Bordtennis, Sport

Latest bordtenniskonst

Ok, ok, nu är jag definitivt pingisvaken igen. Det har bjudits på fantastiskt spel i världens mest avancerade bollsport den senaste månaden. WTT Champions i Macao följdes av WTT Cup Finals i Xinxiang.

Top 10 Points från WTT-Champions in Macao

Bäst i världen på herrsidan är just nu kinesen Wang Chukin. 22-åringen har under de senaste veckorna besegrat både världsettan Fan Zhendong och världstvåan Ma Long, och har tydligt markerat revir mot de tre starkast lysande unga stjärnorna i världstopppen – vår 20-årige Truls Möregårdh, det 19-årige japanska fenomenet Tomokazu Harimoto (The Wonderboy) samt den 21-årige taiwanesen Lin Yun-Ju (The Silent Assasin).

Wang Chukin

Samtidigt – igår fick kinesen stryk på hemmaplan av den internationellt sett relativt okände Zheng Peifeng i åttondelsfinalen av Chinese National Championships, vilket säger en hel del om konkurrensen och nivån på pingisen i landet.

Det är en dynamisk och intressant period i världspingisen nu. Ett generationsskifte är på gång och det är som vanligt bitterljuvt att bese. Det gamla gardet utmanas för fullt. De spelare vi har följt och fascinerats av under så många år är snart historia.

Den 34-årige Ma Long (a.k.a. The GOAT, The Dragon, The dictator) är strax vid vägs ände. Detsamma gäller tyskarna Dimitrij ”Dima” Ovtcharov (also 34 år) och 41-årige legenden Timo Boll. Deras tid i världstoppen är snart över, men fint att se hur de fortfarande bjuder upp till kamp med sitt kunnande och rutin.

På damsidan pågår en intensiv battle om positionen som världens pingisdrottning. Den står mellan 22-åriga Sun Yingsha, 23-åriga Wang Manyu och 28-åriga Chen Meng. 25-åringarna Chen Xingtong och Wang Yidi jämte den 22-åriga japanskan Mima Ito gör vad de kan för att störa trojkan i toppen. Så också europeiskorna – som t.ex. rumänska Bernadette Szocs. Men i ärlighetens namn – för europeisk del handlar det mer om enstaka ”upsets” än ett varaktigt eller mer genomgripande utmanade av den kinesiska övermakten.

I WTT Cup Finals i Xinxiang bjöds vi på sinnesrubbat avancerad bordtenniskonst på både dam- och herrsidan. Nedan Top Points från de fyra dagarna. Mer order än rekommendation att se och njuta av hela middevitten!

Top Points in WTT Cup Finals

⬤ Pingisjournal

Bordtennis, Sport

Väckt av Bernadette

Länge sedan jag skrev om bordtennis. Inte ett ord sedan VM i Houston i fjol, nästan ett år sedan. 

EM i augusti såg jag det mesta av, men rapporterade spaltmeter till en god pingisvän istället för att skriva i pingisjournalen. Turneringen var extremt spännande att följa. Men sedan har mycket missats. Varken ett lag-VM eller en ny svensk världstrea (sedan femma) i Truls Möregårdh har förmått bryta bloggtorkan.

Men nu kan jag inte hålla mig.. För rumänska Bernadette Szőcs seger mot kinesiska världtvåan och olympiska mästarinnan Chen Meng i WTT Champions i Macao häromveckan var ju faktiskt sensationell. Det ska ju liksom inte riktigt kunna hända, men det gjorde det. Har aldrig sett den 27-åriga rumänskan spela så bra förut. Kul för europeisk dampingis och fantastiskt roligt att ”Screaming Bernadette” fortsätter att utvecklas och utmanar asiatiskorna. Har inte riktigt trott på det tidigare för hennes teknik och färdigheter har känts begränsade. Men står klart nu att hon höjt nivån på det spel hon besitter och kan. Likväl smått chockerande att det räcker så här långt.

Och på tal om hennes karaktäristiska skrikande efter vunnen boll.. I den här matchen är hon i början tyst som en mus, men börjar använda sin röst i mitten av andra set. Man satt liksom och undrade när hon skulle ta ton. Och nog väntade man på att Chen Meng skulle koppla greppet om matchen, men hon tilläts inte av rumänskan som spelade hypervasst och taktiskt klokt. Bernadette lyckas knipa segern med 3-2 i set. Den gamle kinesiska coachen Ma Lin på bänken såg lika frustrerad ut som Chen Meng till slut. Inte helt nöjd med världstvåans insats, klart. 

⬤ Full post in Pingisjournal

Highligts: Bernadette Szőcs – Chen Meng

Film & Tv, Minnen, Musik, Zu Hause

Monsterkväll

Lugn hemmalördag, men med Halloween-gefühl ändå. Fick fina foto och filmer från äldsta systerdottern här ikväll. På hennes monsterbarn! Det handlade om en zombiefånge, och en varulv just exponerad för månsken minsann. Bra döda ögon på zombiefången, och bra ursinne hos varulven!

Sedan kom jag att tänka på när hon själv och min son var zombiebarn i början av 90-talet. Jag fotograferade dem som tur är. Då fanns det inget Halloween i Sverige inte. Det var bara en solig dag i maj, hihi. Men möjligtvis hade vi tittat på Frankensteins monster med Boris Karloff, Familjen Addams (originalserien) eller kanske rentav av zombiefilm på video. De blev i alla fall inspirerade och levde sig in i sina roller på bästa sätt, som man ju kan se. Hade fanimej platsat som zombiestatister i The Walking Dead anyday. Lilla Isabel ser ju alldeles förstörd ut, hoho!

  • Love och Isabel – små zombies på Rydbergsväg i Staffanstorp
  • Love och Isabel – små zombies på Rydbergsväg i Staffanstorp

Och då kommer jag att tänka på Bobby Picketts suveräna låt Monster Mash från 1962. Ja, bra är den, och texten lysande, som i passagen med kuliga kören:

The zombies were having fun (Kören: Wa hoo, tennis shoe)
The party had just begun (Wa hoo, tennis shoe)

Bobby Pickett – Monster Mash (live on tv-apparaten)
Bobby Pickett – Monster Mash (Monster Collage)
Musik, Zu Hause

Mörkret, Suomi, tango

Det är rätt mörkt det mesta. Elpriserna ställer till det. Mycket blir kymigt. Fler incidenter hemmavid än förut, under kvällstid.. Som att snubbla, snava. Gå in i möbler. I värsta fall råka ställa kaffekoppen i luften sidan om bordet, och sedan slå tårna i tröskeln när man travar iväg för att hämta wettexduk och hushållstoapapper.

Det är vad jag kan göra: Öppna kylskåpsdörren och kort glädjas över ljuset. Vara hungrig mot svimfärdighet för att jag har fastnat i spellistor alldeles för länge. Åt med fingrarna direkt ur prasselpåse med fyrakronors-sallad från Ica häromnatten. Upprepade gånger tappade jag grönt och fick lysa upp med tändare och mobil för att hitta blomkålsbit och purjolöksring på golvet. Såg dammråtta och silverfisk. Stressades av 3-sekunders regeln. Hoho.

Jag har inte dammsugit på länge. Skäms för att berätta hur lång tid det gått, så det gör jag inte, men nytt rekord. Det är inte heller trevligt att ha en femdagarsdisk som står och väntar för att jag – har prioriterat musiken?

Ja, så är det, det går överstyr där titt som tätt. I kväll fick jag ett skov igen. Hamnade i min gamla finska spellista. Den är fylld av tango förstås, men också fina 50- och 60-tals covers av mestadels amerikanska gamla örhängen. Finnarna gjorde det där bra som fan, ja bäst i norden.

Stor skillnad mellan mina spellistor för finsk respektive dansk musik. De finska saknar mångfald. De är mer nostalgiskt tvinnade. Innehåller försvinnande lite annan musik än tango. Har i och för sig alltid tyckt mer om Eino Grön än Ebba Grön, men nån måtta får det vara. Tangokungarnas dominans måste luckras upp. Eino, Olavi Virta och Tapio Rautavaara får på sikt kunna blandas upp med annat.

Ska sägas att tangon kom med fadersmjölken i vår familj (låter oanständigt). Far gillade att spela eldig tango på sitt stora röda dragspel (inte mindre obscent). Tror jag fick Olavi Virta av honom (låter plötsligt som en könssjukdom).

Ett och annat icke-tangospår från soundtracken till Aki Kaurismäkis filmer har klart fått plats i min Suomi-list. En del smäktande finsk pop. Ser också 22 Pistepirkko, Advanced Art, Mika Vainio och Leningrad Cowboys. Några enstaka spår av Sielun Vejlet, Nightwish, Bom Funk MC och blackmetal-bandet Oranssi Pazuzu. Det är i stort sett allt. Resten är valsi, polkka och tangorabatt.

Behöver tips på bra samtida finländsk musik. När jag söker runt i finlandslistorna på Apple Music känns det som att de tusen sjöarnas land numera mest bjuder på sötslibbig metal i efterdyningarna av Nightwish. Då lyssnar jag hellre till sådana här gamla pärlor i egen spellista. Inte tango, men finfint finskt:

Tapio Rautavaara – Juokse sinä humma (Kör din dåre)