: kl 12:00 – 16:30
9/11 (finissage): kl 17:00 – 21:00

För mer info:

Utställningen Roundabouts dedikerade FB-sida.

Canopy på Facebook

Canopy, hemsida

 

 

 

Aj, vad det är vackert nu på Kungsgatan. Och ett milt novemberväder gör promenaderna extra njutbara. Trevligast blir det om man traskar på lövtäcket, för gången i mitten har börjat bli rätt klafsig av allt regnande. Jag tog mig en tur längs med Södra Promenaden också. Samlade upp de sista kastanjerna. Att lägga i rockfickan. För hälsa och framgång. Vet – irrationellt, men gör det varje år nuförtiden. Hälsan har varit ok sedan jag startade med det. Med framgången är det en annan femma – den har uteblivit över hela linjen, hoho. Med samhälleliga statusmått mätt är man illa på det. Men nog känner man sig bättre än att låta sig bedömas på nån slags jävla framgångs- och karriärskala. För visst finns det alldeles för många, ja obehagligt många, som synar och måttar sina medmänniskor genom sådana knepiga luppar nuförtiden.

I förmiddags var jag nere en sväng hos min vän ”Hatt-Lisa” som ju driver anrika Westerblads hattar på Östra Förstadsgatan, som jag skrivit om tidigare. Det är alltid trevligt att titta in till henne, sitta och tjattra och ta en fika i den gamla verkstan som är fylld av hattstockar, kullar och brätten, spännramar och grova gamla saxar. Och på tal om att måtta människor. Idag fick jag korn på en konformatör – ett komplext gammalt mätverktyg för att mäta huvudstorlek. Liksom lite frenologi på den! Nå, att ha en god vän som äger en hattaffär borde väl egentligen medföra att man i alla fall någon gång bar hatt själv, eller åtminstone en keps, men så är det inte. Långt hårsvall och hattbonad är en klurig kombi att få till. Men när jag klipper mig i kortare frilla så tänker jag att någon form av news/paper boy-keps av Peaky Blinders-stuk kanske kunde vara något. Med eller utan infällt rakblad, det är frågan.

Att ett av Sveriges bästa antikvariat ligger här vid Värnhem har jag också skrivit om förut. Pratar förstås om antikvariatet/bokhandeln och bokförlaget Anti på Drottninggatan 6c. Jag gick in där i eftermiddags för att köpa en försenad födelsedagsbok till min son. Han är åtta år gammal och önskade sig Simone De Beauvoirs För en tvetydighetens moral. Nä, han är i 30-års åldern, så det är rätt normalt. Men boken hittades inte. Jag var själv på jakt efter Susan Sontags dagbokstrilogi. Gillar hennes ton i dem. Hittade första delen – Reborn (åren 1947-1963). Köpte pronto. De andra delarna hittas nog i Böcker-appen på min iPad. Säkert som att svära i kyrkan att säga det till bokhandlare Kettil på Anti, men det är ett faktum – båda jag och min son har i år säkert läst upp mot 50% av våra böcker på våra iPad Pro’s utan att sakna papper och pärm det minsta. Jo, lite då. Och på tal om Susan Sontag i moderna världen: om man inte gitter läsa hennes dagböcker i bokform så slipper man. De portioneras nämligen dagligen ut i anakronistiska småbitar på twitterkontot Susan Sontags Diary.

Avslutningsvis.. Kära cafevänner! En tråkig lapp mötte mig på entrédörren till Mormors Bageri idag. De har stängt. Från kl 12 igår, stod det. Bara så. Pangbom. Trist, inte minst eftersom det ganska spatiösa caféet har känts som det enda någorlunda Corona-säkra här vid Värnhem. Dessutom var deras kaffe riktigt gott – tror Zoegas Skånerost – till skillnad från Espresso House med sitt bleka och syrligt vattniga Fairtrade-kaffe. Jag satt på Mormors och fikade i förrgår och ingenting signalerade nedstängning. Personalen var glada, och som vanligt satt den pensionerade Stepjan ”Stippe Rasic från gamla Stippes där med sina bosniska vänner och babblade politik och sport. Kommer att sakna stället. Men det är inget att be för.. Mormor-epoken (nära nog elva år) är nu över på Entré.