Sedan ett par dagar tillbaka ligger British Pathés stora arkiv på youtube. Tusentals journalfilmer från 1890-talet och framåt (1896 till 1976). Inom en mängd områden; uppfinningar, dagar som skakade världen, celebriteter, katastrofer m.m. Läs mer om släppet och ta en titt på British Pathés youtubesida.
Martin Scorseses film Kristi sista frestelse börjar just nu på SVT2 och Svenska Kyrkans alldeles speciella sida där man kan läsa andras böner och skriva egna hittar du här. En god sak är att du kan söka på enskilda ord i bönerna och även rss-prenumerera på böner som innehåller specifika ord.
Befinner mig i den period där hyresvärden har tagit ut vårvärmen i förskott och sänkt temperaturen i fastigheten. Man tycks låta luft gå före varmvatten i lägenheternas element och snart kommer man att stänga av dem helt. Ett par varmare dagar ställde till det – sedan kom kylan igen och nattetid kan det ju fortfarande bli kallt. Framförallt på golven. Jag rafsar fram ett par stickade sockor ur garderoben, men de har sett sina bästa dagar och maskorna är uttöjda och glesa. Går bort och köper ett par grövre maskinstickade på ÖB. Väl hemma slår det mig att jag har kvar några stora värmeplåster i medicinallådan i köket, sedan ryggskottet i fjol. Sådana som nästan blir heta. Kanske man skulle plocka fram ett sånt å trycka på bröstet? Effekten varar i 24 timmar. Den ensammes tröst i ett kylslaget april, i brist på mänsklig värme – ett plåster värme. Åh, vilken tragik.
Det har skrivits spaltmeter om den 18-årige danske poeten Yahya Hassans debutdiktsamling. Eftersnacket i Danmark har pågått sedan boken gavs ut där förra sommaren. Upptagenheten massiv, brösttonerna frekventa och förvirringen stor. Diskussionerna har handlat om hur man egentligen ska läsa Hassan, om huruvida dikterna underblåser rasism och kommer att medföra att såväl danskar som svenskar börjar kasta röster åt grisar i vallokalerna? Det kom att handla om kön och genus, om vita medelåldersmän, om makt och tolkningsföreträde, och det har väckts frågor om författaransvar och konstnärlig frihet. En och annan svensk artikel har också bidragit till att rusa igång debattglädjen i grannlandet, men det är först nu, sedan boken översatts till svenska, som Hassan fått verklig spridning här hemma. Och det är först nu när den svenska kritikerkåren ska säga sitt som en viss mättnadskänsla kan dyka upp, i a f för den som följt saken i Danmark ett tag.
Men vill man tvunget spana in artiklar om Yahya Hassan innan man läser hans dikter så vill jag rekommendera en svensk recension som gör att alltsammans får klädsamma proportioner – nämligen Elisabeth Åsbrinks i DN. Sen får det va nåck med det här en stund, men det ska bli intressant att se vilka vägar han väljer när har fått par år till under rocken, den strulige digterdrengen från det ruffiga lilla Gellerup i Århus.
Hon spelade på Inkonst för några dagar sedan. Såg henne på Malmöfestivalen i somras, på Posthusscenen sidan om tivolit.. I ett omotiverat doftmoln av brända mandlar och spunnet socker – Lydia fu**ing Lunch framför liten kärntrupp av fans. Lustigt när Lunch, ja någon som är så väsensskild från den Malmöitiska festivalandan krockar med densamma. Blev någon slags sympatisk synergieffekt. Framhävdes på ett kärt sätt – en pyttestad som ska festa till det och verkligen försöker göra så gott den kan, för alla liksom.
I torsdagskväll verkar det ha varit en annan femma. Hon gör sig bättre på lokal. Lydia Lunch på Inkonst 1 och 2.
Och så en ny Lunchintervju i podcasten A Cultural Manifesto med anledning av William S. Burroughs 100-årsdag för typ en månad sedan. Som vanligt inkluderande en agenda av oavhängighet, feminism, sex, musik och Richard Kern-filmer. Transkriberat ☂.
L O G G F I G U R 
