Nya ägaren Lisa Starks och den förre, Bertil Mellbom
Westerblads hattaffär på Östra Förstadsgatan 27 har ju bytt ägare, och det är Lisa Starks, en god vän till mig, som köpt den! Jag har vetat det rätt länge, men inte fått basunera ut det. Efter 28 år har alltså Bertil Mellbom lämnat över stafettkepsen till henne, vilket borgar för en fortsättning med mycken omsorg och engagemang för den fina gamla hattbutiken, det kan jag garantera! Jag var nere och fikade med nya ägarinnan i butiken häromdagen, och passade på att ta några bilder av hennes fina hattaffär. Både interiör och skyltfönster kan ju vara en fest för ögat.
Och när det kommer till Westerblads pratar vi ju om hattbutik med anor. Redan 1904, när huset var nybyggt, fanns det hattverksamhet på adressen. Olof Åkesson – hattar, mössor och herrekipering, hette affären då – och på vinden i samma fastighet satt modister och hattmakare och skapade hattar till malmöiterna. Två generationer av familjen Åkesson hann driva butiken innan Gotthard Westerblad tog över 1947. Sedan dess har affären burit hans efternamn. När Westerblad gick i pension 1968 fortsatte butiken drivas av Inez Kullberg, en tidigare lärling och anställd hos Westerblad. Ines skötte hattruljangsen i drygt tjugo år, till 1992, då Bertil Mellbom köpte butiken.
Brittiska Chanel 4’s kvicka och kuliga talk show The Last Leg pratar burka, och tar sig an ett diskriminerande uttalande av Boris Johnsson. Theresa May och Rowan Atkinson (Mr. Bean) får sig också en släng av sleven.
Vidare om maskeringsförbudet. Från danska Kvinder i Dialog:
10 grunde til at maskeringsforbuddet er ren og skær værdipolitik.
#1 Forslaget er grundlovsstridigt.
Tilbage i 2009 droppede de Konservative forslaget om et burka-forbud, da det blev vurderet til at være grundlovsstridigt. Nu vælger politikerne at kalde selvsamme forbud for et maskeringsforbud for på den måde at omgå grundloven, men det gør ikke lovforslaget mindre grundlovsstridigt!
#2 Loven er overflødig.
Politikerne påstår, at loven er til for at forhindre, at kvinderne påtvinges at iklæde sig niqab og burka. Samtidig ignorerer politikerne, at der allerede findes en lov, paragraf 260, stk. 3 i straffeloven, der fastslår, at hvis nogen tvinges til at bære en beklædningsgenstand, der skjuler vedkommendes ansigt, kan straffen stige til fængsel indtil 4 år.
#3 Kvinder i Danmark bærer niqab af egen fri vilje.
I 2009 udarbejdede en række forskere en såkaldt burka-rapport for den daværende regering, der også ville udarbejde et burka-forbud. Konklusionen stod klart: ”Blandt danske muslimer er der ikke i materialet til denne rapport noget, som tyder på, at brugen er udtryk for tvang eller pres fra familie eller ægtefælle”. Derudover har de niqab-klædte kvinder gang på gang på gang selv råbt højt for deres rettigheder, og vist sig stærkere og mere ressourcestærke end den jævne borger.
#4 Kvinderne er ikke kriminelle og bør ikke kriminaliseres.
Kvinder der bærer niqab er hverken kriminelle eller farlige. Men ved at påtvinge denne lov ned over dem, så kriminaliserer man en gruppe kvinder med ren straffeattest. Politikerne tvinger kvinder til at blive hjemme, går de ud, får de en bøde og bliver sendt hjem igen, fængsling vil selvfølgelig også være en mulighed. Politikerne fratager kvinderne deres basale frihedsrettigheder.
#5 kvinderne skjuler ikke deres identitet.
Kvinderne skjuler ikke deres identitet. Niqab er en del af deres identitet. De er muslimer, niqab er en del af hvem de er, og ligeså meget som vi udtrykker dele af vores identitet gennem vores tøj, ytringer, handlinger og relationer, så gør de ligeså. Ved at afklæde kvinderne deres tøj og deres ret til at udøve deres tro, bevæger vi os hen imod et samfund, der ikke værner om grundlæggende friheder som vores tros-, religions- og ytringsfrihed.
#6 Kommunikation er ikke begrænset til mund og næse.
Kvindernes stemme forsvinder ikke, fordi vi ikke kan se deres ansigt, ligesom øjnene ikke forsvinder på os, når vi har solbriller på. Kommunikation er ikke begrænset til mund og næse, og vi har derfor i årtier kunne tale sammen i telefon, uden at det har efterladt os forvirret over, at vi ikke kan se modpartens næse og mund.
#7 Politikerne vil ikke dialog.
Visse politikere har nægtet at møde de kvinder, der rent faktisk bærer niqab. Deres argument har været, at de da glædeligt vil møde dem, hvis de bare tager den beklædningsgenstand af, som de kæmper for at beholde på. Folketingsmedlemmer har et ansvar om ikke at fratage borgere deres ret til at blive hørt, og et ansvar om ikke at komme med præmisser for dialog, når præmissen netop er, hvad der er op til debat. Det er udemokratisk og et misbrug af deres embede, når de blokerer dem, de er uenige med. Politikerne er valgt til at tale borgernes sag, ikke at lukke munden på borgerne.
#8 Politikere skal ikke bestemme, hvad kvinder har på.
Jeg holder den kort, for det siger vel sig selv. Ingen, absolut ingen, skal tvinge en kvinde til at afklæde sig.
#9 Niqab er ikke kvindeundertrykkende.
For de af jer, der er i tvivl, ”niqab” i sig selv er ikke kvindeundertrykkende, men at tvinge kvinder til at klæde sig af, er. En beklædningsgenstand som kvinder selv, af egen fri vilje og overbevisning, har valgt at tage på, er ikke, og vil aldrig være undertrykkende. De kvinder der i Danmark vælger at tage niqab på, er seje og stærke kvinder, der ikke lader andre fortælle deres narrativ. Er man i tvivl, kan man altid følge Kvinder I Dialog, en forening der består af kvinder med og uden niqab, der proaktivt arbejder imod maskeringsforbuddet.
#10 Det er ren og skær værdipolitik.
Hvis ikke I allerede har lugtet lunten for længst, så håber jeg da snart, at alle kan se og lugte, at maskeringsforbuddet blot er en omgang værdipolitik. Politikerne opfinder problemer, der ikke eksisterer. Og det i en tid, hvor vi er vidne til den største arbejdsmarkedskrise siden 1930erne. Men der er snart folketingsvalg, så i stedet for, at politikerne rent faktisk fører politik, så fører de værdipolitik ved at tale om sammenhængskraft, kvindeundertrykkelsen, og sætter ild til frygten for det såkaldte ”fremmede”.
Demonstrationer i Köpenhamn och Århus mot den s.k. burka-lagen som trädde i kraft igår. Många hade samlats på Den Sorte Plads på Nørrebro, vilket kändes sympatiskt. För annars har man dessvärre känslan av att dansken i allmänhet tycker att det här maskeringsförbudet är en riktigt bra idé. I alla fall när det handlar om muslimska kvinnor som vill ha på sig niqab.
Partiet De Konservative – med stöd av Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna – försökte redan för åtta år sedan få till ett förbud, men man stötte på grundlagsmässiga problem. Man har också återkommande genom åren pratat om möjligheten att vägra burka- och niqab-användare ekonomisk stöd, som ett alternativ till ett mer direkt förbud. Men även där har det varit stopp. Juristsamfundet har satt käppar i hjulet med hänvisning till Grundloven §70 som säger att ”ingen kan pga deres trosbekendelse eller afstamning berøves adgang till’ den fyllde nydelse af borgerlige och politiske rættigheder (…)”.
Men nu har man alltså till sist rott burka-lagen i hamn. Det har man gjort genom att omformulera den och göra om den till ett mer generellt maskeringsförbud. Det danska Justitieministeriet säger ”Man må gerne tildeække ansigtet, hvis man har et anerkendelseværdigt formål”. ”Anerkendelseværdigt” omfattar t.ex vinterkläder, arbetsuniformer, kostymer till fest och högtider osv. Den nya lagen innebär att det nu är straffbart att ha niqab i det offentliga rummet. Beklädnaden får i fortsättningen bara användas i privatreligösa sammanhang. Så det är ju ingen tvekan om drivkrafterna för den här lagen. Den riktar sig självfallet mot muslimer.
Från och med nu så kan en kvinna som bär niqab offentligt bötfällas på plats. Boten blir på 1000 dkr. Vid upprepad förseelse blir den det dubbla. Tredje gången man haffas så blir det att betala 5000 kr i böter. Och den fjärde gången, och alla gånger efter det – 10.000 kr. Det är långt mindre än 1% av de muslimska kvinnorna som använder burka eller niqab i Danmark. Men med burka-lagen definierar det danska samhället för en liten grupp människor hur de får praktisera sin tro, och man tvingar dem till lydnad genom att göra dem kriminella. Det är vass symbolpolitik, och den sänder signaler till muslimska kvinnor om att de inte vet sitt eget bästa, vilket förstås upplevs som oerhört provocerande.
Det börjar kännas riktigt obehagligt i Danmark. Medierna säljer på rädslan för ”de fremmede” och i sociala medier dominerar detsamma. Det är det upprörda och känslofyllda tonläget som dominerar. Debatten är gapig och onyanserad, och klarare röster dränks effektivt i rasistisk shitstorm och islamofobiskt vrøvl (skitsnack el. nonsens). Man ställer i vanlig ordning grupper mot varandra, pratar om välfärdskollaps och förmedlar repetitivt ett förljuget narrativ om islam och muslimer som ett hot mot danskheten och de danska värderingarna. Tror fan att man som muslim känner sig fullständigt marginaliserad och exkluderad i det danska samhället. Det är inte bara Dansk Folkeparti som bidrar här. Venstre, Liberal Alliance och Nye Borgerlige kör samma linje. Även Socialistiskt Folkeparti och Socialdemokraterna har anslutit. Vägvalet för S såg man redan under Helle Thorning-Schmidts tid som partiledare och statsminister. Kommer ihåg partiets otrevliga slogans på bussar och tåg under valåret 2015: ”Bevara det Danmark vi känner”, ”Stramme regler og fler krav till invandrere!” osv. Och man minns slöjdebatten 2010 där Thorning-Schmidt bekräftade socialdemokraternas förskjutning mot Dansk Folkepartis syn på islam som ett hot mot ”det fria Danmark”, och öppet skyltade med sin förstockade fördomsfullhet. Sedan dess har dessvärre tonen hårdnat ytterligare.
Det har nu rätt länge varit helt politiskt korrekt att vädra islamofobiska åsikter i Danmark. Svepande generaliseringar är mer regel än undantag. Visst kan politikerna ha lite trubbel med den danska grundlagen, och FN’s konventioner om mänskliga rättigheter när det handlar om flyktingmottagande och integration – men man verkar faktiskt inte bry sig nämnvärt. Under statsminister Lars Løkke Rasmussens ledning kom i våras den s.k. Ghettopaketen. som bl.a innebär att man planerar att höja straffsatsen för brott, i vissa temporära zoner. Det innebär att bestraffning kommer att slå olika hårt beroende på vem man är, och var man bor. Vidare vill man att personer som väljer att flytta till utanförskapsområden ska kunna få indragna eller sänkta bidrag. Man vill också att ”ghettobarn” som fyllt ett år ska skiljas från sina familjer under minst 25 timmar i veckan för obligatorisk undervisning i ”danska värderingar”. Från Mellanöstern utsprungna högtider som jul och påsk ska inläras, och dyker inte barnen och föräldrarna upp så dras deras försörjningsstöd in. Juristsamfundet har reagerat, men för döva öron.
Det politiska etablissemangets alltmer strama hjärtlösa hållning i flykting- och migrationsfrågor har medfört att rasismen tagits till en ny nivå. Vi pratar nu fullt utblommad individuell rasism, såväl som strukturell. Ett dehumaniseringsprojekt sanktionerat av den politiska makten, som verkar tilltala en alldeles för stor del av befolkningen, vilket i sin tur håller på att legitimera diskriminering och kränkningar, en allt grisigare främlingshets, allt fler hatbrott.
Flera fascistiska lagförslag kan komma att klubbas genom av den danska regeringen. De har börjat bli juridiskt rumsrena. Hijab, den vanligaste slöjan, står på tur att förbjudas för flickor i folkskolan. Och man förväntas göra vidare inskränkningar i asylrätten. Det är inte utan att man kommer i tankar om 1930-talets Europa när man hör och ser allt det här. Det ska sägas att antisemitismen är i växande också i Danmark, precis som i Sverige. Precis lika illa är det ju med den som med hetsjakten på muslimer. Och här hemma är det val nästa månad. Det känns som ett apokalyptiskt sådant. Och sakernas tillstånd på bägge sidor om sundet får en ibland att vilja ge fan i allt och lägga sin röst på Si! (👿🔥😅). Men det vore nog inte helt rätt röstningsstrategi med tanke på xenofobiska Sverigedemokraters framfart i opinionsundersökningarna. Brrr, det är mörka tider.
Så är det natt i Byen. Jag lämnar Köpenhamn i morgon. Tåget till Malmö ska tas tidigt. Har föresatt mig att få gjort en del på hemmaplan, ska bl.a. städa lägenheten innan min unge pakistanske inneboende anländer efter några veckor i Lahore. Bör därför gå och lägga mig ganska snart, så att jag slipper valsa runt som en ranglig sömndrucken flamingo över nybonat köksgolv i morgon eftermiddag.
Den ena dagen är den andra lik. Heta dagar följs av tryckande varma nätter, ofta vindlösa. Svetten lackar trots att fönsterna står på vid gavel. Isbitarna i glasen smälter på ett kick. Skogarna brinner, och vi med dem. Siri säger mer sol i morgon. Stjärnklara natten säger detsamma. Ett överflöd av D-vitamin skall givas den som möter upp.
Jag sitter just nu i en fladdermusfåtölj i en lägenhet på Amager och lyssnar på olika versioner av Henri Manchini’sMoonriver efter att ha gått omkring och nynnat på den hela dagen. Jag vaknade upp med den i huvudet i morse. Satt yrvaken på sänkanten och sjöng. Det där händer ibland; att sånger dyker upp under uppvaknandet. Ofta någon som jag inte hört på länge. Häromdagen var det Marianne FaithfullsBroken English. Och i morse alltså Moonriver. Jag tycker egentligen att den sången låter bäst när män sjunger den. Jag gör den inte alls så pjåkigt själv – speciellt med nymornad och djup röst. Fin är också textförfattaren Johnny Mercer’s slowjazziga take. Och Jim Reeves mjuka baryton klär den väl. Judy Garlands känslofulla version är bra, men vi lyssnar väl nu ändå på Audrey Hepburns original från Breakfast At Tiffany’s. Den passar liksom bäst som vaggsång, och nu är det sena natten. Sovgott.
Vidare om maskeringsförbudet. Från danska Kvinder i Dialog:
L O G G F I G U R 