Kategori: Värnhemiana

Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana

Värnhemiana: Rörsjöns Konditori är återuppståndet

Tråkigt med Børneloppen’s plötsliga avveckling på Entré, men samtidigt en kär nyöppning på Föreningsgatan. Det gamla anrika konditoriet Rörsjöns konditori har fått ny ägare och det hela ser riktigt lovvärt ut. Den gamle sure dansken som ägde stället tidigare har lämnat. Nu drivs caféet av ett trevligt äldre par som verkar gå in i projektet med själ och hjärta.

Jag och sonen var där och premiärfikade för någon dag sedan och vi gillade det båda två. Jag tror t.o.m. att det kan bli ett nytt favorithak för mig. Ett perfekt ställe för att sitta och skriva sådana här bloggposter på, eller bara babbla med en vän. Yep, jag riskerar nog fasiken att bli stammis där, så bra är det.

Skulle säga att nya Rörsjöns Konditori lägger sig på en bekväm plats mellan ett vanligt brukskafé och typ Espresso House. Och förstås med en överlägsen meny gentemot storkedjorna. Den här typen av klassiskt café har det sannerligen varit brist på vid Värnhem, säg sedan Café Buur i Entré – och dessförinnan Café Amaranten på Östra Förstadsgatan för hundra år sedan. Sedan finns ju så klart finfina Östra Kaffebaren, men det är ju inte riktigt samma sak, trots allt, även om man gillar: Värnhems Mörker, pingpongskov och lite synth.

Ja, finns säkert otaliga bloggposter om Värnhems café-status på den här bloggen, men just nu kom jag att tänka på en kär tidigare som jag fibblade fram just efter att Café Buur lade ner. Gud vad åren går, och kaféerna läggs ner och återuppstår. Men det är ju för väl att de gör det i alla fall!

Kuriosa, Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Värnhemiana, Zu Hause

59 trappsteg upp

Jag bor på översta våningen i kvarteret Hugo vid Värnhem. Jag har exakt 59 trappsteg upp till min lägenhet. I morgon blir det ett steg för var och ett av mina år, så det passar ju bra.

Min gamle far varnade mig för att bo så här långt upp när jag blir äldre. Sa att det blir jobbigt, för dina ben, knäna, hjärtat, orken, det blir inte lättare. Det hade han rätt i. Kan redan känna att det tar emot. Men å andra sidan är det också bra träning. Ibland den enda konditionsträningen jag har.

Ännu kan jag i pigga stunder ta två eller kanske tre trappsteg i taget. Växla upp tempot, springa upp snabbare, ja axa lite. Kanske inte lika hurtigt och lätt som för tio år sedan, men ändå. Gör man det där ett par gånger om dagen så ger det god träningseffekt, för både pumpen och benmusklerna.

Men visst, pappsen var nog inte helt fel ute – på sikt är det nog inte optimalt att bo så här högt upp. Jag borde flytta ner några våningar så småningom. Eller bo i ett hus med hiss. Lättare sagt än gjort, though. – att flytta, men vi får se vad framtiden bjuder.

Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Värnhemiana

Värnhemiana – In Memoriam: Børneloppen!

En sorgedag för vår favoritgalleria Entré, för alla småbarnsföräldrar, och för Värnhem i stort. Den danska loppiskedjan Børneloppen meddelade igår att de omedelbart och bums lägger ner sin affärsverksamhet.

Børneloppen kom som en tidig mild och vild vårvind när de öppnade upp i februari i år. Man hoppades och trodde att det gick bra för dem, att besökarna var många och att verksamheten frodades och bar sig, men icke, sa Nicke – projektet överlevde inte ens ett år. Vad jag har hört ryktas efter det här smått chockerande beskedet, hoho – är att nedläggningen beror på att den elaka Entré-koncernens hyra var för hög och att kundunderlaget därför inte räckte till för att hantera läget. För jäkligt ju.

Trots att jag inte är småbarnsförälder längre (tyvärr) så hann jag i alla fall fynda och köpa presenter till några andra små goa telningar – ja, som en alfabetstavla i trä till min systerdotter Isabels lilla tjej Meja, samt en nalle till min gamla flamma Lisas dotter – ja, minibusan Klara! Så det var ju tur att det hanns med innan de stängde ner. Men aj, vilket tomrum Børneloppen kommer att lämna efter sig.

Jag vet att butikcheferna Ditte och Tine och deras medarbetare jobbade häcken av sig för att det skulle gå runt. Utöver affärsverksamheten ordnade man föräldrafikor, babyrytmik och andra grupper varje månad.

Och småbarnsmamman Dittes prima marknadsföring och komiskt skruvade videos var ett givet inslag varje vecka i ens FB-flöde (se nedan). Inte konstigt att folk hade ett gott öga till henne och hoppades att Børneloppen skulle finnas kvar länge – men tji, fick vi.. Tråkigt värre, men det var kul så länge det varade.

Børneloppen på Entré i Malmö (2025)

Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana, Zu Hause

Vinter vid Värnhem

Så kom vintern till stan. Snövitt och vackert på Värnhemstorget, men ingen gran och inget dött Tjernobyl-julträd, tyvärr. Men de tre stora gran/grön-bumlingarna står på plats, som de gjort de senaste åren. Jag har vant mig och gillar dem nu. De ser lustiga ut, speciellt med snösprits on the top!

Jag känner mig frusen här hemma för elementen hänger inte riktigt med i vintersvängarna. Det är 17,5 grader i köket, säger Siri i HomePoden. Det är allt några grader för kallt, speciellt på golvet. Men som väl är har jag min nydöda pappas fårskinnstofflor på fussingarna.

Och himla halt var det utomhus idag. Så pass att jag föll och skrapade upp knäet när jag försökte gena över glatta snögräset på gården i kvällningen. Jäklar vad jag flög. Det gick på en tiondels sekund, landade på stengången sidan om gräsplätten. Med domnad hand och blödande knä. Men inget brutet. Måste ha sett mycket komiskt ut. Men jag lyckades falla medvetet. Har lägligt nog sett på många rollerskate-reels den senaste tiden och liksom uppdaterat mig om fallteknik. Så jag föll snyggt och smidigt, tog ut fallrörelsen, rullade ut ur den som man ska. Men gick ju inte att hindra att jag till sist låg på rygg och sprattlade som en skalbagge. Tur att man ännu inte är lastgammal. Då hade förmodligen lårbenshalsen eller höftbenet rykt. Och hoppas för guds skull inte att den snygga donnan i granntrappan såg min dråpliga vurpa från sitt fönster. Jag måste ha sett ut som en hopplös fyllbult. Vilket jävla nummer alltså. Får skärpa mig. Skippa mina sneakers och ta fram de mer grovsuliga vinterdojjorna.

Nåväl gott att vara hemma och slicka såren. Alsol och ett plåster på knäet. Nu soffläge, musik i lurarna och en halvliter tomatjuice inmundigad. Har haft en stark upptagenhet av den drycken senaste veckan. Tömt en liter om dagen. Blir att stappla ner till återvinningen med förpackningarna i morgon.

Kuriosa, Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana

Naturen, och ett trafikstruligt Värnhem

Saknar naturen, ja den där biologiska kontinuiteten ni vet, den som växer utanför staden, långt bortom den egna kroppen. Men istället finner jag mig lierad med asfalt och sammanflätad med byggnadsställningar vid ett trafikstruligt Värnhem.

Kan längta efter den otuktade vöxtligheten. Naturen och djuren. Kronhjorten, duvhöken och storspoven. Hade jag fått välja hade jag idag velat vara trappern eller indianen, men när jag öppnar dörren och går ner på Värnhemstorget känner jag mig mer som en mjukare mekanobricka, präglad av skruvar och muttrar.

Det är inte oskönt alls, för man får ändå ge den urbana naturen att den är svår att motstå. Det är lätt att ens kropp blir en slags sekundär del av den. Konstruktionen av platsen får gå före kött och blod. Och det kaotiska myllret av trafikförvirrade människor har faktiskt bjudit på flera oväntade möten, dråpliga gemensamma skratt mitt i all röra.

Visst är byggkaoset enerverande, men vi kommer säkert snart ut på andra sidan, får man förmoda. Det är de nya busshållplatserna som skapas nu. Arbetet påbörjades för ett år sedan. Man är av tradition inte speciellt effektiv med vägarbeten och ombyggnationer här vid Värnhem.. Från de seglivade gamla bombhålen fram till skapandet av den tragiska men uppskattade gallerian Entré, och sedan alla ändringar där genom åren. Den raserade gångbron mellan de två stora huskropparna i Entre-komplexet. Affärslokalernas omdisponering och interiörernas skiftningar. Marmorgolvets uppbrytning – det kostsamma färgbytet från elegant blanksvart till ful ljusbeige kolakrokant.

Sedan har vi ju Fredsgatans tillfälliga lösning med stora farthinder för bilister, cyklister och gående – som verkar ha blivit permanent. Farthinderna utgörs av ett mischmasch av träd, natur och skrymmande växtlighet. Sikten är eländig, risken för kollisioner kolossal. Det har smällt ett par gånger, men ännu har ingen dött, vad jag vet. Men det är bara en tidsfråga.

Så det gäller verkligen att ha huvudet på skaft och tungan rätt i mun när man går runt vid Värnhemstorget, eller ska gå till Hemköp eller Systembolaget på Entré.

En sak som jag också måste höja ett varningens finger för är Fredstorget längs med Pilgatan. Stenplattorna är lömska där. De har börjat lossna och ligger ojämnt. Snubbelrisken är pretty high för äldre, svagsynta och bensköra. Rollator-folket har så smått börjat klaga, men kommunen har inte bråttom att åtgärda. Hehe. Hopplöst ställe – Värnhem, men man älskar det ändå.