Inte i Frankrike, men i fransktalande Kanada, Quebec, hittar vi Claire Lepage som spelade in Sonny & Chers “Bang Bang” och den här; “Bam Bam Bam” som förstärks av glad danserska som spelar ut och skjuter fingerat krut. 1967.
Howe Gelb, 55, och hans Giant Sand – år efter år så oförskämt bra. Eventuella epitet som klistras på dem faller av och virvlar iväg i dammet på gatorna i Barrio Santa Rosa (Tucson Arizona), där Gelb mest bor efter att ha tillbringat mycken tid i Danmark med danska frun, nyfödda bebisar och sitt numera nästan heldanska band Giant Sand. Nästan ett tjog plattor har han släppt under eget namn – och minst lika många har det blivit med Giant Sand. Produktionen börjar kännas oöverskådlig, men en given pärla är i alla fall ”Shiver” från plattan “Chore Of Enchantment” 2001. Videon beskriver ganska väl bandets attityd, och alltsammans som vanligt befriat från yta och utanpåverk.
Att söka på den mexikanska arkitekten Luis Barragán med hjälp av fotovisningsmjukvaran Cooliris (browserplugin till Safari) ger en oändlig ström av välritad mexicana – vatten, hästar, murar och färger.
En barndomsidol och bordtennislegend har gått bort. Som liten parvel i början av sjuttiotalet stod jag och spelade med min morbror Sten-Alve, morfar Göte och min far vid pingisbordet hemma i vårt villagarage. Varje gång vi hade gäster så var det nämligen samling där – för grogg och för pingis. Jag fick inte mycket grogg, men väldigt mycket pingis. Och jag vill dra mig till minnes att det var just Kjell Johanssons namn som nämndes allra mest när vi spelade, följt av Hasse Alsérs, Stellan Bengtssons och sedan tjötade förstås gammelmorfar en hel del om Tage ”Flisan” Flisberg. Nåväl, Kjell Johansson var en starkt bidragande orsak till att många födda på 1950- och 60-talet började spela pingis i det här landet. Vilket i sin förlängning gav oss några fantastiska pingisårtionden med spelare som Stellan, Ulf ”Tickan” Carlsson, Ulf Bengtsson, Mikael ”Äpplet” Appelgren, Erik Lindh, Thomas Von Scheele, Peter Karlsson, J-O Waldner och Jörgen Persson m.fl. Det kan vara svårt att föreställa sig idag hur oerhört uppmärksammad Kjell var i Sverige under mitten och slutet av 60-talet, och en bra bit in på 70-talet när hans framgångar var som störst. Det var verkligen så att alla visste vem mannen bakom det hårda fh-slaget – den berömda ”hammaren” – var, och av hans meritlista förstår vi att han går till historien som en av de främsta företrädarna för vår egentliga nationalsport. Kjell tog EM-guld i singel 1964 och 1966. Vann VM-guld i dubbel tillsammans med Hasse Alsér 1967 och 1969. Han tog VM-silver i singel 1973, och samma år blev det VM-guld både i lag och i dubbel tillsammans med Stellan Bengtsson. Han var rankad världsetta 1972 och 1973. Kjell Johansson blev 65 år gammal och somnade in på Höglandssjukhuset i Eksjö i morse.
Mer om bordtennis på pingisposter.wordpress.com
L O G G F I G U R 