Film & Tv, Musik, Zu Hause

Nytt år, Wednesday

Onsdag. Fyra dagar in på det nya året och Värnhem är insvept i en grå kokong. Jag har bara knappt varit utanför dörren sedan nyår. Rullgardinen har fram tills nu varit neddragen. Det första jag ser när jag rullar upp är en MKB-man står i regnet och sågar av grenar på ett spretigt träd nere på gården. Med handsåg. Ett gammalt analogt ljud som hörs tryggt och rejält.

Det mesta är väl fortsatt mörkt, men lite darkness light ändå – för tv-serien Wednesday på Netflix har ju varit småputtrig. I det fjärde avsnittet dansade unga fröken Addams till The Goo Goo Muck av The Cramps. Bara en sån sak! Skådisen Jenna Ortega har klart blivit sjukt poppis och säger sig ha gluttat på gamla klipp med Siouxie and The Banshees och dancing 80´s goth kids för inspiration till koreografin. I dansscenen också en petit och knappt synbar – men ändå – hommage till lilla Wednesday i 60-tals avsnittet där hon lär Lurch att dansa.

Hur som haver – vilket nätfenomen dansen har blivit! Världen över efterapar nu flickor och pojkar Wednesday’s moves. Ja, det har kanske blivit lite väl mycket av alltsammans, men det är ju en trevlig svart fluga ändå, och Familjen Addams en sympatisk och godhjärtad familj.

Låten med The Cramps har kommit en aning i skymundan sedan Lady Gaga påpassligt och smart körde dansen till sin egen låt Bloody Mary vilket bara spädde på Wednesday-trenden på Tik Tok och Youtube. Min nuvarande favorit-efterapning görs dock från ett vardagsrum i Brasilien.

Den gamla sekvensen med Wednesday och Lurch har ju också genom åren varit poppis att klä i olika musikaliska figurer. Det bästa klippet kanske när familjen dansar till turkiska darkwawe-duon She Past Away’s suveräna låt Ruh.

Se förresten den oöverträffade originalserien från 60-talet. Den är fin den. Många av episoderna ligger på youtube, t.ex. avsnittet nedan där sonen Pugsley skapar oro i familjen genom att bli Scout – och Morticia och Gomez vänder sig till en psykiatriker för att få hjälp = roligt!

Så gott nytt år, med gammalt!

.

Zu Hause

Goodlinks

Tur att det finns folk som har vassa pennor och skriver om vad som pågår. Här ett axplock av riktigt bra artiklar å det senaste..

⬤ Martin Klepke i Arbetet: SD är ett verkligt hot mot demokratin

⬤ Sven-Eric Liedman i DN: Den nya regeringen bedriver en slakt på Sverige som kunskapsnation

⬤ Niclas Nilsson i EXPO: Med Widding i riksdagen stärks SD’s band till extremhögern

⬤ Björn Wiman i DN: Regeringens nya politik ser ut som ett skämt

⬤ Rickard Olseke i Tidningen Syre: En politisk kapplöpning mot botten

⬤ Daniel Swedin i Arbetet: När SD stökar på biblioteken tiger Tidölaget

Film & Tv, Lokalt, Samhälle & Politik

Värnhem och sakernas tillstånd

Satt och fikade på Café Buurs igår. Tog favoritbordet invid akvariet. Lagom mycket folk som vanligt. Några stammisar, en rar liten barnfamilj och ett par som uppenbart var på sin första träff efter att ha nätdejtat. Sånt ser man ju, och lyssnar sig till om man har öronen på skaft.

I festlokalen sidan om Buurs befann sig en massa glada och festklädda människor. Afghaner fick jag veta.. En släktträff med nästan 200 personer som rest hit från Norge, Danmark, Finland och Tyskland. Och alla passerade genom caféet, så en fröjd för ögat – glitter, paljetter och de pråligaste klänningar.

Kan också meddela att tingeltangel-butiken Magasin 17 har öppnat igen. Trevligt. De stängde ju för ett par månader sedan för att ge plats åt Malmös största leksaksaffär. Men av allt att döma tog Leklust sig vatten över huvudet och satsade lite väl stort. De har nu fått banta – avsatt en del av lokalen till lager och en annan till Magasin 17 (samma ägare till affärerna). Nåväl, där köpte jag stearinljus och en svartprickig tekopp för en tjuga idag!

Gläder mig också åt att den nya stora libanesiska restaurangen Kitchen 961 har öppnat i den del av Entré som länge stått tom. Huskroppen behöver ju få liv och leva. Det mesta är fortfarande byggarbetsplatsen from hell & forever när vi pratar Malmös finaste och samtidigt mest sorgliga köpcenter.

I övrigt hotfullt utblommande fascism och antidemokratiska stämningar vareviga dag i media. Man blir deppig och arg om vartannat. En biverkning är att tv-kvällen blir trögare. Har märkt att det blivit svårt att ta del av t.ex. nöjesprogram. Jag sitter mest och blir förbannad över att kända sympatiska personer på bästa sändningstid inte passar på att gissla den nya högerregeringen och deras samarbete med nazisterna i SD.

I På Spåret, Babel, i talkshowen Carina Bergfeldt och i det ball-babbliga Cyklopernas land fortsätter allt som vanligt, som om inget har hänt. Jag förstår inte hur folk kan låta bli att säga något. Men de vill väl inte, får väl inte, vågar väl inte.. Jag vet inte.

Den ende som jag sett reagera vettigt på sakernas tillstånd är Viagra Boys sångare Sebastian Murphy i Morgonstudion häromdagen.

Gillar hans lite uppgivna ”Ja, men du vet..” i början – och hans goa flinande när han faktiskt säger som det är. Uppfriskande att höra i förhållande till alla korkade, fjuniga mini-Hitlers som kommer till tals om det ena med det tredje på SVT-nyheter. Ja, det är klart att det där tar på nerverna, men inte ger man fan i politiken för att man är konventionell och trött varenda kväll.

Jupp, när man tänker efter – en kan väl egentligen bara se till att armborstet i garderoben är funktionsdugligt och vara redo för gryningsräderna.

Film & Tv, Kuriosa

Repost: Kommunikationens svarta hål

Ett skojigt och småhisnande exempel på när verklighet och mänsklig samvaro plötsligt rämnar och är på vippen att försvinna ner i ett sugande svart hål för att aldrig mer komma tillbaka.. Sångerskan September (Petra Marklund) berättar om sitt val av artistnamn för programledaren Jesper Börjesson.

Sedan jag såg den här intervjun 2011 har jag inte kunnat titta på Börjesson utan att börja fnittra som en skolflicka. Det räcker med att han tar en sekundlång paus i sina intervjuer så tycker jag att han framstår som absolute dreamy.

Kuriosa, Samhälle & Politik

Förfärliga floskler med Bob

Direkt obehagligt det här.. Tugget, tonen, de depraverade och urvattnade resonemangen om ”personlig utveckling”, ”närvaro” och meditation – bah! Kräkreflex fullt aktiverad, måste jag få säga. Samtidigt svårslagen komik, hoho, fy fan. Och den Bobben har skrivkurser för folk!? Hur man ju vill anmäla sig, ge lavett och göra lite kaos. Välkommen till 20 minuters verklig rappakalja.