Kategori: Kuriosa

Kuriosa, Minnen, Värnhem, Malmö

Allahelgonahelgen

Lugn, skön och aningens social helg. Först en illuminerad lördagkväll på Östra Kyrkogården tillsammans med den närmaste familjen. At lyse op for os selv og de døde i minde, som dansken säger. Tänkte på Fredrik klart, det gör jag dagligen. Och pappa förstås. Hans namn var på plats på gravstenen på familjegraven. Nu ligger han där bredvid mamma och de andra till sist. Är så tacksam över att han levde med oss så länge efter mors tidiga död, ja hon blev ju bara 43. Han levde drygt 46 år till. Blev 90 år, nästan 91. Men att han fick vara med och följa med oss så länge, få uppleva barn- och barnbarn! Det är seger på den! Är då inte alla förunnat.

Söndagkvällen spenderade jag tillsammans med min son och hans mamma. Vi käkade Sushi i hennes kök med gamla goa kökssoffan, under fina stringhyllan med alla kopparna. Hon har ett trivsamt hem, fullt av sköna möbler, och inte minst musikinstrument. Ja, ge henne ett sådant – och hon går en kurs! Numera trakterar hon både fiol, klaviatur och gitarr. Hon har minst fem gitarrer.

Nåväl. Hon och sonen visade sina bilder från Berlin, Amsterdam och Hamburg – efter sin veckolånga tågluff tillsammans häromveckan. Konst och arkitektur mest. Prima bilder. Och Apple TV’n som alltid fantastisk för sådant. Och gott att vara tillsammans ett tag, gamla familjen.

Kuriosa, Värnhem, Malmö

Naturen, och ett trafikstruligt Värnhem

Saknar naturen, ja den där biologiska kontinuiteten ni vet, den som växer utanför staden, långt bortom den egna kroppen. Men istället finner jag mig lierad med asfalt och sammanflätad med byggnadsställningar vid ett trafikstruligt Värnhem.

Kan längta efter den otuktade vöxtligheten. Naturen och djuren. Kronhjorten, duvhöken och storspoven. Hade jag fått välja hade jag idag velat vara trappern eller indianen, men när jag öppnar dörren och går ner på Värnhemstorget känner jag mig mer som en mjukare mekanobricka, präglad av skruvar och muttrar.

Det är inte oskönt alls, för man får ändå ge den urbana naturen att den är svår att motstå. Det är lätt att ens kropp blir en slags sekundär del av den. Konstruktionen av platsen får gå före kött och blod. Och det kaotiska myllret av trafikförvirrade människor har faktiskt bjudit på flera oväntade möten, dråpliga gemensamma skratt mitt i all röra.

Visst är byggkaoset enerverande, men vi kommer säkert snart ut på andra sidan, får man förmoda. Det är de nya busshållplatserna som skapas nu. Arbetet påbörjades för ett år sedan. Man är av tradition inte speciellt effektiv med vägarbeten och ombyggnationer här vid Värnhem.. Från de seglivade gamla bombhålen fram till skapandet av den tragiska men uppskattade gallerian Entré, och sedan alla ändringar där genom åren. Den raserade gångbron mellan de två stora huskropparna i Entre-komplexet. Affärslokalernas omdisponering och interiörernas skiftningar. Marmorgolvets uppbrytning – det kostsamma färgbytet från elegant blanksvart till ful ljusbeige kolakrokant.

Sedan har vi ju Fredsgatans tillfälliga lösning med stora farthinder för bilister, cyklister och gående – som verkar ha blivit permanent. Farthinderna utgörs av ett mischmasch av träd, natur och skrymmande växtlighet. Sikten är eländig, risken för kollisioner kolossal. Det har smällt ett par gånger, men ännu har ingen dött, vad jag vet. Men det är bara en tidsfråga.

Så det gäller verkligen att ha huvudet på skaft och tungan rätt i mun när man går runt vid Värnhemstorget, eller ska gå till Hemköp eller Systembolaget på Entré.

En sak som jag också måste höja ett varningens finger för är Fredstorget längs med Pilgatan. Stenplattorna är lömska där. De har börjat lossna och ligger ojämnt. Snubbelrisken är pretty high för äldre, svagsynta och bensköra. Rollator-folket har så smått börjat klaga, men kommunen har inte bråttom att åtgärda. Hehe. Hopplöst ställe – Värnhem, men man älskar det ändå.

Bordtennis, Film & Tv, Kultur, Kuriosa, Sport, Värnhem, Malmö

Anette, Annette och Annett

Anette – docktanten

Vi var på Malmö Dockteater i förra veckan. Såg Erik Holmströms skapelse Anette på Bastionen. En två timmar lång berättelse om en 63-årig tant som bryter upp från ett långvarigt, dystert äktenskap och får lust att prova sina av livet svedda vingar. Det går sådär för henne, men var en fascinerande föreställning. Både komisk, mörk och lite fin. Mer dockteater åt folket!

⬤ Barbro Westling, Aftonbladet: Samhället är hårt för upproriska Anette, 60+

⬤ Malena Forsare, Sydsvenskan: Magin skapas med små medel hos Malmö Dockteater

Annette – filmmusikalen (2021)

Gamla goa Sparks stod för musiken i Annette, Cannes-festivalens officiella öppningsfilm 2021. Det var mest därför jag ville se den, men har forfarande inte sett den. En del recensioner fick mig att tvivla. Men Fredrik Sahlin var ju faktiskt positiv i DN. Får väl ta och se den nånstans.

⬤ Fredrik Sahlin, DN: Annette – en mustig musikal i moll och sliten skinnjacka

Annett – pingisspelaren

  • Annett & Co

Jamen, Annett – den långa där i mitten som håller i bucklan. Lag-EM i pingis har just avslutats och tyskorna vann. Unga Annett Kaufmann har stormat fram på världsrankingen de senaste månaderna. Den här 19-åringen – men iskall blick i akvariefärgarde ögon – har i pingishagen en tydlig och osviklig tro på sin egen kapacitet. Är liksom inte så ängslig, kör mer bara på. I EM-finalen besegrade hon den 30-åriga rumänska Europaettan Bernadette Szocs, och det kändes mest bara följdriktigt och helt normalt.

I och med segern mot Rumänien i finalen (3-0) säkrade tyskorna sin tredje raka Europatitel och skrev pingishistoria. Triumfen får främst tillskrivas Annett som visade väg med sin seger mot Bernadette, men guld värda för Tyskland var också lagets båda veteraner Sabine Winter och Nina Mittelham som följde upp med varsin matchvinst. Harmoniskt landslag med trygga spelare och Gute Leune – ja gott humör. Det visade de bl.a. i samband med foto-skjutet efter prisutdelningen. Fan, jag är svag för bordtenniskommuniteten, särskilt landslagen. Det här är ju spelare som spenderar så omåttligt mycket tid med varandra i livet, i träningshallar och under turneringar. Tror det är värmen, vänskapen och förtroligheten som känns. Mellan spelare coacher och stab. I vår individuella sport manifesteras ju det där främst under lagtävlingarna, d.v.s. lag-EM och lag-VM.

Film & Tv, København, Kultur, Kuriosa, Litteratur & Konst, Samhälle & Politik, Sport

Spørg Jørgen om alt!

Skrev ju en post om honom igår. Fick korn på den här radioinspelningen idag och vill följa upp, för att lätta upp stämningen.

Omgiven av sköldpaddor på Haiti sitter Jørgen Leth och svarar på frågor från lyssnarna i programserien ”Spørg Jørgen” på danska radiokanalen Radio24syv (2018). Programledare är Zissel Astrid Kjertum-Mohr som sägs vara den journalist som spenderat mest tid med Leth genom åren (utöver kommentatorkollegerna under Tour de France då). Nedan kronologi över frågorna som dyker upp i programmet (90 min). Så enjoy den gamle sure danskeren!

  • Om McDonald’s
  • Om favoritordspråk
  • Om social media
  • Om valfångst och valar
  • Om att skala räkor
  • Om Margarin
  • Om att gå på temafester
  • Om ananas på pizza
  • Om dagshumöret
  • Om Danmark som världens lyckligaste land
  • Om vad Haiti-borna undrar om Danmark
  • Om om det historiska förhållandet mellan Danmark och Haiti.
  • Om att spelare i det haitianska fotbollslandslaget bar artistnamn som Göring, Himmler och Hitler på sina matchtröjor under 70- och 80-talet
  • Om att tala i telefon och att folk är upptagna av sina mobiler
  • Om vad han tycker om den unge danske diktaren Yahya Hassan (som då var vid liv, men i fängelse)
  • Om den danske pølsen och pølsevagnen
  • Om att returnera dåligt tillagade maträtter på restaurang
  • Om lyckonummer och namnbyte
  • Om att försonas med den han fick sparken av på dansk tv2 efter Køkkens dotter-skandalen 2005
  • Om missionärsshorts
  • Om kristna missionärer på Haiti och voodoo-religionen
  • Om maten som serveras under intervjun
  • Om att skriva autografer och ta selfies med folk
  • Om vitaminer och kosttillskott
  • Om att ha sovit dåligt, känna sig lite ”grumpy” och iaktta sköldpaddorna
  • Om att ha fyra ting på matbordet och att inte kunna hantera problemet med sockerkaret.
  • Om sköldpaddorna, och hur de ser ut
  • Om David Lynch, Blue Velvet och om att ”drille”
  • Om Karen Blixen
  • Om kokainsmuggling
  • Om att vara singel
  • Om att vara sur och arg
  • Om relationen med tjänstefolket
  • Om att skriva email och om att använda smileys/emojis och förkortningar
  • Om fitness-center
  • Om han ägt en racercykel och om hans eget sätt att tävlingscykla
  • Om en blick kan vara för lång, vara för länge
  • Om Leonard Cohen
  • Om golf
  • Om skådespelaren Sean Penn’s räddningsprojekt efter jordbävningarna på Haiti 2010
  • Om danska politiker och den danska flyktingfientligheten
  • Om hur han förhåller sig till sin vrede, sitt temperament och att ”smadre” telefoner och skrivmaskiner.
  • Om den ekonomiska skillnaden och förhållandet mellan Haiti och Dominkanska republiken
  • Om han haft upplevelser av övernaturlig karaktär
  • Om att packa sitt bagage
  • Sissel & Jørgen
  • Jørgen Leth
  • Zissel Astrid Kjertum-Mohr