Frankofila pärlor 7: Dani – La Machine, 1967

Dani très cool med punkliknande driv i pärlan “La Machine” från 1967 – som förmodligen hade funkat rätt bra också med typ argt förortsband från Göteborg 1981.

(…) ”I bought a machine A machine that produces nothing. Whenever I put 20 cents she responds to me, ”well thank you” There are buttons everywhere, buttons that makes me crazy. All of a sudden it makes more noise than a gun. I bought a machine, to kill boredom, but the only thing that happends is that it steals my cents (…)”


På grammofon: Rheingold – ”Dreiklangsdimensionen”

På 1950-talet framträdde Ernest Hemingway, iklädd t-tröja och shorts, i en tevereklam för öl. Ölet hette Rheingold. På snirkliga vägar leder detta till Die Neue Deutsche Welle 1981 och tysk electropop när den var som sötast. Så sjunger vi med på renaste vackraste tyska:

Auftakt
im Takt
im Viertakt
soll es klingen

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Farbton
Halbton
und synchron
dazu schwingen
Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Wohlklang-
Illusionen,
die um uns
herum tanzen

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Klnge
fr Millionen
berwinden
die Distanzen

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Ausklang
Abgang
Sequenzen
ohne Grenzen

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll,
Lichtspielimpressionen
sind farbvoll

Dreiklangsdimensionen
sind taktvoll

 

På pingisskojakt i Paris

1DEE5FB2-7F10-4F45-91D8-250DE32962C2
Friendship Sport i Paris, pingisbutik med själ och karaktär.

Den unge mannen på bilden heter Fred och jobbar i Paris enda bordtennisbutik – Friendship Sport – som ligger på 6 Rue du Moulinet i 13de arrondissementet, några kvarter från metrostationen Tolbiac. Det här är en underbar liten affär som rymmer ungefär fem passionerade pingisentusiaster – sedan är det knökfullt och man står utan armbågsrum bland varukartonger, textilier, gummiplattor, stommar och väl tilltagna limtunnor. Under min Parisvistelse besöker jag butiken i förhoppning om att hitta en sedan länge utgången skomodell från Tibhar som jag använde under några säsonger i början av förra decenniet. Svårt nuförtiden att hitta Tibharprodukter i Sverige, tyvärr. Det mesta går förstås att beställa hem, men utbudet är inte sådär jättestort i storlek 46-47, och att hitta en äldre skomodell i de storlekarna kan vara väldigt lurigt. Tibhar Rookie hette den, och det kom en snarlik uppföljare för några år sedan som hette Rookie II. På Tibhars hemsida har båda blivit utfasade och verkar ha fått sin fortsättning i modellen Basic som ser ut att bygga på samma enkla grund som Rookiesarna. Formgivningen och designen av moderna pingisskor har annars börjat dra något mer åt det bulligare joggingskohållet – ni vet med transparenta plastbubblor inbakade i fläskiga yttersulor och överlastade plösar och ovansidor med lika gräsliga som stillösa detaljer i silver eller guld. Nej, en pingissko ska vara enkel, lågmäld, stilren och ha en ganska tunn och greppig yttersula. Ur skadesynpunkt kan man alldeles säkert göra lämpligare val, men så länge fötterna och benen fungerar föredrar jag en elegantare och mer traditionell skomodell framför en nybullig och smågrotesk. Hursomhelst – det visade sig att det fanns ett par original Rookies kvar till mig i Frankrike. Sympatiske Fred letade länge och väl bland kartonghögarna i den kaotiska butiken och lyckades till sist gräva fram ett par riktigt rymliga 46:or. För 130 kr! Merci beaucoup, Fred!


Mer bordtennis på pingisposter.wordpress.com