Hamrelius is down and so is Lars Forsell

Var inne om på Malmborgs, Caroli för ett danskt rugbrød. Såg att Hamrelius Bokhandel – som ju håller på att stänga ner och haft halva priset på böckerna ett tag – nu sänkt sig till 20 kr boken. Personalen berättar att det är näst sista dagen. Man skäms nästan. Har stått därinne och tjyvläst så många gånger, handlat en och annan bok klart, men inte så ofta inte. Hmm, nu passar det. Nu kommer man. Som gam. Jag köpte några tunna böcker. Bl a Livet som sådant av Tomas Lappalainen, mest känd som Italien- och maffiakännare. Men hans små aforismliknande funderingar om allt möjligt är här ganska bra, tycker jag:

Glimmande mörker

Jag vill åt det där råa ögonblicket där estetiken är upphävd, ja, faktiskt där jag och den jag möter skiter i moralen. Ytterst beror det på att sanningen är så oändligt mycket intressantare än både den sköna lögnen och den goda människan.

Intet 2

Ibland grips jag av en oresonlig vilja att betona något ord som inte finns i den mening jag tänker på. Försök själv med till exempel: ”Vad gjorde du?” Det är som att försöka titta med tummen. Lite som att vara död gissar jag.

Dröm 2

Jag säger, fylld av välvilja, till ett barn som inte är mitt: ”Ämnet kartong finns i alla. Det är därför människor brinner upp som fnöske i samma ögonblick de blir träffade av blixten”.

Kärlek 3 

I kärleken ställer sig dikter man läst på kö i medvetandet. Åh, Lars Forsell! När han skriver att han vill vara ett plankton med stora ögon inne i den älskades kropp.

 

Horse dragon

Chief Liu Guoliang kysser Ma Longs panna efter hans helgjutna insats i lagfinalen mot krigarna från Nippon.

Ma Long. Long Ma. Det kinesiska ordet Longma kombinerar Long 龍 ”drake” och Ma 馬 ”häst”. Longma är en vild kraft och lyckobringande symbol i den kinesiska mytologin.  Kan också betyda ”framstående människa”, och i det fyrtecknade idiomet Longma Jingshen 龍馬 精神 – hittas betydelsen ”kraftfull ande i ålderdomen!” Och det kan man ju tänka sig – vilken gammal go gubbe han kommer att bli, Ma Long.. Gråhårig, med kloka plirande ögon och det mildaste av leenden. Han blir barnbarnens absoluta favorit och han blir äldsten i kvarteret som man gärna kommer till för att få goda råd och vägledning i sitt liv.

 

Good Morning, Beuys

Jag har haft tyske konstnären Joseph Beuys hängande på diverse väggar sedan tidigt 90-tal. Men han har blivit mindre. Det här var en gång en stor affisch, som började gå sönder i kanterna och därför behövde beskäras. Efter varje flytt fick den nya revor och slutligen behövde det lilla som var kvar skyddas mot ytterligare förfall – så jag ramade in den. Det handlade om att rädda röda rosen kvar i bild! Det gör det alltid.

Jag har alltid gillat Beuys kombination av livstrött uppsyn och engagerad blick på affischen. Han känns som en gammal vän nu. Det händer att jag säger ”Good Morning, Beuys!” om jag vaknar och känner mig ensam. För då blir vi ju lite flera!

Beuys (1921-1986) var utöver konstnär även skulptör, konstteoretiker och professor i skulptur vid konstakademin i Düsseldorf. Efter drygt tio år som sådan blev han sparkad för att han gjorde sina föreläsningar tillgängliga för alla medborgare i samhället. Han miste sin anställning, men fick behålla sin ateljé på skolan efter att studenterna protesterat högljutt mot beslutet att avsätta honom.

Jag och min son besökte en retrospektiv utställning med Beuys  på Deutsche Guggenheim i Berlin 2006 – såg bl.a. på hans  film I Like America and America Likes Me (1974).

I den flygs konstnären från Tyskland till USA – och transporteras direkt efter ankomsten till flygplatsen  med ambulans till ett galleri där han spenderar tre veckor i en bur tillsammans med en vild Coyote. Yep!

Han går runt i buren som en bisarr blandning av krokig häxdemon och messiansk fåraherde, kommunicerar med djuret, försöker tämja och civilisera det, rädda det från sin egen vildhet. Efter de tre veckornas isolering i buren blir han hämtad av ambulans igen, transporteras tillbaka till flygplatsen och fraktas hem till Tyskland..

Beuys konst blev alltmer politisk. Samtidigt pratade han om den som en terapeutisk kraft, med nästan shamansk laddning. Om läkning genom konsten på individ- nationell och global nivå.

Han blev sedan en av initiativtagarna till partiet die Grünen och så började han göra musikframträdanden som var ganska söta. Nedan gisslar han USA och Ronald Reagan i ”Sonne Statt Reagan ” (sol istället för regn/regen/Reagan) 1982.

 

En näve frö

På ängen där borta vid Östervärn lupinerna blomma. Det finns rikligt med frökapslar att hämta och sprida på gator och torg, lägga till rätta i jorden i de små skarvarna mellan knarkers och betong. Seså, befröa då våra kvarter en stund – innan du lämnar Värnhem och kanske flyttar till Lund?

Sommarpunk i Beijers park

Lämnar Värnhem och rör mig österut till Kirseberg. Flera mohawks framför scenen när det vankades sommarpunk i Beijers Park i går kväll. Först ut Arre Arre som blev årets punk/hardcore på Manifestgalan och har socialt patos, samhällskritisk udd och hat mot patriarkat. Ungt, piggt och lite riot grrrr, men kändes ändå lite – mossigt?

Det andra bandet är Vånna Inget med röststarka Karolina Engdahl i spetsen. De bjuder på sentimental postpunk med personligt färgade texter från en nyss förlorad ungdomsvärld. Mycket melodi, och vackert på ett sätt som framkallade nostalgi. Tror att en gnutta Tant Strul och en liten fläkt av Broder Daniel susar förbi. Låten Ingen Botten nedan gjorde sig riktigt bra på utescen i stämningsmättade sommarkvällen.