Samhälle & Politik – Sida 5 – L O G G F I G U R

Fredrik Strage upprörd, sjuk och klädd i kablar

Reagerade också på Andres Lokko’s kymiga krönika om bl.a. synthmusik och kopplingen till nazism häromdagen, men Fredrik Strage reagerade starkare. Han hamnade i ett mer eller mindre livshotande tillstånd efter att ha läst den. Aftonbladet rapporterar:

Musikjournalisten Fredrik Strage, 52, har hamnat på sjukhus efter att ha fått karotisdissektion, en bristning i en halspulsådra, som ökar risken för stroke. Anledningen är att han läste en krönika, skriver han i ett inlägg på Facebook. Jag blev väldigt upprörd över Andres Lokkos utfall mot synthkulturen i Svenska Dagbladet och skulle skriva ett svar på den, säger han till Aftonbladet och fortsätter: Och då fick jag helt plötsligt huvudvärk och flimmer på vänstra ögat. Sedan slutade min vänsterhand att fungera. Den blev bara som ett stycke kött som låg på tangenterna och jag kunde inte röra den.

Fina och skojiga var också hans slutord efter händelsen. Dels uttryckte han tacksamhet av att vara vid liv, ”så att han fick höra Nicole Sabouné’s nya singel”, hehe. Precis så där kan jag känna. Det är så enkelt.. Att det mest är sånt som får mig att vara kvar, att vilja vara med, nyfikenheten på vad som sker, som att ta del av ny musik från en favoritartist eller dito skribent.

Jag vill tacka den fantastiska vårdpersonalen på S:t Göran och Nya Karolinska som inte bara räddat livet på mig utan också (som ni ser på bilden) inlett den avancerade kirurgiska proceduren att bygga om mig till en modularsynth från 1977”.

Ja, så en önskar Fredrik Strage god bättring. Har alltid gillat den rackaren. Passade också på att uppdatera Nicole Sabouné’s spellista på mitt Apple Music.

⬤ Läs Strages text i sin helhet – om Lokkos artikel och den plötsliga sjukdomen – på hans Facebook.

Apple & Tech, Film & Tv, Ljudfil, Musik, Samhälle & Politik

Podcasts You Love From People You Trust

Det går i vågor, hur en lyssnar, men en lyssnar. Jajamensan, man har gärna poddar i örat.. Diskar, promenerar eller somnar till dem. Nedan några av mina favoriter just nu, och många sedan ett bra tag tillbaka. Apple Podcasts är den föredragna appen här, men samma finns väl på Spotify, förmodar jag, och några av dem på YouTube. Du pekar på, scrollar i, och väljer nåt att lyssna på.

Kultur, Litteratur & Konst, Samhälle & Politik

Zombie Talk

Diktsamlingen Zombie blev Jørgen Leth’s sista. Tycker att den har sina stunder. Ett värdigt avslut, men kanske hade han skildrat ålderdomen förtjänstfullt redan innan, i tidigare dikter. För han var bra där, på att berätta om de sena åren. Mäktade med att sätta ord på känslorna och förloppet. Inte alla förunnat att ha kvar den förmågan eller orken mot slutet. Den förloras gärna, som i det verbala tappet under seniliteten. Leth anade vad som väntade. Gav uttryck för det kroppsliga förfallet och tankens små dimmor som började kännas. Han var kvar så länge han kunde, klar, men också svarslös och frågande. Hur kunde det bli så här?

“Den grove hud på hånden / Har den konsistens / Den vil have / Det er en kendsgerning / Jeg ser ansigtet i spejlet / Går videre / Skælver / Ryster / Huden falder af / Jeg ved ikke hvorfor / Søger egentlig ingen forklaring / Jeg ved ikke hvad der foregår.”

I Zombie är perspektivet mer fokuserat på att slaget är förlorat i jämförelse med några av hans tidigare diktsamlingar på temat. Omvärld och verklighet är kvar, men allt är mer hotat och samsas nu med både oroande undermedvetna strömningar och råa insikter. Det är vemodigt och naket, ibland blodigt och brutalt. Dödsrädslan är ständigt närvarande. Maktlösheten i att tvingas leva under den döende kroppens diktatur. Sorgen över att inte kunna delta, vara med på samma sätt längre. Hans längtan efter att betyda något, vara inblandad i något projekt. Få arbeta och göra nytta. Resignationen under sjukdomen. Skröpligheten. Smärtan att behöva säga farväl till det levande. Men också hågkomsterna av det som betytt mest. Som i samlingens avslutande dikt Må gerne blive væk.

Att Leth använde sig av zombiemyten känns självklart. Han bodde många år i Haiti och hade ett intresse för den inhemska voodo-religionen. Zombien har där en existentiell och symbolisk laddning som representerade slavarnas längtan efter befrielse och ett fortsatt liv bortom döden, en motståndets myt som växte fram ur förtryck. Berättelserna om de levande döda formulerade de förslavades visioner om en tillvaro där själens frihet inte längre kunde kedjas fast. Så, en mytologi som klippt och skuren för att ansluta till den horror som är ålderdomen, nedbrytningen av kroppen, förlusten av livsrum. Samtidigt sorgen och minnena över det förlorade och hoppet om en fortsättning efter döden.

Jag gillar zombiefiguren, och zombiefilmer har alltid haft en lugnande effekt på mig. De talar till en på olika plan. I någon mån förstår man ju de stackarna, ja zombiesarna. Eller det går att läsa in en hel del i deras öde.. Säg den bråddjupa sorgen och ilskan över belägenheten.. Panikreaktionen över den intellektuella nedsläckningen, hehe. Återstoden av åderförkalkat ursinne och blodtörst. Att strippas så totalt på sina mer subtila behov. Liv och förfinade känslor ersatta av en infantil förtjusning i att äta levande kött. Minnena som är raderade, utbytta mot blind aggression. Själfullheten som gått förlorad. Och samtidigt de tomt ekande mänskliga nervimpulserna som tycks kvarstå i zombiekollektivet.. Det outsägligt sorgliga i att det enda behovet är att behöva stilla sin hunger, och så den sociala reflexen att vilja vandra tillsammans, röra sig i flock, att vara kvar.

Tidigare om Jørgen Leth:

⬤ Spørg Jørgen om alt (17/10)

⬤ Idag begravdes Jørgen Leth (16/10)

Musik, Samhälle & Politik

Årets jullåt redan här

Häromdagen kom det en tidig julklapp från de sympatiska tomtarna i Sleaford Mods. Spåret Bad Santa är eteriskt och ilsket på samma gång. Triphop, tourettes och sammetslena flöjttoner. Låter nästan som om den brittiska duon har samplat tyska bandet Enigma från 90-talet.. Ja, ni minns väl gruppen som bjöd på gregorianska munkkörer och inka-svävande panflöjter ovanpå softa hiphop-beats? Vad som händer här är att Sleaford Mods lyckas med konststycket att förena det där slibbigt mjuka soundet med sitt eget hårdare. Slutresultatet är vasst, mörkt och elegant. Och som så ofta tar duon (Jason Williamson och Andrew Fearn) politisk ställning. Så här beskriver de själva låten Bad Santa:

It’s about alpha male culture, the rise of the right, and Donald Trump, who’s basically Bad Santa. I tried to get Andrew Tate in there as well, even if only briefly. They’re dangerous people. I wanted to take a more nuanced swing at it, so the sound is a bit different for us. It undercuts all that chest-puffing aggression.

Sleaford Mods – Bad Santa

Med Bad Santa har vi nu fått tre smakprov från nya plattan The Demise Of Planet X som kommer i januari. Redan i oktober släpptes de lovande låtarna Megaton och The Good Life. På den senare gästas de av Game of Thrones–skådespelerskan Gwendoline Christie. Se nedan.

⬤ Best of Sleaford Mods på Apple Music eller på Spotify.