Författare: JHL

I fjol, under Lag-VM i Halmstad, fick vi se en uppmärksammad förening mellan Syd- och Nordkoreas landslag. Men den första och mest omtalade sammanslagningen mellan de båda länderna skedde under VM 1991 i Chiba, Japan, då Unified Korea finalbesegrade Kina och blev världsmästare. Den historiska händelsen blev långfilm år 2012.

Filmen heter As One (orginaltitel: Ko-ri-a) och är i ärlighetens namn ett rejält sentimentalt drama med en påfrestande platt komik – men den har också en viss banal och lite avig charm som gör att man gärna tittar vidare. As One uppehåller sig främst vid vänskapen mellan den sydkoreanska stjärnan Hyun Jung-Hwa och hennes nordkoreanska lagkamrat Li Bun-hui. En gripande saga ur verkligheten. även om den här doppats i det sötaste sockerbad.

De vänskapsband som 1991 uppstod mellan spelare och coacher från Nord- och Sydkorea skildras med ett övermåtta av känslosamhet och melodrama – och direkt buskis blir det när man gestaltar de spänningar som inledningsvis ska ha funnits i truppen. De ideologiska skillnaderna åskådliggörs med alla farsartade stereotyper som finns att tillgå. Drillade och auktoritetstrogna nordkoreaner ställs mot lättsinniga och frispråkiga sydkoreaner. Nordkoreanerna är allvarliga, djupa, med högre moralisk resning – medan sydkoreanerna mest bara är ytliga, glappkäftade och obetänksamma. Parodiskt blir det också när det kinesiska damlandslaget porträtteras som direkt ondsinta. Kinas bästa spelare under perioden – legenden Deng Yaping – lyfts t.ex fram som The Ping Pong-Witch, ja, den elakaste pingishäxa världen skådat.

Men trots alla braskande övertoner och plattityder så är As One sevärd. Relationen mellan Hyun Jung-Hwa och Li Bun-hui förmedlas inte så pjåkigt, t.o.m. riktigt finstämt här och var. Och sedan är faktiskt filmens hjärtevarma avslutning något alldeles speciellt. Den bör få den mest förhärdade gamla pingisräv att hala upp näsduken ur sina Stiga-shorts. Inte ett öga ska vara torrt!

Hyun Jung-Hwa spelas av skådespelarinnan Ha Ji-Won och hennes nordkoreanska lagkamrat Li Bun-hui  av karaktärsfulla Bae Doo-na, som man sett bla. i japanske regissören Hirokazu Koreeda’s film Air doll och i Netflixserien Sense8.

Filmen kan ses här, med engelsk undertext.

Trailer

I den japanska långfilmen Mixed Doubles (2017) hamnar vi i det romantiska komedi- och sportfilmträsket. Det kan inte hjälpas. Film med bordtennistema måste ses, oavsett!

Plotten i korthet: Tomita Tamako är en 28-årig kvinna med ett smärtsamt bordtennisförflutet (som barn hårt drillad av demonisk pingiscoach-moder). Mamman dör när Tomita fortfarande är ung. Således har hon ett sorgetyngt och besvärligt förhållande till sin förtid  – och inte minst till sin bordtennis som hon begravt med mamman och inte längre vill kännas vid.

Hon lever ett ordinärt liv, och drömmer om den stora kärleken, På sin arbetsplats (ett tech-företag) blir hon kär i Akihiko, en tvålfager ung man (och vass pingisspelare). De inleder en relation, men Akihiko är en opålitlig pingisprins ska det visa sig, och det dröjer inte länge förrän han vänstrar med en annan – varvid Tomita blir furiöst förbannad och bryter samman. En kväll dränker hon sina sorger med alkohol. Dagen därpå är hon bakfull och kräker över en främmande man under en tågresa (!). Han heter Hisashi och deras vägar kommer givetvis att korsas igen.

Hisashi, är en sympatisk, men dyster cooling som haft sin beskärda del av prövningar. Han har blivit lämnad av sin fru, som han har en tonårsdotter med, och han misstrivs på sitt jobb som hunsad byggarbetare. Så båda våra protagonister är inledningsvis dumpade och olyckliga, men hittar snart ny väg, och det är här bordtennisen kommer in i bilden!

Tomita säger upp sig från sitt arbete och återvänder till barndomsbyn, hem till sin far som driver en taxifirma och har trubbel med ekonomin. Hon börjar jobba på fabrik för att tjäna sitt uppehälle, men tar sig – trots sina demoner – även an den pingis-dojo som hennes mor en gång var coach i. Där börjar hon träna en säregen liten grupp amatörer, och till klubben kommer snart också Hisashi för att lära sig spela pingis. Deras första möte i bordtennislokalen blir laddat och irriterat eftersom kräkincidenten på tåget fortfarande spökar, men de ska strax komma bättre överens. Tomita bestämmer sig nämligen för att spela dubbel med honom. Hon vill få hämnd på sin svekfulle ex-boyfriend genom att ställa upp i en prestigefylld mixedubbeltävling som Akihiko och hans nya flickvän har siktat in sig på att vinna. Hisashi är inte så bra på pingis, men Tomita ger sig sjutton på att träna upp honom så att de kan bli konkurrenskraftiga i tävlingen. Så inleds den långa vägen mot ljuv hämnd, helande kärlek och pingisframgång.

Mixed Doubles är en fartfylld romantisk komedi, bitvis småhysterisk och ganska skränig som japansk populärfilm kan vara – men den har också någon slags absurd och skruvad ton som gör det sockerklistiga mindre sockerklistigt, och som man, ja – vänjer sig vid efter ett tag. Filmen är nästan två timmar lång, och tempot växlar som väl är. Den peakar med ett rätt välregisserat feelgooderi där pingis- och relationstemat faktisk bär. I alla fall för mer lättrörda bordtennisentusiaster!

Ska också sägas att den gick för fulla hus på biograferna i det pingistokiga Japan häromåret. Se Mixed Doubles gratis här, (går att fibbla fram undertexter i inställningarna, tryck och kladda lite så kommer ”cc” upp i menyn – välj engelska), eller om du prenumerar på filmtjänsten MUBI – se den där.

Trailer