Comeback på bordtennisens bakgård

Nu har någon månad gått, kroppen är någorlunda hel och ett par träningspass är avklarade. Det är dags för comeback, och det på pingisens bakgård. Vi har nämligen anmält ett lag till en motionsserie som vi har fått veta innehåller spelare i ålderspannet 20-70 år. Enligt uppgift ska rena motionärer blandas upp med aktiva klubbspelare från div 3 och 4, gamla uvar” och det slår mig att även jag själv måste räknas till denna kategori numera. Min primära förhoppning är att kroppen ska hålla och att glädjen i projektet ska få bestå. För det går inte att komma ifrån att jag behöver den här sporten i mitt liv. Jag har alltid känt så. Pingisen är en livslång kärleksrelation. Det handlar om en passion, om uttrycksmöjligheter, kreativitet, ett slags språk som jag inte vill klara mig utan. En sekundär förhoppning skulle kunna vara att en ny version av mig som bordtennisspelare ritas fram ur de gamla resterna, en figur som skjuts upp i full storlek vid bordskanten och börjar göra livet surt för motståndarlagen. Jag får lov att återkomma till detta någon gång i december då första hälften av serien är färdigspelad.

 

Tusindhaven

Efter det senaste inlägget har jag fått post från det danska språket som kräver omedelbar upprättelse. Kallar därför in Søren Ulrik Thomsen – medlem av den danska akademin och en av de absoluta frontfigurerna i den danska 80-tals poesin – så att vi hamnar på god fot med grannspråket igen. Bläddrar i mitt vältummade exemplar av hans poetik “Mit Lys Brænder” från 1985 och finner b l a dikten Tusindhaven.

”Op gennem den varme regn
driver aftenens smeltede sange
på din lette hånd flyder nellikers tunge folder
a wild gardenia lyser i faldet
a wild gardenia falder i lys
fra et sølvskarpt vindue på syvende sal
strømmer Det Vidunderlige uophørligt ud gennem
mørket
i Tusindhavens blodfyldte blomstring
ligger en rå diamant i den smattede jord
blå årer iler under lårets hvide hud
blidt foldes øjenlåget over synets sitrende klarhed
mundene bades i kobbersange
tungerne indskibes vådt i hinanden
fra en fed og flækket roses åbning
løber det Uophørlige vidunderligt ud gennem
folderne
Åkander
Asters
Aralier
langt bag de grågrønne regntræer vender trafikken
i glinsende buer ud ud ud
af byens revnede centrum –
nu hælder allerede de tungeste roser
ind i en rådden, en hed og fugtig august
rå diamant
Åh,
Rå Diamant:
du skal åbne din hånd
du skal åbne din hånd:
Vis mig dit indres fugtige ydre”

Søren Ulrik Thomsen

S.U.T. läser vi helst på danska, men han går också att fuska sig till på svenska. Böckerna köper man här, eller här om man tar sig en tur över sundet.

 

Asiatisk dominans

4cb717ab-c911-4430-9bdb-eb1b3ce6ab82

(Ok, poster om pingis kommer då och då att dyka upp på den här bloggen. De lär skvätta över från pingisposter.wordpress.com, den blogg där jag skriver enbart om bordtennis.)

Av de tjugo högst placerade på den senaste världrankingen är hela sexton spelare från Asien. Hälften av dessa är kineser. Bara fyra spelare  är européer. På damsidan är den asiatiska dominansen ännu tydligare och så har det varit länge. Kinesiskorna radade upp åtta raka lag-VM guld från 1975 i Sarajevo till Chiba 1991, där man föll mot ett temporärt förenat Syd & Nordkorea. Sedan blev det åtta raka guld igen – från Göteborg 1993 fram till Moskva i våras då man överraskande nog fick nöja sig med silvermedaljerna efter förlust mot sina systrar från Singapore. Värt att notera är att alla spelare i det nykorade världsmästarlaget är bördiga från Kina. Feng Tianwei, lagets stjärna – blev singaporiansk medborgare så sent som 2008. Samtliga är skolade i den statliga kinesiska bordtennisfabriken från barnsben. Och här hemma väntar vi på att någon av våra yngre spelare ska lyckas etablera sig i den absoluta världstoppen. Främste svensk på herrarnas senaste världsranking ligger på 28:de plats, heter Jörgen och är en 44 årig trebarnspappa. Och på SM häromdagen blev hans gamle vapendragare Jan-Ove Waldner (45 år i oktober) svensk mästare genom att besegra den 17 år yngre Pär Gerell med 4-0 i set i finalen. (3 minuters skakig kamera från läktarplats). 

 

80-talet i byen

Mer 80-tal, och mer København.. För allting var vassare där. Poeterna var bättre. Flickorna var sötare. Anarkisterna argare. Dessutom var asfalten mer uppbruten, ogräset växte vildare och subkulturerna kändes mer äkta. Och som om det inte vore nog så var natten djupare, neonen tjusigare och stålrören kallare – t o m köksredskapen och brödrostarna var snyggare. Sedan blev det ju inte sämre av att ölen och maten smakade bättre, och att kronan räckte till mycket mer än vad den gjorde i Sverige. Slantarna använde man gärna på ställen som U-matic, Krasnspolsky, Floss, YOW, Huset på MagstrædeUngdomshuset på JagtvejLoppenCafé Sommersko, Bananrepubliken, Café Dan Turell m.fl. Bara Floss som håller måttet idag, i viss mån även Huset och Loppen. Annars är det rätt vanligt att haken börjat se sig som fina och har förlorat i själ och karaktär, precis som Danmark i stort har gjort.