Sträng titt på kär Apple TV

9E0AB5BC-5892-47C7-A411-D2F1ACB9F49CNya Apple TV 4 är anländ, använd och observerad under ett par månaders tid. Status och slutsats: Inte bra nog. I alla fall inte just nu. Väl buggigt och märkvärdigt ofärdigt för att vara en produkt som haft så lång beredningstid. Och kymigt att en del funktioner som finns i Apple TV 3 inte är på plats från början i ATV 4. Men det blev i alla fall ett nytt operativsystem (tvOS) med ett trevligare användargränssnitt än vad konkurenterna har –  och så fick en App Store.

Inledningen har varit förvånansvärt blek för den produkt som på sikt förväntas revolutionera tv-tittandet, men kanske får man ha ett visst tålamod; det rör sig om en helt ny plattform som snart lär skjuta fart. Det kan ju vara bra att ha i åtanke innan man går igång och kritiserar nya ATV – men det är faktiskt svårt att låta bli, inte minst för att den är dubbelt så dyr som ATV 3. Trots det är ett köp av ATV 4 framför föregångaren motiverat, ATV 3 har bara en samling förinstallerade appar, och inte tillgång till App Store. Den kommer helt enkelt inte kunna bli mer och bättre än vad den är.  Samtidigt fungerar den bra, och är bara marginellt långsammare.

I skrivande stund är där runt tretusen appar i App Store för ATV 4. Det är inte så värst mycket alls om man jämför med App Store för iPhone och iPad, men ändå har sökbarheten och bristen på överskådlighet varit ett problem från dag ett. Först nyligen adderades kategorierna spel, underhållning, utbildning och livsstil vilket har förbättrat situationen något, men både sökfunktion och navigering har fortfarande att vässas ytterligare. Positivt är i alla fall att Apple har meddelat att nästa uppdatering av tvOS (9.2) kommer att lägga till flera av de funktioner som just nu saknas. Tänker framförallt på frånvaron av stöd för Bluetoothtangentbord som gör att inmatningen av text i sökfält bara låter sig göras med fjärrkontrollen. Proceduren är omständig. Alfabetet ligger i en lång enradig bokstavslänga på skärmen – och att stava sig fram och tillbaka över denna med fjärren tar en evinnerlig tid.

Apple Siri Remote (eller Apple Remote som den heter i Sverige eftersom röststyrning med Siri inte är aktiverat här ännu) är annars mestadels smidig att använda. Den har fem hyfsat logiska knappar centrerade i mitten, medan den övre delen av fjärrkontrollen utgörs av en tunn glasyta där tummarna våra mjukt skall stryka och svepa. Apple Remote är en touchbaserad liten dröm med bra precision som överglänser sin föregångare på de flesta punkter. Möjligtvis kärvar det lite med ergonomin, för fjärren kan vara lätt att greppa fel, speciellt när ljuset är dunkelt.

Det är drygt tre år sedan man släppte ATV 3 och förväntningarna på ATV 4 har successivt ökat när Apple dröjt och inte lyckats få ut manicken på marknaden. Strandade förhandlingar med tv-kanaler och filmbolag ska ha försenat den, men borde man då inte haft tid att finputsa mjukvaran, få bort systembuggar och se till att de egna apparna är fixade och färdiga innan man börjar sälja den?

I nästa uppdatering av mjukvaran (tvOS 9.2 är inte långt borta) förväntar man sig att saker och ting ska justeras och falla på plats, men fram tills dess går det utmärkt att klaga på följande som har skavt eller fortfarande skaver i ATV 4:

  • Den välfungerande appen Podcaster i ATV 3 är borta i ATV 4  – men kommer att dyka upp i tvOS 9.2. Tack och lov för det då strömningen från iOS-appen på iPhone har visat sig lagga när man blandar in nya Apple Remote. Grundläggande funktioner som Play och Paus har många gånger inte fungerat alls. Samma app, styrd med den gamla fjärrkontrollen, strömmas till ATV 3 helt utan problem.
  • Apples egen Radioapp är, liksom Podcasterappen, inte på plats.

– Att söka efter filmer och tv-serier med röstassistenten Siri är en av de mest omskrivna funktionerna, men röststyrning är ännu inte implementerad i mjukvaran i Sverige, och i en lång rad andra länder.

– Att Apples iOS-app Fjärrkontroll inte gick att använda med ATV 4 under två långa månader var irriterande eftersom appen underlättar textbaserade sökningar betydligt. Dessbättre kom stödet i tillbaka i en uppdatering. 

– Många tredjepartsappar är halvfärdiga och buggiga i App Store. Användargränssnittet är försämrat i ett par av de allra mest populära apparna, bl a Netflix som har tappat ordentligt i överskådlighet.

– Fortfarande har man bara tillgång till en krympt version av sitt iCloud bildbibliotek. Det känns märkligt halvt att mina bilder kan ses på min Mac, iPhone eller iPad, men inte på Apple TV där de gör sig bäst. Istället får man nöja sig med att via ICloud bilddelning se på en liten del av sin bildström eller välja särskilda album som kan visas. Det här handlar förmodligen om integritet och privatlivets helgd, men användaren borde kunna få välja att visa hela iCloudbiblioteket eller bara enstaka album. Kanske med lösenordsskydd eller ej. 

– Låg aktivitet och brist på bra appar i App Store. Förvånansvärt glest på spelsidan. Media har inte heller hittat in i någon större omfattning. Är intresset för plattformen vagt?

– A8-processorn i ATV 4 är betydligt kvickare än A5:an i Apple TV 3, men ska också dra runt ett mer avancerat gränssnitt och driva mer grafiktunga appar. Så skillnaden i snabbhet är i ärlighetens namn inte så värst stor. Och det finns ett visst lagg, inte är det mycket men det är där –  t. ex. i racerspelet Asphalt 8  grafik kräver en hel del av hårdvaran. Kan det vara så att A8-processorn redan är en aning föråldrad? Ryktet för en tid sedan om att en starkare Apple TV 5 ska gå i produktion tidigt i år och släppas redan till sommaren skulle möjligen kunna peka på att ATV 4 får en kortare livscykel än sina föregångare, men det är bara spekulationer.

Apple TV 4 finns med lagringsutrymme på 32 GB eller 64 GB och kostar 1695 kr respektive 2295 kr på Apple Store, men går att hitta billigare via Prisjakt

Remedios Amaya – Quién maneja mi barca, 1983

På tal om röststarka sångerskor med en viss hesaktighet. Barfotaspanjorskan Remedios Amaya och hennes jumboplacerade melodi ”Quién maneja mi barca” (Vem seglar min båt?) i Eurovision Song Contest 1983. Det spanska bidraget fick fasansfulla 0 poäng vilket var tokigt eftersom det i själva verket var tävlingens bästa låt. Sista platsen delade man med Turkiet. Luxembourg vann: Corinne Hermès med ”Si la vie est cadeau”.. Den var inget vidare. Carola blev fyra med ”Främling”.

 

Lhasa de Sela

Sångerskan Lhasa de Sela avled i bröstcancer under nyårsnatten 2010 i Montreal, bara 37 år gammal. Snö föll över staden utan uppehåll i fyra dagar efter hennes frånfälle, och när man lyssnar på hennes sista album “Lhasa” från 2009 förvånas man inte det minsta över det. Musik, persona och öde.. Den existentiella urladdning som förmedlas borde rimligen skapa ringar på vattnet och framkalla olika spektakulära väderfenomen. Sällan har jag hört en så sorgesam knippe melodier. Albumet känns i hjärterötterna. Sångerskan har stannat upp, håller ömt kvar vid sitt liv och är samtidigt på väg att förlora det. Finns en avklarnad medvetenhet därom. Flera av låtarna genomsyras av den och präglas av en stark vemodighet. Sorgligast av dem alla är den nakna och mer eller mindre begravningsfärdiga I’m Going In som hon skrev ett par år innan hon blev sjuk, men som känns märkligt förebådande.

Lhasa Del Sela växte upp med en pappa från Mexico och en mor från USA, hade nio syskon och en okonventionell barndom som präglades av långa perioder av nomadiskt resande tillsammans med familjen i den konverterade skolbuss som var deras hem. I vuxen ålder bodde hon i Kanada och Frankrike, i Montreal respektive Marseille. Hon släppte tre skivor, sjöng på tre språk – spanska, engelska och franska – och samarbetade med flera artister, bland annat ett par gånger med brittiska Tindersticks som hon gjorde en av sina sista inspelningar med. Hon rörde sig fritt i en egen mix av mexicana, folk, country, fado, fransk chanson, blues, jazz och visa. Rösten kunde ha en eldig spansk ”flamencohesaktighet” med ordentligt tryck, men också vara mjuk och oforcerad. Den sorgesamma grundtonen finns där från början, i både text och musik. Man anar tidigt ett slags dödsmedvetande. Den sista plattan är väldigt vacker – ett personligt testamente, ett värdigt avslut och en sorgebomb som ska höras i sin helhet. Under spisningen gör man klokt i att ha torra näsdukar till hands..

Hennes debut, den spanskspråkiga “La Llorona” kom 1997 och innehåller bl a pärlorna La CelestinaDe Cara A La Pared och El Desierto“ (se nedan). Andra plattan “The Living Road” släppte hon 2003 och från den hade jag plockat Con Toda Palabra (nedan), Small Song, och Soon This Space Will Be Too Small.

 

Enkel och ren backhandkontroll på flygelkropp

Pingisentusiasterna har förstås sett den här förut, men jag tyckte att den passade bra som sista post ut i år. Tyske gladpianisten Joja Wendt och två pingispinglor bjuder på taktfasta toner chinoises och snälla backhands på flygelkropp. Så väcka vi det nya året. Så sova vi gott med milda bordtennisdrömmar i nyårsnatten.

Mer pingisposter finns på pingisposter.wordpress.com

Frankofila pärlor 20 och 21 : Brigitte Fontaine – Crazy Horse (2013) och On n’est pas des chiens (1966)

Fransk nådegåva och nationalklenod. Brigitte Fontaine kom till slut att få den raspigaste av röster och släppte häromåret, vid 74-års ålder, albumet: ”J’ai l’honneur d’etre” (Jag har äran att vara). Sjutton album har det blivit, och samarbete med artister som Grace Jones, Sonic Youth, Art Ensemble of Chicago plus en bunke franska artister. Förutom pop- och avantgardesångerska är hon också poet och skådespelarinna. Brigitte gillar de stora känslorna, har en förkärlek för att spöka ut sig och i suggestivt framgungande ”Crazy Horse” pratsjunger hon med sedvanlig emfas. I video nummer två är året 1966 och hon är 27 år och strålande i jazzstruttande ”On n’est pas des chiens” (Vi är inga hundar) från albumet ”13 chansons décadentes et fantasmagoriques”).