Kultur, Litteratur & Konst, Ljudfil, Lokalt

Lördagslunk och bokradio

F3C64CC6-36F1-4910-86B7-E8A6C846C500
Svalbard,  Longyearbyen

I går fick jag en vykortshälsning från Céret i Frankrike och i kväll dimper det ner ett par glada tillrop från Sarajevo samt ett par andlöst vackra bilder från några på vift i Spetsbergen. Folk rör på sig. Jag också. I morse promenerade jag ner till Möllevångstorget i höstsolen. Köpte potatis, ett knippe krusig persilja och den minsta pumpan jag kunde hitta. När jag kom hem kokade jag potatis och pumpa, tillsatte koriander, persiljan, salt och peppar jämte lite mjölk och smör vilket blev till en mild god mos. Till detta åt jag en grov smörgås och en bit rökt makrill. Sedan fick kaffet puttra och lugnet lägga sig. Jag själv ock’ på soffan en stund. Jag roade mig med att plocka runt bland några spellistor i Apple Music innan jag nickade till ett slag. Skönt så. Senare under eftermiddagen kom min son upp för en kopp kaffe efter sitt jobb. Han tipsade om ett bra avsnitt av Lundströms bokradio från i våras som gått mig helt förbi. Ann Jäderlund, Stig Larsson och Thomas Öberg gästade programmet. Jäderlunds poesi hade berört honom, och Stig Larssons autofiktionella dikt Mani från 1985 hade fått honom att dra på smilbanden. Han kom ihåg att jag hade läst den för honom för en herrans massa år sedan, när han var typ 14. Här hör vi författaren själv läsa den:



Lokalt, Värnhem, Malmö

Värnhem och Entré

Turerna runt Entré fortsätter och alltsammans är farsartat. Apoteket Fasanen vid Värnhemstorget skulle ha lämnat sina lokaler och flyttat in i Entré under sommaren, men det blev uppskjutet till den 22 september. Det var i torsdags. Apotekspersonalen hade förberett och fixat, men fick under morgontimmarna besked om att flytten inte blir av förrän i december – men ingen berättar vad senareläggningen beror på. Synd är det om personalen och synd är det också om människorna som bor i huset. Och som om det inte vore tillräcklig rörigt i apotekssoppan så ska en konkurrerande apotekskedja dra igång på hörnan Hermansgatan/Östra Förstadsgatan. Således kommer vi ha tre apotek i kvarteret, två på Entré och ett alldeles bredvid.

Det står frapperande stilla på Entré. Man har nu under ett par års tid vandrat runt i något som mest påminner om kulisser. H&M’s flytt ner från plan 2 till markplan på Entré är också en långdragen historia som ett snart firar 2-årsjubileum. Att flytten har hakat upp sig ska enligt det senaste ryktet – bland kassapersonalen på Hemköp – bero på ett byggfel i stammen.

Men Ur & Penn har i alla fall öppnat. Igen. I vintras avvecklade man ju sin nya lokal inuti köpcentret – på hörnan vid den öronbedövande fontänen. Man stängde alltså ner och försvann, för att ett halvår senare öppna upp igen i precis samma lokaler. Ja, herrejisses, hade man inte varit så fasligt trött på Värnhem så skulle det faktiskt gå att klämma ur sig något om stadsdelen var och varannan dag. 

Relaterad post: Tant Entré

 

Kultur, Litteratur & Konst, Lokalt

Hamrelius is down and so is Lars Forsell

Var inne om på Malmborgs, Caroli för ett danskt rugbrød. Såg att Hamrelius Bokhandel – som ju håller på att stänga ner och haft halva priset på böckerna ett tag – nu sänkt sig till 20 kr boken. Personalen berättar att det är näst sista dagen. Man skäms nästan. Har stått därinne och tjyvläst så många gånger, handlat en och annan bok klart, men inte så ofta inte. Hmm, nu passar det. Nu kommer man. Som gam. Jag köpte några tunna böcker. Bl a Livet som sådant av Tomas Lappalainen, mest känd som Italien- och maffiakännare. Men hans små aforismliknande funderingar om allt möjligt är här ganska bra, tycker jag:

Glimmande mörker

Jag vill åt det där råa ögonblicket där estetiken är upphävd, ja, faktiskt där jag och den jag möter skiter i moralen. Ytterst beror det på att sanningen är så oändligt mycket intressantare än både den sköna lögnen och den goda människan.

Intet 2

Ibland grips jag av en oresonlig vilja att betona något ord som inte finns i den mening jag tänker på. Försök själv med till exempel: ”Vad gjorde du?” Det är som att försöka titta med tummen. Lite som att vara död gissar jag.

Dröm 2

Jag säger, fylld av välvilja, till ett barn som inte är mitt: ”Ämnet kartong finns i alla. Det är därför människor brinner upp som fnöske i samma ögonblick de blir träffade av blixten”.

Kärlek 3 

I kärleken ställer sig dikter man läst på kö i medvetandet. Åh, Lars Forsell! När han skriver att han vill vara ett plankton med stora ögon inne i den älskades kropp.

 

Bordtennis, Sport

Horse dragon

Chief Liu Guoliang kysser Ma Longs panna efter hans helgjutna insats i lagfinalen mot krigarna från Nippon.

Ma Long. Long Ma. Det kinesiska ordet Longma kombinerar Long 龍 ”drake” och Ma 馬 ”häst”. Longma är en vild kraft och lyckobringande symbol i den kinesiska mytologin.  Kan också betyda ”framstående människa”, och i det fyrtecknade idiomet Longma Jingshen 龍馬 精神 – hittas betydelsen ”kraftfull ande i ålderdomen!” Och det kan man ju tänka sig – vilken gammal go gubbe han kommer att bli, Ma Long.. Gråhårig, med kloka plirande ögon och det mildaste av leenden. Han blir barnbarnens absoluta favorit och han blir äldsten i kvarteret som man gärna kommer till för att få goda råd och vägledning i sitt liv.

 

Kultur, Kuriosa, Litteratur & Konst, Minnen, Musik, Zu Hause

Good Morning, Beuys

Jag har haft tyske konstnären Joseph Beuys hängande på diverse väggar sedan tidigt 90-tal. Men han har blivit mindre. Det här var en gång en stor affisch, som började gå sönder i kanterna och därför behövde beskäras. Efter varje flytt fick den nya revor och slutligen behövde det lilla som var kvar skyddas mot ytterligare förfall – så jag ramade in den. Det handlade om att rädda röda rosen kvar i bild! Det gör det alltid.

Jag har alltid gillat Beuys kombination av livstrött uppsyn och engagerad blick på affischen. Han känns som en gammal vän nu. Det händer att jag säger ”Good Morning, Beuys!” om jag vaknar och känner mig ensam. För då blir vi ju lite flera!

Beuys (1921-1986) var utöver konstnär även skulptör, konstteoretiker och professor i skulptur vid konstakademin i Düsseldorf. Efter drygt tio år som sådan blev han sparkad för att han gjorde sina föreläsningar tillgängliga för alla medborgare i samhället. Han miste sin anställning, men fick behålla sin ateljé på skolan efter att studenterna protesterat högljutt mot beslutet att avsätta honom.

Jag och min son besökte en retrospektiv utställning med Beuys  på Deutsche Guggenheim i Berlin 2006 – såg bl.a. på hans  film I Like America and America Likes Me (1974).

I den flygs konstnären från Tyskland till USA – och transporteras direkt efter ankomsten till flygplatsen  med ambulans till ett galleri där han spenderar tre veckor i en bur tillsammans med en vild Coyote. Yep!

Han går runt i buren som en bisarr blandning av krokig häxdemon och messiansk fåraherde, kommunicerar med djuret, försöker tämja och civilisera det, rädda det från sin egen vildhet. Efter de tre veckornas isolering i buren blir han hämtad av ambulans igen, transporteras tillbaka till flygplatsen och fraktas hem till Tyskland..

Beuys konst blev alltmer politisk. Samtidigt pratade han om den som en terapeutisk kraft, med nästan shamansk laddning. Om läkning genom konsten på individ- nationell och global nivå.

Han blev sedan en av initiativtagarna till partiet die Grünen och så började han göra musikframträdanden som var ganska söta. Nedan gisslar han USA och Ronald Reagan i ”Sonne Statt Reagan ” (sol istället för regn/regen/Reagan) 1982.