Film & Tv, Kultur, Musik

It’s all about Sparks

Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival

”Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival. Written by Ron and Russell Mael and set in Los Angeles, Annette is the first English-language film by Holy Motors director Leos Carax. The musical, written by Sparks duo Ron and Russell Mael, is described by the festival as “the story of Henry, a standup comedian with a fierce sense of humour, and Ann, a singer of international renown … They are the perfect couple, healthy, happy, and glamorous. The birth of their first child, Annette, a mysterious girl with an exceptional destiny, will change their lives.” It is Carax’s first English-language film and is set in Los Angeles.”

Inte ligger de på latsidan, bröderna Mael i goa gamla bandet Sparks. Är himla aktiva trots att de börjar bli riktigt gamla. Ron Mael (med Hitlermustaschen) är 75 år gammal och lillebror Russel är 72.

I januari i år visades dokumentärfilmen The Sparks Brothers på Sundance Film Festival och den får premiär i USA i juni. Den letar sig förhoppningsvis hit så småningom. Regissör är Edgar Wright (bl.a Shaun of the Dead, Scott Pilgrim Vs The World). Länk till recension i Variety nedan

Och så har bröderna alltså skrivit både manus och musik till filmmusikalen Annette som öppnar Cannesfestivalen i juli. Regissör är Leos Carax (bl.a. Boy Meets Girl, Holy Motors). Trailern släpptes häromdagen (se nedan)

Sparks har gjort musik i 50 år nu. Luriga attt definiera, men en betagande teatralisk mix av artpop, glam, synthpop, rock, pop å rock symfonica, bizarre, barock, popopera och disco. Helt egna. Mycket pigga. 25 album har det blivit sedan starten 1971. Jag fastnade för dem redan som 8-åring (plattan Kimono My House, 1974).

Sparks har liksom aldrig tappat sin säregna formula. De blandar tragikomisk svärta och smart sockersötma med innerlighet, underfundighet och humor på ett helt eget sätt. Flera av deras plattor bjuder på oerhört charmiga låtar. Visst har de under perioder varit lite ojämna, men sammantaget – nej, alltför många starka spår och faktiskt återkommande från år till år.

Deras senaste två senaste album Hippopotamus (2017) och A Steady Drip, Drip, Drip (2020) har gått på repeat här från och till. Ta t.ex. öppningspåret ”All That” på senaste plattan.. Jag menar, hur man ju bara lyfter på hatten och står och bugar när tjusiga refrängen kommer.. För att bröderna Mael låter som de gör och alltid har gjort. För typ lång och trogen tjänst – och framförallt för att de genom åren har förmått bjuda oss på en strid ström av omistligt ”Maelska” spår, oavsett vilken genre de hälsat på i.

Finfin och trallvänlig coronaversion av ”All That” nedan. Ser i videon att Ron Meals synth är av märket ”Ronald”, hihi. Fick mig att tänka på att Sparks aldrig varit några sellouts. Rätta mig om jag har fel, men jag har då aldrig hört spår från deras digra låtkatalog i något reklamsammanhang = sympatiskt.

Vad mer om Sparks just nu? Jo, just det – Ron har läst upp deras låtexter som dikter på Youtube och FB varje vecka under ett helt år. De tackade för visat intresset för ett tag sedan, men allt ligger ju kvar att se (länk nedan).

⬤ Jessica Kiang i Variety: The Sparks Brothers Review: Fizzy Fun With ArtPop’s Brightest Sparks

⬤ The Guardian: Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival.

⬤ The Criterion Collection: Carax and Sparks Will Open Cannes 2021

⬤ Lyrically Speaking With Ron Mael on Youtube

Apple & Tech

Apple Event

Årets första Apple Event igår kväll. Biggest news:

– Försvinnande tunn iMac på 24”. Mindre sorgekanter, men ”hakan” nedtill är kvar. Kommer i färger precis som iMac 1998. Bestyckad med nya M1-processorn.

– Uppdaterad iPad Pro – även den kommer med Apples nya M1-chip. Ny Liquid Retina XDR display (bara på 12,9-tummaren). Kameran nu med ny feature i ”Center Stage” som panorerar och följer dig efter hur du rör dig i rummet under videosamtal. Och så kommer Magic Keyboard i en snygg helvit variant.

– Ny utgåva av Apple TV 4k med en ny förbättrad fjärrkontroll.

– Airtags – att fästa på vad som helst för att hitta via ”Find My”. Märk/smycka med ingravering av text/symboler/emojis.

– Apple Podcaster uppdateras med nya prenumerationsfunktioner.

– Dessvärre ingen iPad Mini Pro, vilket vi ju alla hade väntat på..

Apple: Spring Loaded Event, April 20 (Full)

Engadget: Eventet på 13 minuter

Samhälle & Politik

Om Kajsa Ekis Ekmans märkliga slutsatser utifrån läsandet av två barnböcker

Nu har jag läst hur Kajsa Ekis Ekman har använt sig av två av mina böcker på ett ytterst ohederligt sätt. Hon använder dem som ett vapen för att lyfta en agenda, där hon menar att vi (anhöriga och transpersoner) skulle förstärka gamla könsnormer. Där hon ger en falsk bild av hur karaktärerna ser ut, reagerar och agerar för att stödja hennes tes och hon vinklar bilderna efter sitt syfte.. (…)

Barnboksförfattaren Camilla Gisslow på Facebook

Rätt häpnadsväckande om Kajsa Ekis Ekmans slutsater och dramatiska missläsning här. Klart som fan att Gisslow reagerar.

⬤ Relaterad post

Kultur, Litteratur & Konst, Samhälle & Politik

Kajsa Ekis Ekmans transfobiska ”Om könets existens”

Stormat ett tag om Kajsa Ekis Ekman och hennes bok ”Om könets existens”. Med all rätt. Men gott att ta del av kritik mot boken som av allt att döma verkar ha en transfobisk agenda. Det förvånar mig inte alls. Minns hur hon i en essä i Aftonbladet 2018 kom fram till att ökade transrättigheter var ett hot mot kvinnokampen. Hur man reagerade på både hennes kyliga ton och slappa intellektuella spänst inför ämnet. Nu återkommer hon till det med både svepande och fördömande formuleringar i någon slags populistisk anda. Kryddar tydligen med tveksam källkritik. Fint..

Tyder också på rätt dåligt omdöme att hon tog emot Leninpriset i fjol. Men det är hon ju inte ensam om. Nina Björk gjorde detsamma i år. Bara Susanna Alakoski som tackat nej till priset, 2013, för att hon inte ville förknippas med totalitära ideologier eller regimer. Så självklart.

”Jag saknar transpersoners verklighet i Ekmans svammel”

Edward Summanen har läst Kajsa Ekis Ekmans nya bok ”Om könets existens – tankar om den nya synen på kön” och finner flera exempel på bristande research och källkritik. ”Alldeles för mycket är hittepå för att denna bok ska förtjäna att läsas”, skriver Summanen i en recension av boken.

(…) Och skadan som uppstår när de som läser inte vet att Ekman ljuger, fuskar eller spånar fritt är enorm. Som hennes egen konspirationsteori om att några giriga hormonläkare ligger bakom hela ”transtrenden” som sedan spreds med hjälp av Tumblr. Det är SANSLÖST att detta trams fått tryckas. Förlaget Polaris borde låta en extern person granska boken och se om den verkligen får klassas som något annat än fiktion.

⬤ Edward Summanen i QX: Jag saknar transpersoners verklighet i Ekmans svammel

Att transpersoner inte identifierar sig med sitt biologiska kön, i alla fall inte på det sätt samhället förväntar sig, är ett faktum”, skriver Sandra Dahlén och ifrågasätter hur bokaktuella Kajsa Ekis Ekman väljer att använda sin mediala plattform.

(…) Ekman återkommer i intervjun till det absurda i att känslan istället för kroppen ska bestämma vårt kön. Visst låter det tokigt med ordet känsla, lite ytligt, som att man kan känna sig lite ledsen en dag och sedan känna sig glad nästa dag. Ofta förklaras könsidentitet väldigt förenklat med ”det kön man känner sig som”. Den som vill fördjupa sig i ämnet skulle dock snabbt förstå att den här typen av känsla handlar om något grundläggande i personligheten, en egen vetskap om vem jag faktiskt är.(…)

(…)Transpolitik handlar om psykisk ohälsa, självmordsförsök och våldsutsatthet hos en väldigt utsatt minoritet. Att som journalist och författare använda sin mediala position till att förringa transpersoner och misstänkliggöra den politik som vill förbättra läget är så destruktivt.

⬤ Sandra Dahlén I Feministiskt Perspektiv: Ekis och slidan