Så krönte hon då par års dominans med ett OS-Guld, Chen Meng. Känns ju helt rätt att den 27-åriga kinesiskan tog hem det här. Och extra skönt förstås efter att hon – trots alla sina segrar och framgångar – något snöpligt fick se sig slagen av Liu Shiwen i VM i Budapest 2019.
20-åriga Sun Yingsha får vänta några år till. Hon kan mycket väl komma att stå överst på pallen i Paris-OS 2024. Mer om OS i Tokyo på Pingisposter
OS-final, damer
Chen Meng, Kina – Sun Yingsha, Kina: 4-2 (9-11, 11-6, 11-4, 5-11, 11-4, 11-9).
Trevlig pingispodcast nedan kör uppföljande eftersnack, och plussar på med snack om de två högklassiga semifinalerna på herrsidan i Tokyo.
Anton Källberg vann som väntat sin första match mot amerikanen Nikhil Kumar, USA. Blev en enkel seger med 4-0 (11-7, 11-5, 11-6, 11-5).
Men nog hade man önskat Anton en något lättare motståndare i nästa match där han ställs mot unge världssexan Lin Yun-Ju från Taiwan. Det krävs förstås något alldeles extra för att han ska kunna besegra den hypervasse och tystlåtne taiwanesen, som också är känd under namnet ”The Silent Assassin”. Han har bl.a. slagit världsettan Fan Zhendong, samt Kung Ma Long ett par gånger.
Men det ska bli intressant att se vad Anton kan göra. De har bara mötts en gång tidigare, för fyra år sedan i U21 i Czech Open. Taiwanesen vann med 3-1. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna och de har båda utvecklats till världsspelare av rang. Anton med en blygsammare världsranking (50), men alla vet att den är missvisande. Svensken är långt bättre än så och har tagit stora kliv framåt det senaste året.
Byen har sedan ungdomen haft en positiv effekt på mig, men Danmark har ju känts längre bort än någonsin under pandemin. Vilken lyx det var att kunna lämna Malmö för Köpenhamn när helst en ville. Saknar helt enkelt en del sammanhang och människor, caféer, barer och platser där. Men danskarna har ju öppnat upp nu och har du intyg på att du har antikroppar mot covid-19, inte är smittad, eller är färdigvaccinerad – så är du välkommen över sundet. Vaccinationspass finns att hämta ut här sedan några veckor tillbaka. Jag får andra sprutan nästa vecka och tänker att det får bli någon tur så snart den är tagen. Firar detta med en repost från 25 september 2019 som startar med glatt humör i Köpenhamn, växlar över till depp och utmattning i Malmö och ändar med fundering om empatisk brist hos välbärgade.
”När man går längs med långa Amagerbrogade passeras man av snabbcyklande köpenhamnsbor i en strid ström. Danskarna är glada i sin cyklar, och dansk tv eldar på intresset genom att varje sommar direktsända Tour de France. Alla etapper och lite till. Under de tre veckorna som loppet pågår stiger antalet tighta (oavsett kroppshydda) cykeltrikåer i stadsbilden, må ni tro. Och även hastigheten på cykelbanorna ökar markant – ja så pass att t.o.m. framflygande elcyklister under perioden blir förbikörda av intensivt pedaltrampande racer-wannabees.
Det tar ca 45 minuter att gå ner till vimlet på Købmagergade från Amager/Sundby. Idag fick jag plussa på med en dryg halvtimme för att jag stannade till på Th. Sørensen för ett smørrebröd och en kopp kaffe. Jag gick sedan genom city, upp till Nørreport och vidare in en bit på Nørrebro innan jag vände. En ordentlig tur, och upplivande – för köpenhamnskorna är flörtiga, mer så än malmöitiskorna. Jag är nog inte oäven heller – om jag har en bra dag, vilket jag nästan alltid har när jag är här. Idag tog jag speciellt med mig en kvarstannande blick på Dronning Louises bro och ett spjuveraktigt leende vid Christianshavns torv. Vad sådant kan förgylla en promenix!
Sedan kom jag att tänka på hur annorlunda min promenad i Malmö kändes häromveckan. Jag var trött och känslig. Hade sovit illa, liksom mer dvala än sömn, och flydde snart in på ett café och pustade ut. Hoppades på att inte möta några bekanta, eller någon som jag ville göra ett gott intryck på. Det är klart tråkigt att vara nödd och tvungen att gömma sig för att inte dräneras på ork, men ibland har man inget val. Och några flirtiga blickar var det inte tal om att varken ge eller ta emot i stan. Inga gäckande små stopp i tiden. Snarare log gamla män med käpp milt och medlidsamt mot mig – som om de kände igen sig, mindes sina egna år där jag nu har mina.
I vissa lägen kan jag vara riktigt bra på att dra nerpå mitt uttryck och min personlighet. Ser det som en god förmåga. Att svälja sin rikedom. Stänga ner butiken, och självfallet motsatsen – men håll med om att det ju också är lite av en konst, om än ibland oönskad, att lyckas reducera sitt naturligt öppna jag till en morbid korsning av bister saltstod, ung blyg viol och gnisslande gammal järngrind på fygande sandslätt, i typ Utah. Visar man den sidan för folk brukar det snart bli tydligt vem som är att räkna med.. Så skiljs agnarna från vetet, hoho..
Jag pratade om det med några kompisar häromdagen – när ens mångfacetterade jag får stryka på foten, när ens nyanser glider över mot grått och man inte på topp. Hur det då är en gemensam sak att kunna identifiera varandras tillgångar. Och så kom vi att tala om att det i bekantskapskretsen i regel är de fattiga och sjuka som är mest empatiska och har bäst gehör inför andras finare toner. De mer välbärgade vännerna kommer inte upp i samma nivå där (det finns som väl är ett par undantag). Det verkar helt enkelt vara så att de med mest pengar på banken tycks minst benägna att rymma andra. Nu är det kanske inte direkt någon hemlighet att rika personer är mer ogina än fattiga, men skulle du ändå tveka om sambandet så finns det numera forskning härom. Så inte fan är det den välbeställde som visar dig intresse eller lägger huvudet på sned och frågar dig hur det är, i alla fall inte med någon större innerlighet”.
Sveriges just nu två bästa pingisdamer Linda Bergström, rankad som 81:a i världen och Christina Källberg (WR: 195) lirade väl hyfsar bra under det från ifjol uppskjutna bordtennis-EM i Warszawa som spelades över midsommarhelgen.
26-åriga defensivspelaren Bergström besegrade i första omgången 15-åriga jättetalangen Anna Hursey, Wales med 4-1. I andra omgången väntade rumänska Bernadette Szocs (WR:27). Trots rumänskans högre ranking förstod man att en stabil Linda skulle ha en god chans. Bernadette har svårt mot mer avancerade defensivfenor, och svenskan tog också hem segern med 4-1 (11–7, 9–11, 11–7, 11–9, 13–11). I åttondelsfinalen slog sedan Linda ut slovakiskan Barbora Balazova (WR: 54) med klara 4-0 (11–9, 11–8, 11–8, 11–4).
I kvartsfinalen väntade tyskkinesiska pennskaftaren Xioana Shan som är i en helt annan kaliber mot defensiv och jag har bl.a sett henne utmanövrera sydkoreanska världsdeffen Suh Hyo Won utan större problem. Blev därför rätt förvånad över att Shan släppte de två första seten mot Bergström, men förstod att det bara var en tidsfråga innan hon skulle hitta sitt spel. Och visst vände hon på tillställningen. Linda försökte utmana, gjorde alls ingen dålig match, men hade behövt höja sig ytterligare en nivå för att rubba tyskinesiskan som vann med 4-2 (10-12, 9-11, 11-8, 11-8, 11-4, 11-8).
Skulle säga att Linda miste sin täthet, bjöd på lite för enkla misstag och hade inte något riktigt vapen mot Shan. Tycke nog också att svenskan såg något tröttare ut sin motståndare. Men två segrar mot högre rankade spelare och avancemang till EM-kvartsfinal för första gången i sin karriär är förstås bra av Bergström som förmodligen kommer att ta ett litet skutt på världsrankingen.
Det kommer även 21-åriga Stina Källberg att göra. Svenskan vann sin kvalifikationsgrupp och följde i första omgången upp med seger mot portugisiskan Jieni Shao, rankad 63:a i världen (4-1). I andra omgången besegrade Källberg den ungerska mästarinnan Leila Imre (WR: 123) med 4–2 (7–11, 9–11, 11–7, 11–6, 11–5, 11–8).
Tufft och rutinerat motstånd väntade i åttondelsfinal där tidigare rumänska europamästarinnan Elisabeta Samara, ( WR: 31) stod på andra sidan bordet. Källberg av allt att döma inte riktigt på plats varken fysiskt eller mentalt i början och hamnar 0-2 underläge. Rumänskan betydligt mer stabil och avspänd. I tredje set scenförändring: Källberg börjar spela riktigt bra, forehand börjar tala, hon servar och returnerar bra och vänder till 2-2 i set. Här visar svenskan en tuffare sida och ser friare ut i kroppen, blir rörligare, jobbar på bättre, mer obekymrat och verkar vara till städes på ett bättre sätt vid bordet. Fick mig faktiskt att tänka på hur hon kunde se ut i hagen som liten tjej. Hon hade ett oförskräckt, positivt och nästan vilt driv som flickspelare och junior. Nu som senior ser det lite väl ofta återhållsamt och anspänt ut. Kan också tycka att Källberg ibland signalerar för mycket frustration vid förlorade bollar, vilket brukar betyda för hög anspänningsnivå. I de avslutande två seten mot rumänskan är det som om det knyter sig lite igen. Elisabeta Samara tilläts styra och bibehöll rätt enkelt momentum fram till seger med 4-2 (11-2, 11-6, 6-11, 7-11, 11-4, 11-8).
Heltysk final mellan Petrissa Solja som besegrade Linda Bergströms banekvinna Xiaona Shan med 4 : 1 (11-7, 11-3, 11-9, 4-11, 11-2) och därmed tog sitt första EM-guld i singel.
Stor tysk dominans i EM. Petrissa Solja och Shan Xiaona tog tillsammans hem damdubbeltiteln genom att besegra ett annat tyskt par Nina Mittelham/Sabine Winter. Dessutom blev det tyskt guld i mixedklassen genom Nina Mittelham/Dang Qui.
Herrsingel
EM-brons till ”Falken”
Alla svenskarna stormade fram till åttondelsfinal. Jon Persson, Truls Möregårdh, Kristian Karlsson, Anton Källberg och Mattias Falck. Kändes mycket trevligt, men i kvartsfinalerna blev det stopp för alla utom en, nämligen Mattias Falck.
Anton Källberg fick ge sig mot Timo Boll (1-4), men några riktigt täta set där ändå: 12-10, 15-17, 11- 8, 11-8, 16-14. Boll har ju en förmåga att plocka fram det det allra bästa på mästerskap.
Men Anton! Vad jag gillar hans spel, kynne, det mesta faktiskt. Han har spelat som en ung gud i klubblaget i Tyskland där han haft bästa matchkvoten av alla under säsongen. Känns som om han är ett hot mot de flesta nu. Bäva månde kineser och japaner. Det ska till mycket för att betvinga honom. Ska bli oerhört spännande att följa 23-åringen framöver, inte minst under OS i Tokyo som startar i slutet av juli.
Anton Källberg
Truls Möregårdh föll mot vasse portugisen Marcos Freitas (2-4). Kristian Karlsson föll mot andraseedade Dimitrij Ovcharov med 2–4.
Jon Persson som spelade fantastisk pangpang-pingis fram till kvarten fick där se sig besegrad av Mattias Falck. Jon kom inte alls upp i nivå. 4-0 till orubblig Mattias som därmed säkrade ett EM-brons. Inte så pjåkigt!
I semifinalen ställdes den svenske långskånken mot Timo Boll. Och visst hade man på känn att den 40-åriga världstian skulle bli för svår för vår världssåtta. Resultat: 4 -2 ( 13-11, 12- 10, 11-6, 9-11, 9-11, 11-7).
Inte oväntat en heltysk final mellan Timo Boll och Dimitrij Ovtcharov. Timo var mer stabil och dominerade den. Vann med 4-1 (9-11, 11-6, 11-9, 11-8, 11-8). Han har blivit Europamästare hela åtta gånger nu, Timo. Första titeln redan 2002. Sedan 2007, 2008, 2010, 2011, 2012, 2018 och 2021. Fantastiskt!
Bara en titel som inte blev tysk i Warszawa – herrdubbeln, där blev det ryskt guld genom Maksim Grebnev i par med Lev Katsman.
Alfred Jarry: ”Concerning the habits and bearing of Doctor Faustroll.” Ur Exploits & Opinions of Doctor Faustroll, Pataphysican. Skriven år 1898, utgiven 1911.
[Franska originalet: Gestes et Opinions du Docteur Faustroll, Pataphysicien]
Bokbladet ur FIB:s lyrikklubbs årsbok 1984 som har titeln Svenska prosadikter, men som även innehåller några översättningar av författare som Jarry, Henri Michaux, Robert Bly, Baudelaire m.fl.
L O G G F I G U R 