Kategori: Film & Tv

Film & Tv

State of my TV-days just nu

I all korthet, som det ramlar in när jag nu tänker på vad jag sett å det senaste.

◆ SVT Play? Jomen, två sevärda konstdokumentärer. Porträtten av Leif Elggren och Jan Håfström. Sedan förstås, återigen en påminnelse om Populära problem, Jonathan Unge och Sissela Benn’s komediserie. Den får man då inte missa.

◆ Och Apple TV då? Rekommenderar underhållande och välskrivna feelgood dramerna Shrinking och Ted Lasso på Apple TV, ja efter Slowhorses och framföralllt suveräna Pluribus och Severance, om man av nån outgrundlig anledning missat de seriepärlorna. De har jag ju skrivit om tidigare, bl.a här – Severance, och här Pluribus.

◆ På Prime har nyligen säsong 2 av småputtriga Friends & Neighbours släppts. Där följer vi Jon Hamm (Mad Men) som en rik finansnisse som blir av med jobbet och påbörjar en karriär som inbrottstjuv. På Prime hittar vi också välskriven och skruvad samtidskritik i femte säsongen av The Boys. Där möter vi en korrupt värld där ett brett register av olika muterade superhjältar har tagit över makten i samhället. En välspelande Antony Starr som den onda och alldeles förstörda karaktären Homelander, hoho, I like.

The Homelander is a fictional character and the secondary antagonist of the comic book series The Boys, and one of the main antagonists of the media franchise of the same name created by Garth Ennis and Darick Robertson. He is depicted as a psychopathic and sadistic narcissist who serves as the extremely powerful leader of  The Seven — a group of corrupt and hedonistic superheroes grown and funded by Vought-American — and is the archenemy of Billy Butcher.

◆ Åh, och HBO har den tredje säsongen av Euphoria dragit igång. Samt säsong 5 av sympatiska och medryckande dramaserien Hacks som följer den åldrande komediennen Deborah Vance öden och äventyr. Sedan pratade min son ikväll smått lyriskt om den Emmy-nominerade thrillerkomedin The Sympathizer som utspelar sig under Vietnamkrigets sista dagar, så den får en checka upp! Over and out.

Film & Tv, Musik, Zu Hause

FLM på tapeten

Sitter hemma i soffan och bläddrar i nya numret av filmtidskriften FLM som damp ner i brevlådan häromdagen. Alltid trevligt att FLM dyker upp i pappersform fyra gånger om året. Rekommenderar en prenumeration för den filmintresserade. Och har man inte råd med en sådan så erbjuder FLM massor av matnyttigt gratismaterial (artiklar, essäer och intervjuer) på sin hemsida.

I det nya numret av pappersutgåvan hittar vi bl.a. en läsvärd artikel om skräck och feminism av Charlotte Wiberg samt en essä av Maaret Koskinen om John Skoogs film Värn. Och så en intervju som handlar om framtiden för musikvideon vilket fick mig att tänka på att jag just upptäckt en nostalgisk hemsida som låter dig återuppleva MTV’s glansdagar.

FLM har också blivit med podcast. Igen. Det är chefredaktörerna Olga Ruin och Rebecca González León som håller i den. De har just kört igång, bara tre avsnitt har släppts. Den sista episoden utgjordes av ett samtal med Julia Thelin, regissören för nysläppta filmen Mecenaten. Du hittar FLM-Podcast här.

Ska sägas att FLM har haft en podd tidigare, för flera år sedan. Den hette FLM-podden. Då var det FLM’s förra redaktör Jacob Lundström och skribenten/filmvetaren Charlotte Wiberg som mestadels satt vid mikrofonerna. Den utkom bara med 19 episoder mellan 2014-2017, men är forfarande guld värd att lyssna på för filmgillare. PÅ FLM’s hemsida ligger dessvärre bara 10 av de 19 avsnitten tillgängliga att lyssna på och ladda ner. Och man får leta rejält för att hitta dem. Tråkigt att den gamla podden inte visas fram på samma sida som den nya. Känns som en historielös distansering på nån vänster – eller bara som allmänt slappt förfarande. Ja, sånt där kan irritera mig, typ brist på kontinuitet. Nåväl några av avsnitten ligger kvar här. Klicka på den omärkta texten ”mp3” i introt för varje episod och hoppas på det bästa!

Men om jag nu jämför de båda poddarna, den gamla versus den nya, så föredrar jag den gamla ändå. Men vi får väl ge den nya podden en chans. Programledarna är där i 30-35 årsåldern, babblet är stockholmskt, snabbt och kultursmart på ett lite jagande sätt, med en hel del tidstypiska anglicismer, haha. Det känns lite ungt och väl babbligt, men det är ju smällar man få ta som gammal stöt, kanske. Och Speaking of andra verk (för att citera en av redaktörerna).. Jag lyssnade på den gamla FLM-podden just efter att ha hört senaste avsnittet av den nya podcasten i morse. Måste säga att samtalstonen, uttrycket och filmförståelsen – allt griper tag och stannar kvar lite längre när jag hör Lundström/Wiberg i etern. Den gamla podden hade en annan (eller ja – hade) karaktär, kändes lugnare och mindre kvick och ball – fördjupande utan att vara skitnödig, och hade dessutom en finare logga. Ja, den till höger!