Malmö, Lund, Skåne, Musik, Samhälle & Politik, Webb

En bunke läsvärda artiklar å det senaste

Det skrivs bra ju bra artiklar mest hela tiden. Om det mesta. Jag gillar att plocka ut och kunna se tillbaka på i efterhand. Nåt med tiden och kronologin. Är väl mest en egen memo roll över egna tyckanden och preferenser, men för all del, om ni missat – läs något, era gåshuvuden.

⬤ Nellie Erberth, Maria Lovén, Sydsvenskan: Sven sitter på sin bänk varje dag – för att slippa vara ensam

⬤ Andrew Stafford, The Guardian, 10 questions to Lydia Lunch: ‘There won’t be a funeral. You’ll never find my body’

⬤ John Gruber, Daringfireball: What Is a Dickover?

⬤ DN’s ledarreaktion, Ledare: SD struntar i hedersförtryck och islamism – det är muslimerna de är ute efter

⬤ SKMA: Verk med antisemitiska motiv på Moderna Museet

⬤ DN, Ledare: Antisemitismen är ett gift som hotar hela samhället

⬤ Annika Ström Melin, DN: Ingen tvingar Sverige att bygga otäcka deportationsläger på andra sidan jordklotet

⬤ Charlotte Wiberg, Expressen: Så har Sverige medlat mellan Israel och Palestina

⬤ Susanne Nyström, DN: Fortsätt pressa Kristersson om utvisningarna

⬤ Johannes Klenell, DN: Tror Ebba Busch att väljarna är dumma i huvudet?

⬤ Christiane Lahusen, Expressen: Hela Tyskland tas över av högerextremismen

⬤ Laura Secor, The Atlantic: The Betrayal of the Iranian People

⬤ DN, Ledare: Antisemitismen är ett gift som hotar hela samhället

⬤ The Editorial Board, New York Magazine: There Has Never Been an Example of Presidential Corruption Like This

⬤ Liz Fällman, Flamman: Tonåringar i tårar efter möte med Forssell: ”Krossade”

⬤ Kenan Habul, Sydsvenskan: Fast jobb, förstahandskontrakt – och ständig ångest för att bli utvisad

Film & Tv, Litteratur & Konst, Musik

Svindlande höjder?

Image gallery image

Nej, inga svindlande höjder personligen direkt, men jag såg i alla fall Wuthering Heights på HBO ikväll.

Ja, vilken av alla versioner är bäst? Ska man se Andrea Arnolds råare version från 2011, eller denna av Emerald Fennell från i år?  Två helt olika rullar baserade på Emily Brontë’s roman från 1847, men båda är sevärda.

Men den här nya då? Jomen, det är lite för vackert, för snyggt, för tomt. Ibland med aningens för fläskiga ljudillustrationer. Ungefär så satt jag och funderade i typ 50 minuter. Men där nånstans blev filmen mer konsekvent i valet av estetik. Tog ut svängarna. Slog över i ett överdåd av tjusiga scenerier. Vågade nästan överge romanen och förlita sig helt på mindre återhållsamt bländverk. För att snart hitta den ursprungliga berättelsen igen, ge den nytt liv, utan att ge avkall på den estetiska figuren. I dramats senare del, med sina peak moments, vässas uttryck och stilistik till ytterligare. Om åtrå, lidande, kärlek och död. As it is. Förenklat, men också förtätat. Pompöst, men också passande. Det funkade för mig.

Sammantaget blev jag positivt överraskad, och måste rekommendera Wuthering Heigths anno 2026. Men kan samtidigt sympatisera med t.ex. gamle filmskribenten Michael Tappers recension. Eller i varje fall förstå. Visst går det att se på filmen på det sättet. Men som en pekoral? Jodå, men ikväll valde jag att se med andra ögon, och att faktiskt svälja det mesta med hull och hår!

Margot Robbie (som vi tidigare bl.a sett i finfina Barbie) och Jacob Elordi gör på det stora hela gott ifrån sig som de klassiska karaktärerna Cathy och Heathcliff.

Och vad man gillar mediets take on things! Film är allt lite punk när det kommer till att förvanska, förnya eller i bästa fall förädla gammal litteratur.

Sedan uppskattar jag Charli xcx soundtrack, och inte minst hennes mörkerstinna och tunga duett med John Cale i början av filmen. Singeln släpptes ju redan i januari, och albumet är bra överlag. Det har ni väl inte missat, era mesproppar?

Charli xcx & John Cale – House, soundtrack ur Wuthering Heights (2026)

Wuthering Heights, official trailer (2026)