Apple & Tech, Film & Tv, Kultur, Lokalt, Sport, Sport övrigt, Zu Hause

Sommarhäng, hockey-VM och Ted Lasso

Söndag. Fortsatt varmt. Men mer ork idag. Promenerat 8128 steg säger Apple Watch. Inledde med fika och laxmacka på Folk & Rock’s soliga uteservering. Sedan en tur i Slottsparken som avslutades med mjukglass i skugga under träd. Styrde därefter kosan till Caroli. Handlade tomater och gurka på Ica, och jordgubbar på Willys för billiga 20 kr/litern. Under eftermiddagen häng i Rörsjöparken med en god vän. Så fin den är vår gamla park här vid Värnhem – och så välbesökt och poppis den blivit de senaste åren. Bedövande vackert i lummiga allén på Kungsgatan just nu också.

När jag väl kom hem väntade en svalkande VM-final i ishockey. Drog ned rullgardinen, slängde mig i soffan och fick se Kanada bli världsmästare. Silver till ledsna finnar. Kanadickernas 27:e guld genom tiderna, vilket gör att de går om Sovjet/Ryssland i VM:s medaljliga. Bedrövlig svensk insats i år. De inledande förlusterna mot Danmark och Belarus ju direkt pinsamma. Det var en konstig VM-turnering överhuvudtaget med en massa knepiga resultat och alldeles för många lag och länder som oförskräckt tog för sig. Är konservativ där. Gillar inte att blåbärsnationerna utvecklas. Tycker inte om uppstickare och att kartan ritas om i ishockeyvärlden. Vill ha det som det alltid har varit. Att det ska handla om de sex klassiska hockeynationerna: Sovjet/Ryssland, Kanada, Sverige, Finland, Tjeckien och USA. Möjligtvis kan jag acceptera att Tyskland och Schweiz någon gång överraskar.

Under kvällen bytte jag sport och gluttade på första säsongen av komediserien Ted Lasso på TV+. Rekommenderas. Om coach för amerikanskt fotbollslag som dimper ner i England för att bli tränare för stor engelsk Premiere League-klubb, trots att han inte ens kan reglerna för vår variant av fotboll. Låter ju fjompigt, men var överraskande fyndigt och hjärtevarmt. Såg hela första säsongen i ett svep. Fem timmar fördelade på tio 30-minuters avsnitt. Ont i ryggen nu, men det var det värt. Det klart bästa jag sett på TV+ hittills.

⬤ TV+: Ted Lasso

 

Kultur, Litteratur & Konst, Zu Hause

Hittar tillbaka till hatet

Lördag. Värmen är här. Jag har faktiskt inte gått utanför dörren på hela dagen. Slut i systemet. Behövt vila och återhämtning. Men piggnade till nu under kvällen. Har pimplat kaffe och kollat runt i diverse litterära kluster på webben – magasin, småförlag, osv. Försökte inventera och hitta nytt, men blev mest besviken. Lite väl många konstfullt formgivna och vackert handbundna diktsamlingar. Mycket yta. Duktighet. Rätt mesig poesi. Och så ett samtidigt glättigt kråmande på sociala medier. Pragmatiska poeter med behov av speglas och synas. Brrrr. Tror det var där nånstans som jag kom att tänka på två rader av Frida Wahlberg.

”Poeter ska inte umgås i flock, då blir de avskyvärda. Framförallt ska de hålla käften”. 

Fick korn på F.W. för några år sedan, på den nu avsomnade sajten Kastratet. Upptäckte sedan Hatet, hennes egen blogg. Den har legat nere i perioder, försvann helt ett tag, tror det var där jag tappade bort den. Därför glad när jag nu ser att den är up and running igen. Där ligger material från 2017 och framåt. Något enstaka alster från hennes kille också, men mest hennes egna texter. Och hur de griper tag och engagerar. Hennes blick är bra, skarp. Hon borde bli utgiven. Allt ligger ju färdigt. Bara att plocka russinen ur kakan och sammanställa. Eller skaver hon för mycket för förlagen? Hennes udd och faktiska strid på kniven står ju bjärt i kontrast mot den välmående och välfriserade lyrikscenen som jag stötte på tidigare ikväll.

Finns en osäkrad och livfull kvalitet i hennes texter som både oroar och bevekar. Hon kohandlar inte. Skriver kärnfullt och aktivt, associativt och vaket. Det är självutlämnande och bångstyrigt. Kan vara ångestfullt, beskt och krasst, beckmörkt, smärtsamt och förbannat, men också välfunnet och klarsynt. Och det är aldrig tråkigt. Hatet tar spjärn mot tillvaron, men dyrkar också upp. Gillar hennes sätt att spåna fram sitt stoff, gillar temperamentet, de ständiga utvikningarna och referenserna som dyker upp. Har alltid varit svag för den typen av flöde. Hur det som engagerar får finnas, trots smärtan. Hon vet av allt att döma en hel del om den, trots sin ringa ålder.

Vad mer? Sylvassa partier blandas upp med ömma, känsligare, nästan med ett mjukt anslag ibland.. Nåja, men om man anstränger sig lite och dockar till ordentligt med texterna, så ser man spår av ljus, kind of. Finns mycket att tycka om, och en hel del som känns provocerande motsträvigt och konfrontativt. Det får man ta. Men aj vad det kan glimma till och bränna till i passagerna.

Borde kanske lägga upp något parti som jag har fastnat speciellt för i det myller som utgör Hatet, men väljer att inte. Ge dig in i det själv, odelat, tyst. Eller backa bort, gå din iväg. Hon har en kraft som känns, Frida Wahlberg. Ingen tvekan om den saken. Hatet är hennes. Vi är inte inbjudna – men ändå välkomna på något sätt. Kanske kräver det sin läsare. Du hamnar långt från konvenans och medioker meddelsamhet, för språket är frodigt och tanken är vass. Och om än ur mycket mörker – så är det en rik inre värld som framträder. Jag tycker det gnistrar om Hatet, och slår gnistor. Så måste rekommendera att idissla det en stund. Det är mödan värt.

⬤ Kastratet – Frida Wahlberg: Håll käften

⬤ Hatet

Film & Tv, Kultur, Litteratur & Konst, Musik, Zu Hause

Grekisk fest, dansk dikt och islänningarna igen

Fredag. Snart midnatt. Pågående: Grekisk studentfest på MKB-gården. Tittar ner på dem från mitt köksfönster här på översta våningen. Studenten själv, han har dragit vidare med kamrater – men hans familj, släkt och vänner fortsätter festen. Det ser ut att vara en trevlig tillställning. Allmänt uppsluppet. 20-30 pers. Just nu folklore med gitarros, fiolos och dragspelos. Och två grupper om fyra personer som dansar i zorbiska ringar. Bara bouzoukin som saknas. 

Tittade tidigare ikväll för andra gången på dokumentären om Yahya Hassan på dansk tv: Yahya – Den fødte digter. Nu ett drygt år sedan den unge poeten dog. Svenska medier ofta sena på bollen med dansk kultur, men nu har det skrivits lite om dokumentären även här. Kritiken har inte tillfört så mycket, inte filmen heller egentligen. Den understryker mest tragiken och ställer inte några nya frågor, vilket är synd. Känns som om det etniskt homogena kulturdanmark fortfarande har svårt att greppa Yahya, har ett rätt laddat och neurotiskt förhållande till honom. Men se den ändå. Det var fint att höra Yahya’s lillebror komma till tals.

⬤ DRTV: Den fødte digter

Något helt annat här i sommarnatten: Islänningarna var allt söta i ESC med sin 10 Years. Funny ones indeed, och Daði’s djupa behagliga barytonröst gillas. Annan väl så catchy låt med dem är Think about things nedan.

Sport, Sport övrigt

Stavgång och tennis

Denna bloggfigur får allt stå tillbaka lite när annat är i görningen, som nu sportigare sommardagar. Häromdagen kanalpromenad på Näset med snart 87-årig gammal far som ju behöver röra på sig. Idag tennis med fina systerdottern i Bunkeflo. Vi fick oss till livs en timme på planen medan hennes lilla dotter sov sött i sin vagn. Längesedan jag höll i ett tennisrack. Tror decennier sedan, kanske tre. Så hög tid. Men serven satt. Den dubbelfattade Borg-backhanden likaså.