Några välfunna artiklar till så här under årets sista skälvande dagar. Man börjar känna av frustrationen, och vreden. Ja, man börjar helt enkelt bli kokt.
⬤ Susanne Nyström, DN: I Sverige döms intellektuellt funktionsnedsatta till liv i fattigdom
Japp, tror vi verkligen att de som styr bryr sig? Retoriken är tydlig: ingen ska få leva på bidrag. Men nar samhället medvetet drar undan försörjningen för människor som redan är utsatta, då handlar det inte om ansvar och fanimej inte om politik – men om ren omänsklighet. Det är lite som makten här hemma kör på i samma spår som den amerikanska administrationen, men också alldeles för ostört i skuggan av Trump..
⬤ DN:s ledarredaktion: Inte konstigt att David känner sig tvungen att återvända till Syrien
Ja, fy fan, har alltid ogillat det där snacket om ”den duktige flyktingen”, som liksom ”förtjänar” att vara här. Att säga att någon är ”välkommen så länge den gör rätt för sig” rymmer i sig en misstänksam hållning och antyder något djupt obehagligt – nämligen att människovärdet inte är villkorslöst – ett slags bekräftande av att ingen människa har ett värde i sig.
Johan Forsell och regeringens våldslinje förtjänar skarp kritik, men om den inte mottas, om deras hållning är att utesluta kritiska röster. Vad ska man då säga/göra? Vi har ju det här lilla problemet med att varken Tidö-laget och dessvärre inte heller socialdemokraterna verkar bekymrar sig nämnvärt om den kritik de får i så många frågor nu. Det framstår med all önskvärd tydlighet att den politiska makten inte förstår vad för konsekvenser det kan få.
Vi börjar nu närma oss en nivå av inhumana beslut i samhället som kan föranleda att en del individer känner sig nödgade att ta till precis samma våld som vi dagligen utsätts för från den politiskt håll. Tänker på den växande skara som inte längre har så mycket att förlora, som känner indignation, livströtthet – eller ilska. Det här borde pocka på både demonstrationer och utomparlamentarisk reaktion mot de som för dagordningen just nu. Men vi svenskar är fanimej inte jätte-framåt där. Samtidigt är det väl inte helt otänkbart att det smäller till lite framöver. Ja, att våldet från samhället utlöser en likartad motreaktion när människovärde och humanitet så öppet dissas. Det är måhända en tragisk utveckling, men någonstans kanske också rätt proportionerlig.. Terror kan skapa terror och våld tenderar ibland att föda våld. Helt rättmätig är väl svårt att säga att den reaktionen är, men ja, jag har faktiskt alltid haft en viss förståelse för den.
⬤ Annie Croona, ETC: Vem skulle rädda en medelmåtta som mig?
Yep, vi behöver våga lyfta fram vår medmänsklighet – och i förlängningen också acceptera det alldagliga och ofullkomliga. I grunden handlar det om något så självklart som att varje människa har samma värde. Punkt. Att ha rätt att bara existera oavsett belägenhet.
L O G G F I G U R 